Det är verkligen tveksamt om den mottagande
statsmakten i vissa länder känner de verkliga beho-
ven. I exempelvis Guinea Bissau har det varit väldigt
trögt, och Världsbanken har pressat på ganska rejält
för att få till stånd en positiv utveckling i det landet.
Inte heller Tanzanias regering har visat en utveck-
lingsbenägenhet som har varit positiv. Jag menar inte
att man skall lämna de länderna åt sidan i det här
sammanhanget, men man skall vara mycket försiktig
med vad man satsar på statsmakten.
Där kommer jag in på en fråga där vi känner oss
litet grand förda bakom ljuset från departementets
sida. Man har nämligen sagt att mottagningskapacite-
ten hos de enskilda organisationerna inte klarar av
större anslag än vad som föreslås i propositionen. Nu
vill vi inte bidra till ytterligare ekonomiska bekymmer
genom att öka på anslagen till enskilda organisationer
i årets budget. Vi godtog resonemanget om att man i
enskilda organisationer inte hade tillräcklig mottag-
ningskapacitet, men på sikt tror jag att det är mycket
angeläget att mer och mer förs till de här länderna via
enskilda organisationer - biståndet har då mycket
större chans att nå de enskilda människorna. Hela vår
inriktning är den, och jag tycker att det är mycket
beklagligt att vi har fått de här signalerna om bristan-
de mottagningskapacitet. Vi kommer väl att dra kon-
sekvenser av det nästa gång vi får upp biståndspoliti-
ken till diskussion.