Herr talman! Kort kring grundtryggheten: Jag sade
uttryckligen att det inte går att slå fast exakt på
kronan vad anständig överlevnad innebär. Men det
går att diskutera sig fram till detta mellan kloka
människor som vill väl. När väl insikten om att man
måste bygga system av den här typen börjar att
sprida sig kan man diskutera sig fram till vilken nivå
som är rimlig.
När det gäller inkomstbortfallsprincipen kan det
inte vara statens sak att garantera människornas
standard. Det måste rimligtvis finnas utrymme för
den enskilde individen att själv bestämma vilken
försäkrings- respektive trygghetsnivå som man vill
uppnå. Men jag skall inte fullfölja den
diskussionen, eftersom den är meningslös. Jag
delar inte Ulla Orrings grundläggande värderingar.
Hon sitter fast i ett Myrdalstänkande, där staten
skall ta ansvaret medan de hjälplösa människorna
inte har något utrymme. Ulla Orring beskyller
Vänstern för att gå i Socialdemokraternas ledband.
Folkpartiet är värre en så. Det är bara en dålig
kopia av Socialdemokraterna. Jag måste säga att
jag föredrar ändå Socialdemokraterna. De har en
rätlinjighet och en konsekvens, och ingenting av
Folkpartiets vinglande.
Trots att husläkeriet kommer senare i debatten tog
Ulla Orring upp den frågan nu. Det tycker nog inte
Leif Bergdahl är särskilt hederligt, och jag kan
förstå honom. Vi kom överens om att diskutera den
frågan senare i debatten.
Ulla Orring talade om politisk hederlighet. Sedan
jag kom in i den här kammaren har jag fått lära mig
att det som är hederlighet -- jag kallar det för
mänsklig hederlighet -- utanför politiken är
någonting helt annat. Där gäller ord och handslag.
Man försöker inte luras genom konstiga texter och
man glider inte på sanningen. Det är bara att läsa i
betänkandet, Ulla Orring. Detta med åtgärdstaxan
är inte korrekt enligt avtalet. Skillnaden skulle bli
max 50 %. Men så är det inte, den blev 75 %. Det
är hur enkelt som helst att vederlägga. Avtalet är
inte uppfyllt. Vi känner igen detta. Vi har lärt oss
att leva med det, även om vi blir lika upprörda varje
gång.
Jag var själv med vid förhandlingen om
barnomsorgslagen och riktlinjer för
familjepolitiken i december. Det var samma
mönster då. Och vem var det som bröt avtalet? Jo,
det var socialministern själv. Tala om hederlighet!
Detta är möjligen politisk hederlighet, men vi
föredrar äkta hederlighet, mänsklig hederlighet.
Och var så säkra på att vi håller våra avtal, men vi
kräver att också de som vi ingår avtalen med skall
hålla sina. Dessutom är det verkligheten som gäller
för oss. När det visar sig att kritiken bara växer mot
systemet med husläkare och att det blir dyrt som
katten, tycker vi att man skall ändra kursen. Men,
som sagt, Folkpartiet går efter kartan. Vi fick i
morse veta att doktor Finlay är inspirationskällan
för husläkeriet. Ett sådant system behövdes säkert
på 70- och 80-talet, men nu är vi på väg in i 2000-
talet, Ulla Orring.