Herr talman! Bo Holmberg påstod i sitt anförande
att regeringen inte har satsat på de sämst ställda.
Jag vill genast korrigera Bo Holmberg på den
punkten. Jag vill påminna om att regeringen har
lagt fram förslag till en mycket omfattande
handikappreform. Regeringen har avsatt 1,6
miljarder till genomförandet av LSS. Detta har
också genomförts med mycket stor enighet i
riksdagen.
Bo Holmberg sade visserligen i slutet av sitt
anförande att vi är eniga om ganska mycket. Men
det står i bjärt kontrast till att han vill påstå att de
mest utsatta grupperna har ställts åt sidan.
Vi tre parlamentariker från Socialdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna har tillsammans i
Psykiatriutredningen enats om ett förslag att just
hjälpa dem som vi under vårt utredningsarbete
upplevde som de allra sämst ställda i Sverige. Det
förslaget har nu följts upp av regeringen, och det
ligger en proposition för behandling hos
socialutskottet.
Jag är övertygad om att vi kan resonera vidare i
förtrolig anda för att komma överens. Detta
påstående faller tillbaka på Bo Holmberg själv.
Bo Holmberg talar också om utvecklingen vad
gäller valfriheten. Jag kan bara konstatera att en
vårdgaranti har införts som gör att man inte längre
skall behöva vänta på operation. Det har lett till att
i stort sett alla köer har försvunnit.
I början av detta år var det bara ca 150 personer
som inte fick behandling i enlighet med
vårdgarantins föreskrivna tre månader. Detta skall,
Bo Holmberg, jämföras med att det för tre år sedan
var köer till en höftledsoperation på upp till 24
månader och 17 månader för starroperationer. Nog
har det skett en revolutionerande utveckling
beträffande valfriheten.
Den nuvarande regeringen har också likställt
privata alternativ med offentliga. Det har lett till att
antalet barn i privat barnomsorg mer än
fördubblats mellan 1991 och 1994. Valet står med
andra ord mellan en socialdemokratisk politik som
slår vakt om monopolen och hindrar framväxten av
alternativ barnomsorg och en moderat politik som
underlättar för alternativ och skapar valfrihet.
Bo Holmberg nämnde sedan husläkarfrågan. Jag
skall i mitt anförande ange några principiella
synpunkter på det ärende som vi har behandlat i
socialutskottet. Min kollega Göte Jonsson kommer
senare under debatten att mera i detalj gå in på
denna fråga och samtidigt utveckla våra synpunkter
på hälso- och sjukvården i övrigt.
När socialutskottet behandlade de ärenden som
riksdagen nu skall ta ställning till, bildades en ny
allians mellan Socialdemokraterna, Ny demokrati
och Vänsterpartiet. Det som då hände är enligt min
mening det mest graverande exemplet på när
principer och löften bryts i ivern att försvåra och
hindra valfrihetsreformer i Sverige.
Ny demokrati gick på val på löftet att avveckla
landstingen. Den borgerliga regeringen har tagit de
första stegen för att på sikt bryta landstingens
sjukvårdsmonopol genom att införa ett
husläkarsystem med fri etablering. Privata
husläkare har rätt att verka på exakt samma villkor
som offentliganställda.
Ny demokrati sade ja till husläkarlagen efter att
partiet fått gehör för en del synpunkter man hade
haft om avgiften för besök hos specialistläkarna. I
de förhandlingar som föregick beslutet fick Ny
demokrati sina krav tillgodosedda. Således har
lagen om husläkare införts med Ny demokratis
aktiva medverkan!
Nu, snart ett år senare, har man gått ihop med de
socialistiska partierna -- observera att man har en
gemensam skrivning i betänkandet -- och vill nu
stoppa fullföljandet av hela denna viktiga
valfrihetsreform. Vad Ny demokrati då gör är att
man anammar den socialistiska sjukvårdspolitiken,
som innebär att landstingen skall ha monopol på all
sjukvård och att de fria läkarna helt skall svältas ut.
Det handlar inte bara om att Ny demokrati därmed
motarbetar sin egen politik, man bryter också
ingångna avtal. Finns det ingen som helst politisk
moral kvar hos Ny demokrati?
När husläkarlagen antogs av riksdagen fanns
således en överenskommelse mellan de borgerliga
partierna och Ny demokrati. Den innebar att en
särskild åtgärdstaxa för husläkare skulle införas, att
det skulle införas dispensregler för läkare som har
annan specialistkompetens än allmänläkarexamen
samt att patientavgiften får vara högst 50 % högre
vid besök hos övriga specialistläkare jämfört med
besök hos husläkare.
I pressen har representanter för Ny demokrati
hävdat att regeringspartierna brutit denna
överenskommelse. Vad är egentligen sanningen?
Regeringen har den 22 december 1993 utfärdat en
åtgärdstaxa. Den uppfyller de krav som ställdes
under överläggningarna med Ny demokrati.
Socialstyrelsen har också utfärdat bestämmelser för
när dispens för läkare med annan
specialistutbildning än allmänläkarens skall ges.
Dessa bestämmelser är generösa. Krav kan ställas
på kompletterande utbildning och
praktiktjänstgöring.
