Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 48 mom. 65. Precis som biståndsministern
sade hör jag till Världsbankens kritiker. Till skillnad
från biståndsministern ser jag att det fortfarande finns
åtaganden som Världsbanken ger sig in i som inte har
de positiva biståndseffekter som är önskvärda. Vi vill
därför få ett moratorium för fortsatta storskaliga
dammbyggen till dess att utvärdering av effekterna
skett. Det är anledningen till reservationen.
Världsbanksforum har, som biståndsministern var
inne på, gjort och gör en stor insats för få igång debat-
ten kring effekterna av Världsbankens verksamhet. De
påverkar naturligtvis och är även påverkningsbara,
som allt annat i samhället. Varför skulle vi annars
jobba med detta? Men mer behövs. Vi hoppas på att
det skall bli en ordentlig utvärdering av dessa damm-
byggen innan man ger sig in i nya storskaliga projekt.
Fru talman! Biståndsministern inledde sitt anfö-
rande med att säga att allt hör ihop och att vi inte kan
diskutera biståndet isolerat. Jag håller helt med om
det. Det var också viktigt att biståndsministern tog
upp den positiva del som finns med vårt bistånd.
Sverige gör mycket för det internationella samarbetet
just via biståndet. Kvinnorna är otroligt viktiga i allt
bistånd, och även fattigdomsbekämpningen. Allt detta
håller jag helt med om. Det är saker som vi gör som
är positiva, bra och som vi skall fortsätta att satsa på.
Biståndsministern tog också upp den säkerhets-
politiska effekten av det internationella samarbetet.
Det finns ett samband mellan vår säkerhetspolitik,
biståndspolitik, osv. Visst är det så. Men ser man
sedan till hur budgeten ser ut och vilka satsningar som
regeringen gör blir jag litet förvånad.
Vad har hänt med solidariteten och viljan att satsa på
de sämst ställda? Hur kan det komma sig att det skall
sparas 11 % på biståndet och 20 % på ideella organi-
sationer samtidigt som det görs väldigt litet bespa-
ringar på vårt försvar? Ser man till hur världen ser ut i
dag och hur läget är är det inte de militära hoten som
är de stora hot vi har inpå knutarna. Däremot finns det
stora hot när det gäller hållbar utveckling och det som
vi gör för att förebygga, så att vi inte får stridigheter
på grundval av att människor helt enkelt inte kan
överleva i sin egen närmiljö.
Jag har tittat på biståndsbudgeten. Det är med för-
våning jag ser att vi dels skär ner, dels plockar in
kostnader för asylsökande i biståndsbudgeten. Dess-
utom fick vi höra av Kristina Svensson att den delen
kommer att minska, så vi kan använda pengarna igen i
biståndet.
Men varför minskar den? Återigen detta med soli-
dariteten. Vi vill inte ha hit de asylsökande. Vi stäng-
er dörren. Det är inte så, biståndsministern, att flyk-
tingströmmarna i världen har minskat. Det är en otro-
lig mängd flyktingar, och vem får ta hand om dem?
Jo, framför allt de allra fattigaste i världen. De länder
som redan har det otroligt krisartat.
Vi ser situationen i Rwanda och Burundi, där vi
också kan notera med all tydlighet hur viktig missio-
nen är för vår egen information. Där finns det missio-
närer tillhörande pingstmissionen som har kunnat
förmedla till oss här hemma hur situationen ser ut och
det är om något otroligt värdefullt. Därför måste vi
fortsätta att satsa på våra ideella organisationer.
Förutom att man har plockat in asylsökande i bi-
ståndsbudgeten tog man medlemsavgiften till EU, 700
miljoner, från biståndet, med motiveringen att detta
kunde användas i EU:s biståndspolitik. Jag ringde ner
och frågade hur det har gått med biståndspolitiken
och de över 700 miljoner som skall gå via EU. Har
man ökat biståndet i EU? Nej, man är inte klar med
budgeten. Men vad diskuterar man? Jo, att sänka
biståndet. Alltså stjäl vi ytterligare över 700 miljoner
från de allra fattigaste, pengar som inte kommer dit
utan som kanske kommer de svenska bönderna till
godo eller de EU-bönder som får bra med bidrag.
Det här tycker jag är mycket oroväckande. Jag är
förvånad över att inte de socialdemokrater som jag
känner som drivande när det gäller solidaritet - och
där jag trodde att biståndsministern ingick - hårdare
poängterar att man tycker att det här är fel, att det här
helt enkelt är en felsatsning.
Är det någonting man skulle satsa på nu så är det
bistånd. En hållbar utveckling i de här länderna är en
förutsättning för fred, nedrustning och för att vi själva
skall kunna ha det någorlunda drägligt här hemma.
Jag hoppas verkligen att det här inte blir en frysning
av biståndet, utan någonting som man river upp, och
det snabbt, för det är så viktigt för oss.
Sedan talades det om det östasiatiska undret. Då
måste jag ställa en frågan. Visserligen kan man gläd-
jas över den ekonomiska utvecklingen, men tittar man
på den och funderar över den måste man fråga: Är det
en hållbar utveckling, hur ser miljösituationen ut?
Många, många forskare varnar i dag för situatio-
nen i Kina just på grund av att de håller på att förgöra
sig själva, på grund av en snabb ekonomisk utveck-
ling, där man inte tar hänsyn till den egna miljön och
där man inte får hållbar utveckling. Det här är delar
som är viktiga för oss alla.
Förmiddagens diskussion om hur eländig ekono-
min är här hemma var ju intressant, men sätter man
den i ett internationellt perspektiv skäms man fortfa-
rande. Bara under julmånaden handlade vi svenskar
för över 35 miljarder, på en enda månad.
Vi vet när vi tittar på hur fördelningen ser ut i
världen att vi 20 % som lever i i-världen fortfarande
förbrukar 80 % av jordens resurser. Detta är inte
hållbar utveckling. Det är inte de fattiga som tar den
stora delen. Det är vi som gör det. Därför tycker jag
att signalerna om sänkt bistånd är mycket oroväckan-
de. Jag hoppas att vi, helst redan till kompletterings-
propositionen, kan få se en ändring där vi faktiskt
vågar dra ner på vårt svenska försvar och satsa på det
bistånd som vi behöver för att klara de stora övergri-
pande frågorna i en värld som ser ut som den gör i
dag.