Fru talman! Vi är alla överens om att kunskap och
kompetens kommer att spela en allt större roll i fram-
tiden. Vi talar om kunskapssamhället. Det är ett sam-
hälle som redan finns, och vi är medvetna om att det
kommer att finnas kvar och utvecklas vidare. Vad
som än möter människor i framtiden i form av ny
teknik, snabba förändringar och ökad rörlighet och
globalisering så finns hela tiden behovet av kunskap
och investeringar i kunskap.
Fru talman! Ingen utbildningsreform har betytt
tillnärmelsevis så mycket som den allmänna obligato-
riska folkskolan, som genomfördes här i Sverige
1842. Den var ett led i en liberal revolution i Sverige.
Vi fick under några årtionden frihandel, arvsrätt även
för kvinnor, första steget på väg mot religionsfrihet
och näringsfrihet. Den borgerliga kommunen skildes
från den kyrkliga. Vi fick tvåkammarriksdag i stället
för fyrståndsriksdag. För yttrandefriheten och tryck-
friheten slogs hela tiden Aftonbladet under sin re-
daktör Lars Johan Hierta.
Faktum är att läskunnigheten var ganska stor i
Sverige redan innan vi fick den obligatoriska folk-
skolan. Analfabetismen var lägre i vårt land för 150
år sedan än vad den är i vissa länder än i dag. Det
fanns en vuxenutbildning i kyrkans regi som väl inte
var så demokratisk, och som var ganska avslöjande
för den enskilde vid husförhören, men som ändå lärde
hundratusentals svenskar läsa och skriva.
Via Grundtvig i Danmark fick vi den första ge-
nuina vuxenutbildningen genom folkhögskolan. Så
småningom kom korrespondensstudier med Hermods
och andra institut som gav många medborgare en
chans till studier utöver folkskola. 100 år efter folk-
högskolan kom den kommunala vuxenutbildningen
komvux.
Sverige har ett väl utbyggt nät av vuxenutbild-
ning, och det kan behövas. I ett livslångt lärande
måste det finnas ett varierande utbud av utbildningar
över hela landet. Det räcker inte längre med en bra
utbildning som man skaffat sig en gång i livet. Åter-
kommande utbildning är nödvändig i ett arbetsliv
som är alltmer kunskapsintensivt. Snabba förändring-
ar gör också att människor byter yrke och inriktning
inom det yrke man har. Vissa byter av intresse, andra
av nödvändighet. Förhoppningsvis är det många som
byter både av intresse och nödvändighet.
Fru talman! Det livslånga lärandet blev i den pro-
position vi diskuterar "vuxnas" lärande. Som vi skri-
ver i vår motion är resultatet i stort sett en halvering
av Kunskapslyftet men inte särskilt mycket mer. Ett
bredare anslag, som många hade väntat sig när det
gäller vuxnas möjligheter till egna kunskapsinveste-
ringar, lämnas i stort sett därhän.
Min enda invändning mot propositionen är att den
till stor del har ett kommunalt vuxenutbildningspers-
pektiv. Det borde ha framgått, skriver t.ex. Folkbild-
ningsrådet i en kommentar, att vad det icke formella
lärandet, det som t.ex. finns inom folkhögskolan och
folkbildningen, står för har stor betydelse. Det borde
ha lyfts fram, säger man från Folkbildningsrådet. Jag
instämmer i den kritiken.
De mål för vuxnas lärande som anges i proposi-
tionen är allmänna. Vi har i stort sett inget att erinra
mot det som skrivs där, men vi tycker att det behövs
en stor reform av utbildningen för vuxna, betydligt
större och mer omfattande än vad vi kan läsa om i
propositionen. Några principer som vi moderater
anser vara viktiga är att den utbildning som är finan-
sierad av det allmänna ska ge den enskilde möjlighet
att fritt välja utbildningsanordnare. Vi har också före-
slagit ett pengsystem som ger den enskilde en reell,
en verklig, valfrihet. Vi har här, liksom i fråga om
ungdomsskolan, kommit fram till att en vuxenutbild-
ningspeng är bästa sättet att överlåta makten över de
egna studierna till den enskilde.
När det gäller den kommunala vuxenutbildningen
och arbetsmarknadsutbildningen är detta särskilt
viktigt. Den har ju varit styrd med väldigt lite infly-
tande för den som ska studera. Att själv välja studie-
ort har i många fall varit omöjligt. Folkbildningen
och folkhögskolan erbjuder ju här en betydligt större
frihet.
Regeringen skriver i sin proposition att
"vuxenutbildningen hittills i alltför hög utsträckning
har mött individerna som ett kollektiv med gemensam
bakgrund och gemensamma behov". Vi delar rege-
ringens bedömning att individperspektivet måste
stärkas, men vi menar att man måste ge individen ett
betydligt större inflytande över sina studier än vad
som framgår av den proposition som vi behandlar nu.
Fru talman! För att garantera mångfalden av an-
ordnare föreslår vi också att kommunerna ska upp-
handla all vuxenutbildning på ett opartiskt sätt. Ris-
ken är ju annars att den egna komvuxverksamheten
ges företräde framför andra alternativ. Särskilt gäller
detta om verksamheten krymper. Då ligger det nära
till hands att man skyddar den egna verksamheten, de
egna lokalerna och den egna personalen.
Vi ställer oss bakom kravet att alla har rätt till
grundläggande gymnasieutbildning. Grundskoleut-
bildning räcker inte längre. Vi vet tyvärr att tusentals
ungdomar misslyckas med sina gymnasiestudier.
