Fru talman! I Bertil Perssons första inlägg handla-
de det mycket om socialism när han talade om Afrika.
Han talade däremot inte så mycket om kolonialism
och det kalla krigets snedvridning av utvecklingen för
de afrikanska folken.
Jag kom att tänka på gamle president Nixon. En
av de saker han frågade sig precis innan han dog i
förfjol var om nomenklaturans kapitalism i Ryssland
var bättre än kommunistisk kapitalism i Kina. Man
kan tycka att det är en absurd fråga.
Med detta vill jag illustrera att det inte är så gi-
vande att tala om socialism och kapitalism i Afrika.
Jag har talat om det som är drivkrafterna bakom vår
politik när det gäller att bygga upp Afrika, och jag
tycker att de gäller fortfarande.
När det gäller kritiken mot SIDA vill jag säga att
den är riktig, och det skall vi medge. Många har varit
inne på detta. Jag kanske får utnyttja tiden för att även
bemöta Eva Zetterberg, Helena Nilsson och andra.
Med facit hand är det lätt att se de misstag som har
begåtts under 30 års utvecklingssamarbete. En del
projekt var onekligen felaktiga, misslyckade och
feltänkta. När vi talar om 60- och 70-talens felgrepp i
u-länderna bör vi med klädsam ödmjukhet erinra oss
att de internationella givarna, och även vi, ofta både
förordade och stödde den politik som vi i dag anser
vara missriktad och felaktig. Det gäller oss alla här.
Vi skall inte heller glömma det kalla krigets su-
permaktstävlan som genom påtryckningar och vape-
nexport snedvred politik och ekonomi i många
u-länder.
Jag tycker att vi har vidtagit en mycket viktig åt-
gärd när det gäller SIDA. Detta kommer att föra
samman alla biståndsmyndigheter till ett område. Det
ger oss en sammanhållen myndighet. Vi uppnår högre
effektivitet, ökad flexibilitet och tydlighet gentemot
omvärlden. Jag är säker på att den samlade kompeten-
sen i SIDA och alla de kvaliteter som finns inom de
fyra biståndsmyndigheterna kommer att sammanföras
till en slagkraftig enhet till gagn för u-världen.