Fru talman! Jag vill börja med att säga att Birgitta
Sellén kommer att senare i debatten ta upp de delar
som vi anser bör förbättras vad gäller folkbildningen.
Jag tänker ta upp andra delar i vår motion.
Fru talman! Krav på kompetensutveckling, livs-
långt lärande och vuxenutbildning har varit väldigt
centrala politiska mål för oss i Centerpartiet, det här
tillsammans med en förbättrad grund- och gymnasie-
skola och en utbyggnad av högskoleutbildningen. Vi
har haft ett par grundprinciper när vi har pratat om
vuxenutbildning och den högre utbildningen, att den
ska nå hela folket, den ska nå ut i hela landet och den
ska kunna ges som en rättighet genom hela livet.
Med den bakgrunden var vi med om att införa
Kunskapslyftet i Sverige, och vi var pådrivande i
högskolans expansion. Det var viktiga delar, som vi
har sett det. Men det krävs mycket mer. Det krävs att
vi förbättrar situationen för det som Kristdemokrater-
na var inne på här tidigare, att vi förstärker kvaliteten
i skolan.
Med våra politiska ståndpunkter på vuxenutbild-
ningen tycker jag att regeringen i propositionen på
många punkter har ett ganska begränsat perspektiv
som underlag för sina förslag, t.ex. saknas en genom-
gående diskussion om vad ett livslångt lärande egent-
ligen innebär. Perspektivet livslångt lärande innebär,
som jag ser det, ett stark behov av att spränga gränser
mellan olika politikområden som utbildning, social-,
närings- och arbetsmarknadspolitik. Dessutom har
erfarenheterna från åren med Kunskapslyftet tydligt
visat på betydelsen av dels en stor öppenhet för for-
mer och metoder att söka upp studerande med olika
erfarenhetsbakgrund och motivation, dels satsningar
inom det livslånga lärandet som en del av utveckling
och tillväxt.
Regeringens förslag saknar ambitionen till helhet-
sperspektiv med den inriktningen. Propositionen
saknar också den samordning över politiska sektorer
som är nödvändig för att uppnå en solidarisk, ut-
vecklande och tillväxtfrämjande vuxenutbildning.
Dessutom är det otillfredsställande att regeringen
presenterar en proposition där det hänvisas till flera
utredningar som inte ens är klara än.
Fru talman! Både den nationella och den interna-
tionella utvecklingen visar starkt på en ökad betydel-
se av kunskap, kunskapsutveckling och vuxenutbild-
ning hos enskilda människor och befolkningen i sin
helhet. För både den enskilde och samhällsekonomin
handlar det om ett väldigt viktigt vägval när det gäller
alla individer i vårt samhälle.
Kunskapslyftet var ett viktigt vägval och ett steg i
den utvecklingen. Med den kraftiga expansion som
har varit och med de möjligheter för många männi-
skor som Kunskapslyftet har inneburit krävs det ock-
så att vi behåller en väldigt bra kvalitet i vuxenutbild-
ningen. Regeringen skriver i propositionen att man
har granskat utbildningen och att det finns brister,
säger man, i kommunens ledning och styrning och
egentillsyn när det gäller utbildning på entreprenad,
men man anger inga konkreta sätt eller åtgärder för
att förbättra det.
Centerpartiet har flera gånger yrkat på ett natio-
nellt kvalitetsinstitut både för grund- och gymnasie-
skola och för vuxenutbildningen.
Jag ser ett sådant nationellt kvalitetsinstitut som
ett tydligt steg där vi ger alla kommuner en gemen-
sam möjlighet att stärka kvaliteten. Det innebär en
samordning som ger mig som enskild individ rättig-
het och möjlighet till bra val.
Jag undrar om inte majoriteten behöver tänka om.
Vad vill vi med kvalitetsutvecklingen? Hur vill vi
kunna förstärka den enskilda individens rättigheter
och valmöjligheter till en bra utbildning. Är inte in-
rättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut en väg att
gå?
Fru talman! När det gäller funktionshindrades
möjligheter till studier har regeringen valt att hålla sig
väldigt lugn. Det är få förslag som stärker de funk-
tionshindrades möjligheter. Detta trots att man själv
skriver att det finns tydliga brister i dagens system
och hur viktigt det är att göra vuxenutbildningen
tillgänglig för alla.
Propositionens hantering av vuxenutbildning för
personer med funktionshinder förstärker därmed,
tycker jag, utbildningens brist på solidariska ambitio-
ner. Detta trots att vuxenutbildning för personer med
funktionshinder är en fråga som uppmärksammats
många gånger här i kammaren men också i debatter
runtom i landet.
På det hela taget kan man säga - precis som
Yvonne Andersson från Kristdemokraterna var inne
på - att propositionen i stor utsträckning saknar de
förslag som fanns i kunskapslyftskommittén slutbe-
tänkande. Det gäller några förslag som jag tycker är
särskilt principiellt viktiga, t.ex. det som handlar om
att personer som har särskola som bakgrund ska ha
tillträde till vuxenutbildning efter samma principer
som övriga vuxna.
Jag ser det som en rättvisefråga och ett solidariskt
framsteg att jag som enskild individ oavsett bak-
grund, oavsett funktionshinder ska ha rätt till vux-
enutbildning, rättighet att förkovra mig själv och
rättighet till en framtid. Inte ens det steget väljer man
att ta. Man väljer att blunda, vilket är tragiskt.
När det gäller personer som omfattas av rätten till
personlig assistans ska de ha tillgång till personlig
assistans om de vill delta i vuxenutbildning. Förslaget
att betrakta utbildning som en del av det dagliga livet
och därmed utgöra underlag för rätten till assistans
enligt LASS är både principiellt viktigt och ett prak-
tiskt effektiv sätt att öppna vägen till vuxenutbildning
för många personer med funktionshinder.
Det här vill majoriteten inte heller bifalla, utan
man säger att det fungerar bra i vissa fall. I vissa
kommuner fungerar det väldigt bra. Men för ett stort
antal personer fungerar det inte alls bra. Ska jag inte
ha möjlighet till utbildning och rätt till en framtid
oavsett vad jag har för bakgrund eller funktionshin-
der? Inte ens det vill man ta till sig.
Vår mening är att alla ska ha rätt till personlig as-
sistans, inte bara några enskilda.
Fru talman! I dag har alla vuxna från 20 år
lagstadgad rätt att delta i grundläggande vuxenutbild-
ning vad gäller grundskola. Kommunerna har skyl-
dighet att inte bara tillhandahålla utbildning, utan
också aktivt verka för att boende i kommunen som
saknar grundskolekompetens deltar i utbildningen.
Vi anser att det på sikt också ska finnas en
lagstadgad rätt till gymnasial vuxenutbildning.
Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 7 under punkt 22.
Vi vill alltså ha rätt till gymnasieutbildning för
alla. Trots att Socialdemokraterna säger sig vurma för
bra grundutbildning för alla håller man inte med om
rätten till gymnasieutbildning. Det har jag svårt att
förstå. I betänkandet skriver man ju om vikten av mer
utbildning och individens enskilda utvecklingsbehov
och rättigheter, och att det ska stå i centrum.
Varför vill man inte gå med på det här? Varför
säger man inte ens att det är intressant att utreda för
att se om förslaget är intressant? Jag vill höra från
Socialdemokraternas representant här i dag och från
skolministern om ett sådant här förslag finns i tankar-
na eller varför det inte finns och vad man kan tänka
sig i stället.