Herr talman! Ärade kammarledamöter! Det är
trevligt att några sitter kvar och lyssnar vid den här
tiden på kvällen.
Jag vill också särskilt tacka för att jag m.fl. fick
möjlighet till repliker på miljöministern medan hon
var kvar här i kammaren.
Den skrivelse som vi behandlar i dag skiljer sig
från förra årets så till vida att den inte innehåller några
förslag från regeringen, vilket förra årets skrivelse
gjorde. Det har lett till att vi från Vänsterpartiets sida
mer har koncentrerat oss på det som vi tycker saknas i
regeringens redovisning och på det som vi tycker att
man skall återkomma med förslag om. Vi har också
hänvisat till att vi själva kommer att återkomma med
konkreta förslag. Det betyder också att vi inte har
reserverat oss mot skrivelsen i betänkandet. Trots det
kommer vi att stödja en del av de reservationer som
har avgetts.
Vi kommer att stödja reservationen om kemikali-
er, reservation nr 6. Den handlar om att vi skall se till
att vi inte halkar efter, att vi skall kolla upp vad som
händer med förbud och vad som händer med EU.
Vi kommer också att stödja reservation nr 8 om
Natura 2000, även om jag tycker att vi har fått en
godtagbar förklaring till att det har blivit så konstigt
som det har blivit när det gäller att utse områdena.
Det har faktiskt att göra med ett tjurigt regelverk inom
EU och möjligen också misstag som begicks av den
förra regeringen när det gällde att se till att få till-
räcklig tid på sig.
Vi kommer att stödja reservation nr 9 om vallstöd.
En av de frågor som vi i Vänsterpartiet har drivit är
att jordbruket skall ha ett mer generöst vallstöd.
Vi kommer också att stödja reservation nr 12.
Vi känner också stor sympati för reservation nr 5
om stöd till bistånd till Östeuropa. Vi har tidigare
krävt att regeringen skall lägga fram en långsiktig
plan för och finansiering av Östersjöns bevarande
bl.a.
Att vi inte har reserverat oss betyder självfallet
inte att vi inte är kritiska till regeringens miljöpolitik
eller till det som står i skrivelsen. Som tidigare tydligt
har framkommit i debatten i kväll är det många mil-
jömål som inte uppfylls. Nu tror jag att det är bra att
man gör en ordentlig översyn, samlar ihop miljömålen
och får mätbara mål som man kan utvärdera. Men då
är det också viktigt att målen innebär att man flyttar
fram positionerna, så att man inte böjer sig för upp-
fattningen att det inte går.
Jag tänker tala litet grand om ett av de miljömål
som inte uppnås, vilket har varit uppe i debatten. Det
gäller frågan om producentansvaret. Jag kan ge ett
exempel. I dag på eftermiddagen blev jag faktiskt
kontaktad av en bonde från Östergötland, som redovi-
sade hur det nya producentansvaret för avfall och
källsortering fungerar. Han försöker leva så kretslopp-
sanpassat och miljövänligt som det bara går, vilket får
till följd att han inte har några sopor för den kommu-
nala sophämtningen. Det som komposteras går att
återvinna eller återanvända. Problemet är bara att man
från kommunen kör de tre milen ut till hans bondgård,
där man hämtar en tom soppåse och ställer dit en
annan tom soppåse. Själv får han fara tre mil in till
samhället med sina pappkartonger, burkar och för-
packningar. Detta kan ju rimligen inte vara någon
miljövänlig hantering av källsorteringen. Detta menar
jag att det är viktigt att vi ser över. Det som miljömi-
nistern sade om att kommunerna måste få större infly-
tande över hanteringen var bra. Självfallet skall pro-
ducenterna ta kostnadsansvaret och ett stort ansvar för
det avfall som man skapar eller för ut. Men det får ju
inte skapa problem för invånarna.
Det finns också exempel på hur man i bostadsom-
råden har tagit bort möjligheten att lämna returpapper,
glas och burkar i närheten av bostäderna, vilket
krånglar till det för äldre, handikappade, barnfamiljer
och andra. Det kan ju inte vara meningen att man
skall tvingas att ha bil för att kunna göra sig av med
returmaterial eller det som skall återvinnas.
Frågan om batterierna går jag inte in på. Men jag
tycker att det är väldigt dåligt att insamlingsgraden
när det gäller nickelkadmiumbatterier bara är 35 %.
När det gäller den biologiska mångfalden finns det
också mycket att önska. Frågan har också varit uppe
tidigare i kväll. Det var bra att vi fick veta att det
åtminstone kommer en proposition till hösten, som
förhoppningsvis bygger på den aktionsplan som Na-
turvårdsverket har tagit fram. Detta är nämligen inga
nya frågor. Konventionen om biologisk mångfald
undertecknades 1992. Frågan var inte ny då heller.
