Herr talman! Riksdagen har fastlagt målet att 1 %
av BNI skall gå till det internationella utvecklings-
samarbetet. Att ange en procentsats i förhållande till
BNI innebär att biståndet följer vår eget lands eko-
nomiska styrka.
Det är därför med både förvåning och sorg som
jag noterar att den socialdemokratiska regeringen i
årets budget föreslår att frysa biståndsramen under de
kommande tre åren. Den här konstruktionen kan med-
föra, om det sker som vi alla hoppas på, att Sveriges
ekonomi skall stärkas inom den närmaste tiden, att
biståndets andel av BNI sjunker under dessa tre år. En
frysning under så lång tid innebär också att återhämt-
ningen mot enprocentsmålet blir svårare.
Under krisuppgörelsen hösten 1992 gjordes också
en besparing på biståndet. Men ambitionen från den
dåvarande regeringen var att så snart det var möjligt
kompensera det, och det gjordes också så fort eko-
nomin medgav detta. Jag vill därför ställa en fråga till
Socialdemokraterna. Varför valde man just den här
konstruktionen att frysa biståndet under så lång tid,
med de risker det innebär för en återhämtning mot
enprocentsmålet, som är så viktig för oss alla?
Jag vill av denna anledning redan nu yrka bifall
till reservation 2.
I årets budgetförslag finns också en konstruktion
där biståndsramen inrymmer en avräkning av asyl-
kostnader på 300 miljoner. Det innebär en sänkning
av biståndet. Vi i Centerpartiet motsätter oss detta
beräkningssätt. Jag vill återigen ställa en fråga. Varför
använder man denna konstruktion att blanda in asyl-
kostnaderna i det internationella samarbetet och bi-
ståndet?
I många år, jag tror att det nästan är över tio år,
har Centerpartiet drivit principen att bistånd skall
kunna anslås till samarbetsområden som är angelägna.
När man därefter har kommit överens om målområ-
dena kan man fördela biståndet till länder som är
aktiva på dessa områden i stället för att ha ett renodlat
länderprogram.
Det är därför glädjande att allt fler samarbetsom-
råden kommer upp i biståndssamarbetet. Det gäller
övergripande stöd till demokrati, mänskliga rättighe-
ter, miljö och jämställdhet. Det är enligt vårt sätt att
se ett steg i rätt riktning.
En stor biståndsgivare i utvecklingsarbetet är
Världsbanken. Där har vi i Centerpartiet också ett
förslag. Vi tycker att en del av det arbetet i stället
borde läggas på FN-organet UNDP, som är FN:s
organ för utvecklingssamarbete. Vi har därför i en
motion föreslagit att anslaget skall ökas till just
UNDP för att markera detta.
Utskottet har också vikten och nödvändigheten av
att få bättre insyn från riksdagens sida i Världsban-
kens arbete. Vi i Centerpartiet väckte en motion där vi
ville att regeringen skulle avge en årlig rapport till
riksdagen. Jag är här beredd att ansluta mig till ut-
skottsmajoritetens skrivning. Men det ligger ett stort
ansvar på regeringen att komma till riksdagen med
information. I skrivningen preciseras inte på vilket
sätt det skall ske. Jag förutsätter att regeringen svarar
upp mot denna uppmaning från utskottet.
Centerpartiet är också starkt kritiskt till de befint-
liga strukturanpassningsprogram som Världsbanken
och IMF använder mot u-länderna för att lösa deras
ekonomiska problem. Dessa program slår mycket hårt
bl.a. på t.ex. utbildningsområdet och hälso- och sjuk-
vård. Det är områden som på lång sikt är viktiga in-
vesteringar för länder i tredje världen.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
45 där Centern tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet vill ha en annan inriktning på just dessa
strukturanpassningsprogrammen.
Inriktningen av det svenska biståndsarbetet skall vara
att bekämpa fattigdomen, att få ett samhälle med en
hållbar utveckling och rättvisa mellan nord och syd.
Ett akut problem är hotet mot vår miljö. Det hotet
kommer från oss själva, dvs. industriländernas kon-
sumtionsmönster, men också i form av t.ex. ökenut-
bredning i den fattigare delen av världen, där behovet
av bl.a. bränsle gör att öknen breder ut sig. Därför
tycker vi också från vår sida att det hade kunnat satsas
mer på miljöinsatser i årets budgetproposition.
Herr talman! Jag vill också försöka att begränsa
antalet yrkanden, men det är en reservation ytterligare
som jag vill yrka bifall till och det är reservation 132.
Den innebär i stort sett oförändrat anslag till enskilda
organisationer i Sverige som bedriver ett mycket
omfattande biståndsarbete ute i världen. Vi reservan-
ter gör bedömningen att det är svårt för de enskilda
organisationerna att göra så hastiga förändringar som
den föreslagna nedskärningen innebär.
De projekt som dessa organisationer har satt i
gång, projekt som innebär att många människor är
aktiva ute i tredje världen, kan komma att äventyras
med denna drastiska nedskärning. Därför har vi före-
slagit att man bibehåller oförändrat anslag.
En diskussion om biståndet handlar lätt om bud-
getteknik och budgetens omfattning. Man kan låta
både kritisk och litet uppgiven. Jag vill ändå säga att
det finns inslag i årets budgetproposition som jag
välkomnar, som jag tycker är spännande och visar
mycket nytänkande.
Jag tänker då på jämställdheten. Det är så tydligt i
budgetpropositionen att ambitionen finns att förbättra
jämställdheten mellan män och kvinnor i vårt bi-
ståndsarbete. Det har nu också tillsatts en utredning
som skall undersöka om det behövs ett sjätte bi-
ståndsmål eller om man på annat sätt kan verka för
jämställdhet mellan män och kvinnor. Detta har fått
tyngd i årets budgetproposition.
Jag tycker också att det är mycket bra och ser det
som ett nytt initiativ att vi särskilt skall belysa arbetet
med fred, demokrati och säkerhet i Afrika. Just för att
vi skall få en demokratisk utveckling, men också en
fredlig utveckling i Afrika är det bra att vi särskilt
uppmärksammar också säkerhetsfrågorna. Det ser jag
som mycket positivt. Jag tror att det är första gången
som vi har gjort på det här sättet när det gäller att se
på säkerheten på en hel kontinent.
Herr talman! Jag har redan yrkat bifall till de re-
servationer jag har velat framhålla i den här debatten.