Herr talman! Morgonens debatt handlade om
Sveriges ekonomi, om nödvändigheten av att minska
arbetslöshet och budgetunderskott och att få en eko-
nomi i balans. I det arbetet deltar Vänsterpartiet lik-
som andra partier med all kraft. Vi ser det som oer-
hört angeläget med en budgetsanering.
Men regeringen och andra partier, som också vill
verka för att återställa den svenska ekonomin, har fel
när de hävdar att vi för att åstadkomma detta måste
frysa biståndet på dess nuvarande nivå fram till 1998.
Man kan lätt få intrycket att vi dessförinnan har gjort
allt vi kan för att minska andra kostnader och att det
nu inte återstår något annat än biståndet. Men så är
det ju inte.
Så länge Sverige, som är ett land som snart levt i
fred i 200 år, anser sig behöva ett militärt försvar som
kostar tre gånger så mycket som biståndet är verkli-
gen inte alla utvägar prövade. Något hot föreligger ju
inte heller inom överskådlig tid. Däremot kan vi peka
på situationen i världen med 13 miljoner barn som på
grund av svält och sjukdomar dör varje år eller där
1,4 miljarder människor lever under fattigdoms-
strecket.
Ja, Pierre Schori och andra, detta känns väldigt
tjatigt att ta upp. Vi har gjort det förr. Men problemet
är ju att regeringen står fast vid sitt beslut, och be-
klagligtvis har man fått stöd av hela den socialdemo-
kratiska gruppen i utskottet för dessa beslut. Det gör
att vi som anser att detta är ett allvarligt felsteg från
regeringens sida är tvungna att upprepa våra argument
och försöka få er att lyssna.
Jag vill i likhet med K-G Biörsmark fråga hur So-
cialdemokraterna skall få till det här med enpro-
centsmålet. Det står i utskottsbetänkandet och rege-
ringen har angett att det skall ske när ekonomin så
tillåter. Vem av oss tror att vi inom de närmaste fem
eller tio åren har en så lysande ekonomi att man där-
med kan säga att vi återtar biståndet? Om Socialde-
mokraterna verkligen hade menat det, hade man väl
angett en tidsangivelse. Men så är inte fallet.
Det är mig veterligt första gången som Socialde-
mokraterna i regeringsställning minskar biståndet. Vi
minns vad som hände under förra regeringsperioden.
Jag trodde att det var ett enstaka misstag.
Jag vill också påminna om Köpenhamnskonferen-
sen i början av mars där det officiella slutdokumentet
talade om betydelsen av att alla länder ställer upp och
ökar det officiella biståndet. Man talar om att komma
upp över 0,7-procentsgränsen. Vi vet att Sverige än så
länge ligger över gränsen. Men problemet är att Sve-
riges rykte ute i världen mycket har hängt på att vi har
legat långt över 0,7-procentsgränsen. Det har varit ett
viktigt riktmärke för många människor i andra delar
av världen och i länder som ger ett långt mindre bi-
stånd.
Vi har alla fått brev från olika håll, från Diakonia,
Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Röda korset, en rad
organisationer och enskilda människor som är enga-
gerade på det här området. Det finns all anledning för
regeringen och majoriteten av socialdemokraterna här
i riksdagen att tänka om på detta område.
När man diskuterar biståndet märker man att det
finns många positiva tecken. Jag vill peka på de nya
tankegångarna om att det inte handlar om att ge bi-
stånd enbart för att hjälpa de fattiga, utan att det fak-
tiskt handlar om ett samarbete för att utväxla idéer om
hur vi kan ge varandra impulser. Här finns modellen i
Holland, och jag är glad över att Miljöpartiet i en
motion just har pekat på exemplet Holland. Det är
viktigt för oss att se vad vi kan lära av människor i
andra delar av världen.
Jag vill också peka på en intressant bok som ut-
kom för ett antal år sedan. Den heter Var kom
skruvmejseln ifrån - mottagare och medarbetare i det
svenska biståndet och är skriven av Anna Wieslander.
Den visar just hur mottagarna i olika programländer
har velat lyfta fram hur man vill bidra med sina erfa-
renheter och kunskaper till det svenska samhället,
vilket jag tror är oerhört väsentligt.
Jag vill också ansluta mig till det som K-G Bi-
örsmark sade angående Moderaterna. Jag är inte ens
besviken på Moderaterna. Jag hade inte förväntat mig
någonting annat av dem, därför att de beskriver just
enprocentsmålet som en onödig fixering. Däremot har
jag och, som jag tror, en väldigt stor majoritet av vårt
folk har sett detta som en mycket viktig symbolfråga.
Det visar att vi är beredda att avstå från en liten del av
det välstånd som finns i Sverige.