Ett litet kuriosa i sammanhanget är att
Husläkardelegationen, som följer genomförandet
av reformen, anser att dispensbestämmelserna är
för generösa och att de bör skärpas. Många
landsting har också infört patientavgifter där
skillnaden är högst 50 % mellan husläkare och
övriga specialistläkare. Med andra ord har
regeringspartierna således fullföljt sin del av avtalet
med Ny demokrati.
Om husläkarlagen upphävs kommer landstingen att
få en mycket stor makt att bestämma över
läkaretableringar. Den fria etableringsrätten för
husläkare och konkurrensneutraliteten mellan
privata och offentliganställda läkare skulle upphöra
i många landsting. Den enskilde medborgarens rätt
att själv välja sin egen husläkare skulle allvarligt
ifrågasättas och helt lämnas till
landstingspolitikerna att besluta om.
Ny demokrati ger numera ett aktivt stöd för
socialistpartiernas ideologiskt grundade motstånd
mot etableringsfrihet. Man har inte några egna
motiveringar eller reservationer utan skriver en
gemensam text med Socialdemokraterna och
Vänstern. Är det en utveckling som Ny Demokrati
strävar efter, och är det verkligen det man lovade
sina väljare?
Vi upplevde samma sak häromdagen, då vi fick ett
yttrande från skatteutskottet beträffande
vårdnadsbidraget. Även då fanns det en gemensam
text från Socialdemokraterna och Ny demokrati.
Ny demokrati hade inget eget alternativ, inga egna
motiveringar, utan hade skrivit ihop sig med
Socialdemokraterna. Det är det nya.
Genom Socialdemokraternas och Ny Demokratis
agerande cementeras inte bara landstingens
monopol, till men för den enskildes möjlighet att
välja. De två partierna blir också ansvariga för att
resurserna till den svenska sjukvården minskas med
195 miljoner kronor!
Socialdemokraterna försöker ju hävda att
sjukvården i vårt land har fått mindre resurser de
senaste tre åren. Det blir därför märkligt när man
trots detta grundlösa påstående medvetet minskar
dessa resurser med nästan 200 miljoner! Den
socialdemokratiska trovärdigheten försvinner lika
fort som Ny Demokratis moral!
Herr talman! Den långsiktiga inriktningen för
regeringspartiernas välfärdspolitik är att ställa den
enskilde i centrum och att öka valfriheten.
Alternativ och komplement till den offentliga
tjänstesektorn skapar konkurrens, vilket ger
förutsättningar för såväl effektiviseringar som
kvalitetsförbättringar.
Välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas.
För att långsiktigt trygga välfärden måste
obalanserna i ekonomin undanröjas. Grunderna
för den generella välfärdspolitiken ligger fast.
Vård, omsorg och service skall erbjudas på lika
villkor och med rättvis fördelning.
Socialutskottet, som ställer sig bakom regeringens
politik, anser att alla barn och ungdomar skall få
växa upp under trygga förhållanden och med god
omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran måste
ligga på familjen, medan statens och kommunernas
insatser i första hand skall vara stödjande och
kompletterande och bygga på ett nära samarbete
med föräldrarna.
Ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner
har införts. Samtidigt med det nya statsbidraget har
ett stort antal specialdestinerade statsbidrag till
såväl kommuner som landsting upphört och
därmed också de detaljstyrande regler som var
förenade med många av dessa bidrag.
Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst
sin grund i kraven på rättssäkerhet och likvärdig
service för medborgarna. Den bidrog dock till att
försvåra förnyelse, effektivisering och lokal
anpassning av den kommunala verksamheten.
Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är
att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar
dels genom att utjämna de ekonomiska
skillnaderna mellan kommunerna, dels genom att
ge största möjliga handlingsutrymme för
kommunerna att själva utforma sin verksamhet.
Behovet av flexibilitet och av att kunna utforma
verksamheten efter lokala behov har ökat.
Begränsade resurser ställer allt större krav på
förnyelse och effektivisering.
Det är viktigt att följa upp hur barns och
ungdomars hälsa påverkas när hela familjens
förutsättningar ändras. Barns och ungdomars
situation avspeglar i hög grad samhällets
värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och
osäkerhet inför framtiden påverkar också barnen.
Socialutskottet ser med oro på uppgifter om att den
psykiska hälsan förändrats hos barn och ungdomar
i familjer som drabbats av arbetslöshet. I det sociala
arbetet med barn och familjer finns positiva
exempel på förbättringar men tyvärr också exempel
på brister och neddragningar. Därför är det viktigt
att öka satsningen på såväl metodutveckling som
alternativ inom och utom den offentliga
verksamheten.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en
studie av utvecklingen i landets kommuner för att
se hur kommunernas omställnings- och
förnyelsearbete har påverkat situationen för
barnen. Socialtjänstkommittén har i uppdrag att
göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. I ett
delbetänkande har kommittén lämnat förslag till en
precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i
den del som avser den enskildes försörjning.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds
vidare inom regeringskansliet.
Socialtjänstkommittén skall överlämna sitt
slutbetänkande under detta år. Socialutskottet
anser därför att regeringens kommande förslag på
detta område först måste avvaktas innan riksdagen
tar ställning till de krav som motionärerna i dessa
sammanhang har fört fram.
Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka
bifall till reservationerna nr 5, nr 6, nr 12, nr 13 och
nr 14, samt i övrigt till utskottets hemställan.