Herr talman! Det finns anledning till en betydande
optimism när det gäller effekten av de biståndsinsatser
som nu görs världen över. En miljard människor lever
under absolut fattigdom. Men vi har sett i flera länder
att man nu på bara en generation, 20-30 år, kan gå
från absolut fattigdom till relativt välstånd. Vi vet
också att 68 % av u-ländernas befolkning nu bor i
länder med en snabb ekonomisk tillväxt. I själva ver-
ket har vi sett en revolution i u-världen när det gäller
både demokrati och marknadsekonomi. Detta måste
naturligtvis också få konsekvenser för de svenska
biståndsinsatserna.
En miljard människor i u-världen lever i vad man
betecknar som absolut fattigdom - svält och sjukdo-
mar. De är ofta illiterata och förtryckta.
I Stillahavsasien bor 40 % av u-världens befolk-
ning. Biståndet där belöper sig till 5 dollar per invå-
nare. Man har en tillväxttakt på 8-10 % om året.
Detta område har tidigare hämmats av en socialistisk
planekonomi. En rad länder, t.ex. Kina och Vietnam,
har kvar en enpartidiktatur. Övergången till marknad-
sekonomi har snabbt fått en tilväxt på gång som ver-
kar stabil och gedigen.
I Sydasien bor 30 % av u-världens befolkning.
Även här är det samlade biståndet ungefär 5 dollar per
invånare. Här lider man under dels feodalism, dels en
demokratisk socialism, som har lett till en stagnation.
Men man börjar nu få en tillväxt som vi kan ha vissa
förhoppningar om skall bli stabil och uthållig.
I Mellanöstern och Nordafrika, dvs. arabvärlden
och Iran, bor 6 % av u-världens befolkning. Här har
man det högsta biståndet någonstans. Det rör sig om
40 dollar per invånare. Detta är länder som ofta har
betydande inkomster från oljeexport. Men man har
drabbats av arabisk socialism. Speciellt Egypten har
haft bekymmer med Nassers socialistiska politik. Här
finns också en utvecklingsfientlighet som är ganska
karakteristisk för muslimska länder. Det har lett till att
man, trots de resurser som faktiskt finns i ganska rik
omfattning, har haft en svag utveckling.
I Afrika söder om Sahara bor 14 % av u-världens
befolkning. Man har här 35 dollar per invånare och år
i bistånd. Här ökar fattigdomen. Det är här problemen
är riktigt stora. Man har ett tungt kolonialt arv att
bära. Den afrikanska socialismen har inte gjort situa-
tionen bättre. Vi ser nu dock en positiv utveckling i
Sydafrika, en utveckling som kan bli motorn för en
positiv utveckling i hela södra Afrika.
Man kan konstatera att 10 % av u-världens be-
folkning bor i Latinamerika. Man har 11 dollar i bi-
stånd per invånare och år. Här finns några av de län-
der som tidigare hörde till världens rikaste. Under
mellankrigstiden var Uruguay och Argentina bland
världens fem rikaste länder. Man har inte haft något
världskrig här nere, men man har haft en statsfixering
och en strävan efter att skydda sina ekonomier, som
har gjort att man har fått en ytterst bekymmersam
ekonomisk utveckling. Den har nu vänt på ett drama-
tiskt sätt. Det finns inte längre någon diktator i Latin-
amerika utöver Fidel Castro på Kuba. Man har fått en
övergång till frihandel, som har lett till att det som för
bara tio år sedan var en tickande skuldbomb för hela
världsekonomin nu har blivit en magnet för det inter-
nationella kapitalet.
Den internationella situationen förändras alltså
dramatiskt och snabbt. Det leder naturligtvis också till
att man får se över inriktningen på det svenska bistån-
det.
Vad vi i dagens läge främst kan göra för att bidra
till att bekämpa fattigdomen i u-världen är att med
frihandel öppna våra gränser för dessa länders pro-
dukter.
Vi har haft en lång diskussion om procentmål i
Sverige. Det är helt klart att vi skall ha ett rejält bi-
stånd. Men jag tror att procentmål ger en olycklig
fixering. När man skall sätta upp mål för en verksam-
het är det viktigt att också kunna mäta rätt saker. Det
är inte att mäta rätt saker, att mäta hur mycket pengar
man har förbrukat. Det är inte så att man har uppnått
något väsentligt därför att man har gjort av med en
viss summa pengar. Det är typiskt att vi inte har något
tioprocentsmål för sjukvården eller något fyrapro-
centsmål för försvaret.
En annan svaghet är att ett procentmål från vår
synpunkt innebär att vi har en viss summa i kronor. Vi
kan alltså lura oss själva. Räknat i dollar är det något
helt annat. Under 20 år har 1 % av svensk BNI halve-
rats i förhållande till dollarn. Det är trots allt beloppen
i dollar som är det väsentliga för u-länderna.
Regeringen föreslår i sin proposition en ny bi-
ståndsorganisation. Den har inget namn, men det är
ett super-SIDA som skall skapas, med sammanslag-
ning av alla organisationer som nu för statens räkning
bedriver bistånd.
Vi tror från vår sida inte att man får några stor-
driftsfördelar när man bedriver biståndspolitik. Vi tror
tvärtom att man, med det mycket skiftande behov-
smönstret, skall ha en stor flexibilitet och inte en stel
byråkrati och en omfattande egenregiverksamhet.
Man fastnar snabbt i en organisation som sedan är
svår att hantera.
Vår uppfattning är alltså att mål och medel skall
fastslås av riksdag och regering, som i dag. Sedan
skall UD ha huvudansvaret för det svenska biståndet.
