Fru talman! Om jag erinrar mig rätt, var Center-
partiet emot det här förslaget. De har röstat emot
förslaget i riksdagen. Därför är det ett litet underligt
påpekande som Birgitta Hambraeus kommer med.
Dessutom har Birgitta Hambraeus väldigt svårt att
hålla isär de olika frågorna; lämpligheten av att flytta
museer hit eller dit och det vi renodlat sysslar med här
i dag, nämligen beredningsfrågan, förberedelsen för
riksdagens beslut. Hon återkommer ständigt till att det
bara är för att det handlar om Stockholm som det blir
turbulens. Då blir folk i kulturutskottet alldeles förvir-
rade och kan inte tänka själva.
Birgitta Hambraeus är missnöjd med diskussionen
här i kammaren. Den är för omfattande, för långran-
dig, för tråkig, för integrerande. Men det beror ju på
att ni inte svarar på frågorna! Jag frågade Nikos Pa-
padopoulos: Exakt hur gick det till när man inhämtade
upplysningarna från berörda myndigheter? Jag fråga-
de Birgitta Hambraeus: När och hur fick Östasiatiska
museet och Medelhavsmuseet lämna sina upplysning-
ar och bidra med sin kunskap? Det är ju det som är
hela syftet med beredningsförfarande. Man skall ha så
bred kunskap, så gediget underlag som det över hu-
vud taget är möjligt, så att riksdagen kan ta ställning.
Nu råder det ju fortfarande delade uppfattningar
här i riksdagen om vad det här förslaget faktiskt inne-
bar. Kulturministern kunde ju inte själv beskriva det.
Hon stod här i kammaren och sade tre gånger att det
handlar om att flytta tre museer. När hon kom till
utskottet sade hon: Det handlar inte alls om att flytta
tre museer. Det handlar om något helt annat. Tala om
förvirring! Vi får ju ingen klarhet. Vi får inte svar på
de frågor vi ställer.
Hur kan Birgitta Hambraeus komma till slutsatsen
att det uppfyller regeringsformens krav på beredning
när ni inte ens kan svara på en enkel fråga? När, hur
och var fick de berörda myndigheterna lämna sina
upplysningar och därmed påverka regeringens förslag
och beslutet i riksdagen?