Fru talman! Ja, det var väl en bra deklaration av
vad Folkpartiet anser i frågan. Vi tycker alltså inte så.
När det gäller den här gruppen - de som har varit
arbetslösa och de som inte på egen hand har haft kraft
att ta sig in i utbildningssystemet, t.ex. funktionshind-
rade - tycker vi att det ska till ett extra stöd. Det är ju
inte så att dessa studiemedel med 100 % ersättning
skulle gälla livet ut. Det gäller startmöjligheten, att
underlätta för folk att våga ta språnget. Jag vet inte
varför det skulle vara en stor orättvisa.
Låt oss säga att en elev har en kamrat i bänken
bredvid som betalar 80 %. Om man frågar honom
eller henne om detta tror jag inte alltid att man själv-
klart skulle mötas av den här avundsjuka inställning-
en: Vad sjutton ska du ha de där 20 procenten för?
Jag tror att man förstår varför det är så och t.o.m.
hjälper kamraten som haft svårigheter att komma in
på studier. Det är det vi hoppas på, dvs. att möta en
annan attityd än den här konkurrensattityden att alla
ska ha lika möjligheter i den bemärkelsen att ingen
ska kunna få lite mer resurser för att komma in, att
kampen ska ske på lika villkor. Jag tror att det är en
lite för begränsad syn på lika villkor när det gäller
människor. Om vi tittar på just den här gruppen tror
jag inte att det gäller riktigt lika villkor. Vi kommer
att hitta många fall som visar att ganska orättvisa
villkor har drabbat den här gruppen.