Jag vill peka på den biståndsvilja som finns i Sve-
rige. I olika undersökningar har man faktiskt konstate-
rat att en majoritet av det svenska folket anser att den
biståndsnivå som vi har är bra, och det finns en stor
andel som vill att vi skall ge ett högre bistånd.
Jag inledde med att tala om att regeringen och
Socialdemokraterna, liksom Moderaterna, har gjort
ett stort misstag i sina budgetförslag. Men Västerpar-
tiet, mitt parti, har också gjort ett stort misstag. Det
gäller stödet till folkrörelser och enskilda organisatio-
ner, som inte är särskilt högt. Vi vet att det finns fler
än 300 enskilda organisationer, över 600 utvecklings-
och informationsprojekt över hela världen och fler än
600 volontärer som är verksamma. I krassa siffror
handlar det inte om så mycket pengar av det svenska
biståndet, en dryg miljard.
När den här frågan kom upp till behandling i ut-
skottet fick vi den informationen att den tidigare hög-
re nivån inte hade utnyttjats fullt ut. Den nivån var
orealistisk. Man kunde inte på ett bra sätt använda så
mycket pengar som fanns anslagna. Det misstag som
jag gjorde var att jag inte kontrollerade uppgiften
bättre, för den stämde ju inte med verkligheten.
Den minskning som nu sker för de flesta enskilda
organisationer är väldigt stor. Jag vill bara peka på
några organisationer.
Pingstmissionens u-landshjälp har fått brev från
SIDA om att minskningen rör sig om ca 20 %, vilket
betyder 40 miljoner av den totala budgeten.
Vi uppvaktades häromdagen av just Pingstmissio-
nens u-landshjälp. Man lyfte då fram exemplet om
Madeleine Ekelycke från Huskvarna som arbetar som
barnmorska i Bangladesh. Hon var med och beskrev
hur det projektet fungerade med mycket små medel
men med stora effekter.
Diakonia är en organisation som har flera organi-
sationer av kyrkor inom sig. Man har arbetat med
demokratistödet i Sydafrika, med återförening av
Guatemalaflyktingar när det gäller från Mexico och
tillbaka till Guatemala och med landsbygdsutveckling
i fattiga indianbyar. Jag ser det som ett oerhört bety-
delsefullt bistånd.
Det svar som finns bl.a. i propositionen och som
Pierre Schori själv har gått ut med i olika artiklar är
att dessa organisationer kan söka stöd från EU:s fond.
Javisst är det riktigt, Pierre Schori, men vad har vi för
garantier att de får motsvarande stöd därifrån så att de
kan bibehålla sin verksamhet? Självfallet har vi inga
sådana garantier. Det är bara att hoppas. Eftersom det
är kristna organisationer får de väl fortsätta att be för
sin sak.
Jag tycker att Socialdemokraterna på den här
punkten inte har haft helt korrekt information. Mode-
raterna värnar i alla andra sammanhang så otroligt om
enskilda människor och enskilda organisationers
insatser. Jag vill då fråga: Varför har ni inte gjort på
samma sätt här?
Jag skulle därför vilja yrka återremiss på detta en-
da moment. Jag tycker att vi i utskottet borde få
bakläxa för att arbeta vidare med frågan. Men jag har
förstått att detta är arbetsformer som riksdagen inte
tycker om. Vid återremiss är det allt eller inget som
gäller. Därför är mitt andra förslag i enlighet med vårt
yrkande om att det skall anslås en stor summa till
katastrofbiståndet. Pengar behövs även där, och de
går också till enskilda organisationer. Men jag kom-
mer att avstå från detta yrkande för egen del och i
stället stödja de reservationer som finns på det här
området.
Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om bi-
ståndet. Också K G Biörsmark var inne på frågan vad
som menas med ett effektivt bistånd. Vi vet att det
finns oerhört många goda exempel på bistånd ute i
världen som är lyckosamma. Det finns också många
typer av insatser som inte är bistånd men som leder
till utveckling. Jag tänker då på det lyckosamma ex-
emplet med Grameen Bank i Bangladesh som Mo-
hammed Yunus har startat med egna medel. Det har
lett till att 2 miljoner fattiga människor i Bangladesh
har kunnat få del av krediter och därmed en bättre
tillvaro.
Vänsterpartiet stöder inte okritiskt vilka former av
bistånd som helst. Det finns flera exempel på hur
svenskt bistånd har använts felaktigt. Sedan finns det
också enstaka olyckliga exempel på direkt missbruk
och korruption. Det är självfallet beklagligt och där
måste vi ingripa.
Men det finns andra typer av misstag som är av
mer strukturell karaktär. Jag tänker då på exportkredi-
ter inom biståndet och bundet bistånd. Centerpartiet
anser inte att detta skall utgöra en del av biståndet.
