Fru talman! Jag känner till situationen och dis-
kussionen vad gäller skuldsanering och vet att Sverige
redan har avskrivit de bilaterala skulderna, men jag
menar att man med betydligt större kraft borde driva
detta på det multilaterala området och att Sverige, när
vi hade tagit steget att skriva av skulder på det bilate-
rala området, i Köpenhamn borde ha kunnat erbjuda
något annat, något som motsvarade det som gjordes
från Danmark, som inte har minskat sitt bistånd.
Jag vill också ta upp frågan om Världsbanken.
Pierre Schori hänvisade till det förträffliga organet
Världsbanksforum, som har mycket kvalificerade
kunskaper på området. Men det handlar, precis som
Helena Nilsson sade, inte om ett antingen-eller. Vi
menar att även om Världsbanken sköter sig ypperligt,
borde det vara regeringens uppgift att se till att riks-
dagen fick möjlighet att yttra sig och ha synpunkter.
Det kan ju, Pierre Schori, komma fram bra synpunkter
även från riksdagen. Man behöver i varje fall inte utgå
från att så inte är fallet.
Jag vill i detta sammanhang anknyta till det som
Pierre Schori sade om IDA-påfyllningen i vår. Vi har
tidigare haft en debatt med Göran Persson om detta,
och vi vill från flera partier veta mera exakt vilka krav
Sverige kommer att driva. Vi fick veta litet mer om de
sociala krav som Pierre Schori tänker driva, och det är
utmärkt - jag har inga invändningar. Jag menar att
riksdagen precis på samma sätt borde få möjlighet att
se på dem och lämna synpunkter på dem innan rege-
ringen går vidare.
Vad till slut gäller frågan om kvinnoperspektivet i
biståndet tycker jag att det var mycket bra att ta upp
detta och visa på hur Sverige skall gå i förtruppen för
att se till att biståndet präglas av detta perspektiv.
Likaså bör vi peka på att kvinnor med funktionshinder
hör till de värst drabbade i världen.
Men jag tror inte att det räcker med detta, Pierre
Schori. Vi måste också peka på hur barnen drabbas av
bristen på utveckling, av fattigdom, av svält osv.
Åtgärderna häremot går naturligtvis genom kvinnor-
na, men det räcker inte. Det finns stora grupper av
barn - föräldralösa, gatubarn, prostituerade osv. - i
vilkas liv kvinnan inte finns kvar, och jag menar där-
för att Sverige på ett helt annat sätt måste satsa på att
lyfta fram barnkonventionen och se till hur barnet kan
värnas i biståndet.