UD skall i ökande utsträckning kunna upphandla
bistånd från frivilligorganisationer - kyrkor, Röda
korset, Rädda Barnen, Diakonia och allt vad de heter.
Orsaken till att vi tycker att det är så värdefullt är att
frivilligorganisationerna har möjlighet att arbeta även
i odemokratiska länder utan att man därför stöder
odemokratiska regimer. Dessutom har frivilligorgani-
sationerna ett engagemang som är värdefullt för verk-
samheten att ta vara på. De har en flexibilitet när det
gäller att förändra sig, som en statlig byråkrati aldrig
kan uppnå. Sedan skall man också kunna upphandla
från andra myndigheter och företag. Vi tror dock att
huvudansvaret skall ligga inom UD, inte på en stor
imponerande svensk byråkrati i myndighetsform.
Det kan behövas en administration speciellt för
Afrika nere i Afrika. Det är där vi måste lägga hu-
vudvikten i vårt arbete på biståndsområdet. Det inne-
bär att vi vill bygga upp en kontroll med fristående
utvärderingsinstitut, som granskar det svenska bistån-
det. Vi vill använda våra ambassader för att på plats
följa upp det bistånd UD i ökande utsträckning upp-
handlar. Det innebär i sin tur också att fältpersonal
ingår i upphandlingen, och de summorna kan reduce-
ras successivt. Sandö kan så småningom också av-
vecklas.
När det gäller innehållet i det svenska biståndet är
det rimligt att se på vad det är som har skapat fram-
gångarna i inte minst Stillahavsasien. Vad är det som
skapar de framgångar i Latinamerika som vi nu ser
framför oss? Det är marknadsekonomin, den öppna
marknaden, dvs. frihandeln, respekten för mänskliga
rättigheter och uppbyggnaden av en stabil demokrati.
Det är alltså viktigt för oss att bidra till just dessa
områden. Det innebär att det förslag som nu ligger om
att demokratibiståndet skall prövas av stiftelser där de
olika partiorganisationerna kan gå in och arbeta via
systerpartier i biståndsländer är någonting som vi ser
mycket positivt på.
Det är viktigt att bygga upp marknadsekonomins
institutioner, dvs. bankväsende och börsväsende, och
att bygga upp rättsstaten och fiskala sidor. Det är inte
minst viktigt för den spirande företagsamheten att de
har fasta spelregler. Där kan vi göra mycket med
kunskapsöverföring.
Likaså är det viktigt att stötta den infrastruktur,
t.ex. vägar, som inte är direkt lönsam för investerare
att satsa på i dessa länder. Det är nämligen viktigt att
vi får ett växande entreprenörskap, en värld av själv-
ägande bönder och småföretagare, ett enskilt ägande,
som motor i den ekonomiska uppbyggnad som vi
skall ha i u-världens länder.
En annan viktig uppgift för oss är skuldavskriv-
ningar. Men här gäller det också att se på vad man
gör. Det finns ett antal små fattiga länder i Afrika
vilkas skuldbörda visserligen ur deras budgetsynpunkt
är ganska stor. Men det handlar i realiteten om så pass
små belopp att det går att lösa via det vanliga bistån-
det.
Sedan finns det de 21 s.k. högt skuldsatta länder-
na. Det är medelinkomstländer, ofta med betydande
naturresurser, icke sällan olja, där man har intecknat
framtida oljeinkomster i hög skuldsättning. Det är mer
tveksamt att ytterligare skapa möjligheter för dessa
länder att bygga upp en ny skuldbörda.
Det kanske allra viktigaste är att bevara möjlighe-
terna att när man byter regim i ett land, när man går
från diktatur till demokrati, skall den nya regimen inte
behöva släpa på en orimligt hög skuldbörda. Där är
det viktigt att ge de nya demokratiska regimerna en
hyfsad chans att reda upp den ekonomiska situatio-
nen.
Det är också viktigt med det vi kallar för humani-
tärt bistånd. Då menar vi det bistånd som inte går till
regimerna utan som går ut till människorna, mycket
ofta via frivilligorganisationerna. Här handlar det om
basal utbildning, inte minst för kvinnorna. Det är
oerhört viktigt för dessa länder att man har ett gender-
perspektiv. Det gäller inte minst därför att det också
hjälper oss att lösa problemen med befolkningsfrågan
och den befolkningsexplosion hotar att vara på väg.
Det är också viktigt att med basal hälsovård, in-
klusive reproduktiv hälsa. Det är viktigt att den ut-
veckling som byggs upp är hållbar. Sedan är det na-
turligtvis viktigt att vi är beredda till ett kraftfullt och
effektivt katastrofbistånd. En viktig aspekt är att ka-
tastrofbiståndet skall ersätta den skörd som faller bort
men sedan inte fortsätta så att man slår ut landets
jordbruksproduktion i framtiden.
Det är också viktigt att biståndet inte kan använ-
das till att låta korrupta regimer sitta kvar längre än
absolut nödvändigt. Det är därför vi i våra förslag
skär på de länder där det sitter diktaturer i godan ro.
När det gäller det multinationella biståndet vill vi
stödja Bretton Woods-institutionerna, inte minst
Världsbanken, och framför allt IFC och IDA, som vi
tycker är en stor tillgång.
Det är i realiteten ekonomer från Sydasiens u-
länder som har lagt upp den strategi som biståndet
från Världsbanken kanaliseras genom. Vi menar att
man skall ställa krav. För att få bistånd skall man
också få utveckling och demokrati. Det är en sund
väg, och den är dikterad från u-länderna från början.
Vi tycker att det är en riktig väg.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservation
1. Vi står bakom alla våra reservationer, men tänker
bara begära votering på reservation 1.