Herr talman! Jag noterar den goda viljan, med
känsla för den enskilde, hos Vänsterpartiet och Eva
Zetterberg. Jag tycker att det är väldigt bra. Jag
tycker också att det är konstigt att Vänsterpartiet
alltid måste gå i Socialdemokraternas ledband. Det
är så tydligt i den socialdemokratiska reservationen
1, som man har anslutit sig till. Det stämmer inte
överens med vad Eva Zetterberg här yttrar.
Jag är naturligtvis medveten om att det finns
kommuner som behandlar sina socialtjänsttagare
på ett -- jag skulle nästan vilja säga -- oansvarigt
sätt. Men det kanske finns en anledning till detta
också, det kan jag inte uttala mig om. Det brukar
alltid finnas två sidor och två ställningstaganden
som sällan kommer fram i debatter i tidningarna.
Socialtjänstkommittén har lagt fram sitt
delbetänkande. Där har det fastlagits att man vill
tydliggöra kommunens yttersta ansvar i förhållande
till annan huvudman. Det innebär att kommunen är
ytterst ansvarig även för t.ex. sjukvård, om det inte
finns någon annan utväg. Rätten till bistånd tas
också upp. Nu bereds frågan i departementet. Vi
brukar aldrig i utskottet göra ett ställningstagande
under pågående beredning, utan vi avvaktar den
beredning som görs efter en remissbehandling.
Eva Zetterberg återkom till Bengt Westerbergs tal
i Umeå. Han klargjorde att det inte finns mer
pengar att från statens sida skicka ut till
kommunerna. Kan inte kommunerna rationalisera
och lägga om sina utgifter, då finns det bara en
utväg: att höja skatten. Det är min tolkning av vad
Bengt Westerberg sade. Det är tillåtet för
kommunerna att höja skatterna om de så behöver.
Jag tycker ändå att kommuner och sjukvård
egentligen har varit väldigt effektiva i att
omprioritera sina resurser. Jag kan säga att jag som
riksdagsrevisor haft tillfälle att granska insatserna
inom skolans område. Det visar i stort att man
värnar skolbarnen. Det som inte är bra är deras
fritidsmöjligheter. Där kan det ses som en
möjlighet att man endera omprioriterar eller höjer
skatten.