Fru talman! Det svenska biståndet har som vi alla
vet till huvudsyfte att höja de fattiga folkens levnads-
nivå. Det är en uppgift som är minst sagt förpliktande.
En mängd olika aspekter på biståndet skall vägas
in för att göra det så träffsäkert som möjligt. Resur-
stillväxt, ekonomisk och social utjämning, miljömål
och demokrati är de delar som vi vill se i våra resul-
tat.
I en strävan efter en jämlikare värld finns det
dessutom en fundamental ingrediens som inte kan, bör
eller skall förbises. Det är kvinnornas roll och det är
den betydelse som de har för den framtida utveckling-
en.
Tyvärr kan vi i dag se en feminisering av fattig-
domen. De allra fattigaste i världen är de kvinnor som
trots sin resurssvaghet förväntas bära de tyngsta bör-
dorna, både vad gäller försörjning och familjens väl-
befinnande. Det är mot den bakgrunden och i ljuset av
vår egen jämställdhetsprocess som det har blivit nöd-
vändigt att ytterligare öka uppmärksamheten på dem
som är grundbulten i utvecklingsarbetet.
Min övertygelse är att jämställdhet mellan män
och kvinnor är en förutsättning för demokrati, mänsk-
liga rättigheter och långsiktig utveckling.
Inom det svenska biståndet har vi under drygt 30
år arbetat med att förbättra kvinnors situation i u-
länderna. Vår långa erfarenhet har lärt oss att ett jäm-
ställdhetsperspektiv är nödvändigt att ta med både för
att förstå och för att finna lösningar på globala pro-
blem som fattigdom, miljöhot och befolkningsfrågor.
I stort sett i varje samhällsproblem kan vi som en del
se dagens ojämställda förhållande mellan män och
kvinnor.
Även om en del kanske ryggar tillbaka för språk-
bruket handlar det om en maktförskjutning. Jäm-
ställdhet bör löpa som en röd tråd genom alla nivåer i
alla samhällsstrukturer, också i vårt förhållande till
omvärlden.
Det är viktigt att påpeka att jämställdhet inte en-
bart skall betraktas som någon slags terapi förbehållen
den rika, utvecklade världen. Även om levnadsbe-
tingelserna skiljer sig markant åt mellan kvinnor i
nord och syd har flertalet kvinnor mycket gemensamt.
I år uppmärksammas kvinnofrågorna speciellt, bå-
de på det sociala toppmöte som har hållits i Köpen-
hamn och i den kvinnokonferens som FN anordnar i
Peking i höst. Här hemma drar vi vårt strå till stacken
genom den utredning som nu startar och som har till
uppgift att utarbeta förslag till hur jämställdhet mellan
kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska
målen och eventuellt genom att ett särskilt bistånds-
mål upprättas. Detta är ett initiativ som vi hälsar med
tillfredsställelse. Det visar inte minst att vi själva har
tagit ett stort och ordentligt kliv framåt i vår egen
jämställdhetsdebatt.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera de erfa-
renheter som vi har av bistånd, av kvinnor i bistånd
och de erfarenheter vi får i denna utredning och att vi
tar med dem till Peking och visar på att man kan göra
mycket oavsett från vilken del av världen man kom-
mer.
Det handlar inte om att pracka på någon svenska
sätt och svenska ideal. Det handlar om att ge den
halva av mänskligheten som vi kvinnor utgör en möj-
lighet att få kontroll över våra egna liv, våra egna
pengar och våra egna kroppar, detta oavsett om vi
lever i Sverige, i Vietnam eller i Sydafrika.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.