Men det som är intressant är att riksdagen då besluta-
de att miljömålen skulle ges samma vikt som skilda
ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig
verksamhet på ekologisk grund. Detta har ju inte
skett. Hela skrivelsen handlar ju om att vi faktiskt inte
kan vara nöjda med den utveckling som har skett.
Det som Naturvårdsverket har inventerat är ädel-
lövskogen, som har använts som indikator på hur vi
skall klara biologisk mångfald. Men Thorleif Ingelöf
har varnat för att vi inte kommer att klara den biolo-
giska mångfalden i skogsmarken, bl.a. i samband med
att han mottog det nordiska miljöpriset.
En diskussion som över huvud taget inte förs är
den biologiska mångfalden i vatten och vattendrag,
där vi vet att situationen är allvarlig. Vattenkraftsut-
byggnaden har ju lett till en väldig utarmning av den
biologiska mångfalden i just vattendragen. Detta är
problematiskt, eftersom vattenkraften trots allt är en
förnyelsebar resurs. Men det är viktigt att konstatera
att det inte finns utrymme att bygga ut fler älvar,
eftersom vi måste vara mycket rädda om den mång-
fald som vi har i de vattendrag som finns.
Jag skall väldigt kort tala om Bottenhavet och
Bottenviken. När det gäller miljöåtgärder har vi lyft
fram att vi saknar en koppling mellan Östersjön, Bot-
tenhavet och Bottenviken. Det är ju tre delar av sam-
ma vatten. Vattenmiljön och miljön över huvud taget
runt Bottenhavet och Bottenviken är mycket ömtålig.
Eftersom det är ett kallt och mycket bräckt hav med
låg salthalt och låg omsättning är havet väldigt käns-
ligt för de miljöstörningar som faktiskt finns. Det
finns ju en hel del industrier, både längs den finska
och den svenska kusten. Detta borde vara något för ett
gemensamt nordiskt samarbete.
De globala hoten mot det rena vattnet är kanske
inte någonting som man behöver lyfta fram i en skri-
velse som rör Sveriges miljömål. Men den unika
situation som vi har i Sverige, alltså att vi åtminstone
på kort sikt inte har någon vattenbrist, skall vi vara
rädda om. Det finns oroande tendenser till att grund-
vattnet är hotat - framför allt i södra Sverige. Också i
andra delar av landet är grundvattnet lågt.
Jag kan också vara kritisk till att man, vilket har
sagts tidigare i kväll, inte har tagit upp vare sig trafik-
eller energipolitiken. Det är ju två stora, viktiga mil-
jöområden. Miljöministern och miljödepartementet
borde ha redovisat vad som görs där.
Det finns alltså ett stort behov av att samla ihop
sig till en helhetssyn när det gäller de här frågorna.
Jag sympatiserar med mycket av det som Lennart
Dahléus sade om miljöomställning och om att koppla
ihop ekonomi och ekologi. I en sådan här debatt blir
det tyvärr lätt så att alla gör anspråk på att först ha
sagt det. Den debatten tänker jag inte ta, men jag tror
att detta är väldigt viktiga frågor för oss att diskutera.
Jag tror att det var bra att vi fick en majoritet för
att skjuta upp beslutet om miljöbalk för att få en bättre
genomarbetning. Jag tror att det är väldigt viktigt att
man gör sammanställningen av Agenda 21-arbetet
och att man kan få fram nya miljömål. Jag håller med
Gudrun Lindvall när hon säger att det ju faktiskt har
gått fem år sedan de riktlinjer man hänvisar till kom,
alltså 1991. Det borde faktiskt hända något under
tiden.
Tyvärr hamnar sådana här debatter mycket i ett
slags partipolitiskt revirtänkande. Jag tror att det är
olyckligt, särskilt när det gäller miljöfrågorna. Det
finns trots allt en ganska stor medvetenhet om vilka
saker som behöver göras. Jag tror att vi skulle kunna
få en ganska stor majoritet i riksdagen för att ta några
steg framåt i stället för att käbbla om vad som har
hänt, om vad som har gjorts förr i tiden och om vem
som har sagt vad.
Ett sätt att prioritera miljöfrågorna vore ju att vi
fick ha våra debatter på andra tider, vi som sitter i
utskottet. Det känns som att detta på något sätt visar
prioriteringen av miljöfrågornas dignitet.
Jag tror också att det skulle vara nyttigt att lyfta
upp det här på partiledarnivå. Jag tror att det hos flera
partiledare finns ett behov av att utöka och utvidga sin
kunskaper när det gäller miljöfrågorna, så att man inte
bara diskuterar de övergripande ekonomiska frågorna,
energifrågorna eller försvarsfrågorna uppdelat. Miljön
täcker ju alltihop, och det är där man skall ta sin ut-
gångspunkt.