Kristina Svensson talar om behovet av kvalitet i
biståndet. Det är precis det som vi från moderat sida
vill driva på. Biståndet skall vara oljan i motorn - inte
bensinen i tanken, som vi så ofta säger. Det menar vi
är oerhört väsentligt om man skall få till stånd ett
bistånd som gör nytta där vi gemensamt vill åstad-
komma nytta, nämligen i utrotandet av fattigdomen i
världen.
Kristina Svensson tog upp Namibia. Jag erinrar
mig då det tillfälle när vi i utrikesutskottet gemensamt
besökte den namibiska regeringen. Det första man
sade när biståndsdiskussionen kom upp var: Vi vill
inte bli ett nytt Tanzania. Vi vill inte ha bistånd av
den typ som Tanzania får. Ni kan få hjälpa oss med en
del investeringar som vi har svårt att göra, men ett
sådant löpande bistånd som man har i Tanzania vill vi
inte vara med om.
Sedan vill jag säga att det är bra om citaten är rik-
tiga när man citerar. När det gäller Tanzania vill vi
inte ge bistånd till statsmakten. Situationen i Tanzania
är den att man har ett biståndsberoende på 34 % av
bruttonationalprodukten. Vårt bistånd är 40 miljoner
dollar. Skulle det dras in kommer man ned i 32 %.
Tycker inte också Kristina Svensson att 32 % av BNP
egentligen är ett alldeles för stort biståndsberoende
och ganska förlamande för landet?
När det gäller Guinea Bissau är biståndsberoendet
44 % av BNP. Det tycker jag också att det är mycket
angeläget att vara försiktig med. Det är svårt för dessa
länder att resa sig ur ett sådant beroende.