Fru talman! Jag har på grund av tidsbegränsningen
inte tidigare haft tillfälle att kommentera det intressan-
ta inlägg som Bodil Francke Ohlsson gjorde.
Vad gäller dammbyggen ser jag ingen anledning
att vara generell motståndare till sådana, t.ex. i sam-
band med energiprojekt. Varje projekt är unikt och
måste bedömas utifrån sina speciella förutsättningar.
Ett problem är storskaligheten, som ofta ger effekter
på regionen, på flora och fauna och på människornas,
inte minst ursprungsbefolkningars, bosättningar. Man
måste därvid väga fördelar mot nackdelar. Sätter man
upp bara ett mål, exempelvis miljömålet, gör man det
lätt för sig. Vi måste kanske ta hänsyn till flera mål,
som tillväxt, fördelning, demokrati och oberoende
liksom också ursprungsbefolkningarnas egna önske-
mål. Det blir då en avvägning av för- och nackdelar,
men det avgörande måste vara önskemålen från mot-
tagarlandet självt, även om också där ursprungsbe-
folkningen kan komma i kläm, precis på det sätt som,
som bekant, skett i olika projekt här i Norden.
Vi har inom Världsbanken och i de regionala ut-
vecklingsbankerna drivit kravet på ingående miljöana-
lyser, som Bodil Francke Ohlsson också sade, av de
olika projekt som vi är engagerade i. Inom t.ex. Arun-
projektet i Nepal skall nu den oberoende inspek-
tionspanelen - och det är en innovation i Världsban-
ken - bedöma om man uppfyller kraven på miljöom-
rådet. Vi kommer att noga följa den utvärderingen.
Jag tycker avslutningsvis att Bodil Francke Ohls-
sons tanke att vi själva skulle skaffa oss en kapacitet
utöver den som vi redan har för att värdera dessa
projekt är intressant.