Däremot är det naturligtvis bra med täta handelsför-
bindelser och att svenska företag deltar i uppbyggan-
de av verksamheter i andra delar av världen.
Vi vill också peka på en del storskaliga bi-
ståndsprojekt. Vi anser t.ex. att sådant bistånd till
Indien inte är särskilt effektivt använda pengar. Vi vill
anslå mindre pengar till just det anslaget.
När det gäller Världsbanken och Bretton Woods-
institutionerna menar jag att det är nödvändigt med en
starkare styrning och ett större inflytande från riksda-
gen. Vi vill kunna påverka de krav som Sverige ställer
inför IDA-påfyllnaden i vår. Även om Världsbanken
har ökat sin insyn och den hänsyn som man ändå tar
till miljöprojekt är det ändå väldigt långt kvar. Att
utskottet har skrivit att regeringen skall återkomma på
det här området är inte särskilt bra. Vi hade klart och
tydligt kunnat säga att vi kräver att regeringen kom-
mer med årlig skrivelse om Bretton Woods-
institutionerna eller t.ex. att vi kräver en parlamenta-
risk nämnd.
Jag vill understryka att det är långt kvar när det
gäller miljöhänsynen när projekt beslutas i Världs-
banken. Vi från Vänsterpartiet har en särskild reser-
vation om dammprojekten.
Beträffande skulder och skuldavskrivningar anser
Vänsterpartiet att det måste handla om vissa totala
skuldavskrivningar och inte bara skuldlättnader som
gör att man tvingas att ta nya lån, för då finns ju skul-
derna kvar.
Jag vill också peka på att vi tillsammans med
Centern och Miljöpartiet har tagit upp en del frågor
kring strukturanpassningsåtgärderna.
En annan fråga gäller hur man skall få nya in-
komster till internationellt bistånd. I FN-rapporten,
där Ingvar Carlsson medverkade, talas det om To-
binskatten. Det finns också andra liknande förslag. Vi
menar att Sverige med kraft måste driva på för att få
loss ytterligare pengar till angelägna projekt.
Det finns också andra multilaterala insatser. Jag
hade hoppats att Moderaterna skulle ha fullföljt sin
inställning och föreslagit högre bidrag när det gäller
UNHCR, men så har inte skett. UNDP och Unicef gör
också oerhört viktiga insatser.
Vi från Västerpartiet har en rad reservationer när
det gäller enskilda länder. Jag vill bara peka på Ango-
la och betydelsen av minröjning. Regeringen har där
föreslagit ett anslag, men det är otillräckligt. Det
skulle ha behövts betydligt mer medel till Sydafrika
för att se till att Sydafrika blir en stabil demokrati.
Varken för Sydafrikas eller för hela södra regionens
skull har vi råd att låta Sydafrika misslyckas.
När det gäller biståndskrediterna till Indonesien
liksom till Marocko och annat ekonomiskt samarbete
anser Vänsterpartiet och flera andra partier att så
länge man inte respekterar mänskliga rättigheter bör
den typen av bistånd inte utgå. Jag vill fråga Modera-
terna om Guinea Bissau där Moderaterna inte vill ha
något bistånd över huvud taget. Uppfyller man inte
fattigdomskriterierna i Guinea Bissau? Eller är det
demokratikravet som fattas? Man har faktiskt haft
flerpartival där.
I fråga om Latinamerika vill jag särskilt peka på
Nicaragua och hänvisa till hur förtrycket av mänskliga
rättigheter i t.ex. Chiapas i Mexico påverkar världse-
konomin och tvingar oss till ställningstaganden.
Det finns mycket ytterligare att påpeka. Man har
lyft fram kvinnobiståndet och anlagt ett kvinnopers-
pektiv på biståndet. Men ännu fattas det mycket när
det gäller barnens rättigheter och rättigheter för han-
dikappade. Ingvar Carlsson har särskilt betonat kra-
ven på att barnen skall få en bättre värld. Men det
återspeglas inte i biståndet. Det är barnen som får lida
när biståndet skärs ner.
Herr talman! Jag hänvisar till Vänsterpartiets alla
reservationer, men jag yrkar särskilt bifall till reser-
vation 4 om enprocentsmålet, reservation 6 om asyl-
kostnaderna, reservation 42 om inriktningen och krav
på riktlinjer för Världsbanken, reservation 62 om
Angola, reservation 147 om u-krediter till Indonesien
samt till reservation 161 om en total ram för bistån-
det.
Herr talman! Till sist vill jag bara konstatera att
det svenska biståndet har brister, men det är överlag
oerhört effektivt. Det når fram och det behövs. Löftet
i Köpenhamn om att alla länder skall öka sitt bistånd
är förpliktigande, även för Sverige.