Väldigt många som slutar gymnasiet nu om några
veckor får inte betyg i alla ämnen. De blir inte behö-
riga för högskolestudier och når över huvud taget inte
de mål som man har satt upp för gymnasieskolan.
Vi har ett särskilt förslag som rätt till utbildning
för sökande om missat gymnasiet och som behöver
komplettera sina gymnasiebetyg. Det ska finnas en
ovillkorlig rätt för alla under 25 år, och vi räknar med
att den kompletteringsutbildning som det här är fråga
om kan erbjudas av många gymnasieskolor på margi-
nalen av redan befintlig utbildning. Den peng vi vill
införa, som följer den studerande till de skola han
eller hon väljer, blir en viktig morot för den aktuella
gymnasieskolan.
När det gäller kvalitetssäkring av vuxenutbild-
ningen anser vi att ett fristående utvärderingsinstitut
bör inrättas. Det är ingen ny tanke från vår sida. Vi
föreslår ju detta också när det gäller ungdomsskolan
och högkola och universitet. Vi tycker att ett sådant
institut vore bra för att den enskilde ska kunna göra
egna bedömningar men också för en uppföljning av
att offentliga satsningar används på ett effektivt sätt.
I propositionen lägger man stor vikt vid det for-
mella lärandets behov av forskning med inriktning
mot vuxnas lärande. Vi anser att folkbildningen pre-
cis som komvux har behov av medel för forskning
och utveckling. Av de 12 miljoner kronor som ska
förstärka Skolverkets forsknings- och utvecklingsme-
del som föreslås i propositionen menar vi att en del
bör avsättas till Folkbildningsrådet för ett liknande
arbete inom folkbildningen.
Vi tycker också i anslutning till detta att en del av
de medel, det gäller i det här fallet 21 miljoner kro-
nor, som Skolverket ska få disponera för kompe-
tensutveckling inom vuxenpedagogik och specialpe-
dagogik ska gå till Folkbildningsrådet för kompe-
tensutveckling av folkhögskolelärare och cirkelleda-
re. Det är viktigt att folkhögskolelärarna får del av de
här resurserna. Som bekant lämnades ju folkhögsko-
lelärarutbildningen helt utanför när vi fattade beslut
om den nya lärarutbildningen, den lärarutbildning
som startar vid olika högskolor och universitet nu den
1 juli, alltså om bara någon månad.
När jag talar om folkhögskolan måste jag fråga
socialdemokraterna varför de minskar de 10 000 extra
platserna till 7 000, alltså med 30 %. I den senaste
statistiken från höstterminen 2000 visar det sig att
folkhögskolorna hade 10 300 deltagare inom den
särskilda utbildningsinsatsen. Till saken hör också att
de här platserna inte var nya när Kunskapslyftet in-
fördes. De har funnits sedan början av 90-talet. Det
fattades beslut om dem under den borgerliga rege-
ringens tid. Dessutom vet vi att många nya folkhög-
skolor har tillkommit tack vare dessa platser. Det är
också känt att folkhögskolan har hamnat i topp i alla
utvärderingar när det gäller de kurser som funnits
inom Kunskapslyftet och det tidigare s.k. K-anslaget.
Är det bara finansiella skäl som gör att ni åderlåter
folkhögskolorna på detta sätt, eller finns det också
några andra tankar bakom den här kraftiga neddrag-
ningen?
När det gäller studiefinansiering vill jag hänvisa
till vad vi skriver i vår reservation, men jag kan till-
lägga att vi moderater under våren har arbetat tämli-
gen intensivt med ett förslag till individuella komp-
tenskonton. Vi har fört diskussioner med fackliga
organisationer, LO, TCO och SACO, och även med
arbetsgivarorganisationer och olika försäkringsbolag
som har framfört synpunkter i frågan. Och vi har
givetvis noggrant värderat den statliga utredningen
om kompetenskonton. Vi återkommer med ett eget
förslag i anslutning till att regeringen lägger fram en
proposition eller i annat lämpligt sammanhang.
Fru talman! Jag vill starkt betona vikten av att det
ges klara och tydliga besked i regelverket när det
gäller utvecklingsstördas rätt till utbildning i särvux.
Jag tycker att vi i den här kammaren borde vara över-
ens om att utvecklingsstörda behöver mer stimulans
än andra för att upprätthålla den kunskapsnivå som de
en gång har förvärvat. I den här frågan måste rege-
ringen helt enkelt återkomma till riksdagen med ett
nytt och bättre förslag. Det som står i propositionen
får bara inte vara sista ordet i denna fråga.
Ett annat problem är att kommunerna inte alltid
betalar för elever med funktionshinder som väljer att
studera på folkhögskola, i studieförbund eller hos
annan utbildningsanordnare än komvux. Vi menar att
funktionshindrade ska ha samma rätt att välja om de
vill utbilda sig i komvux, på en folkhögskola eller på
något annat ställe. Och givetvis bör de ha frihet att
välja även andra utbildningsanordnare som de själva
finner för gott. Vi instämmer även där i Folkbild-
ningsrådets kritik mot propositionen på den här
punkten, där man skriver att regeringen valt att lägga
fram relativt få förslag som stärker de funktionshind-
rades möjligheter till studier. Man menar också att det
är för många allmänna uttalanden till intet förpliktan-
de i dessa jätteviktiga frågorna, där det är de svaga
som kan komma i kläm. Även här menar vi att rege-
ringen måste återkomma med ett klart besked som ger
funktionshindrade rätten att välja var de vill bedriva
sin utbildning.
Fru talman! Moderaterna i utbildningsutskottet
har 14 reservationer i detta betänkande. Jag står gi-
vetvis bakom alla, men jag nöjer mig med att yrka
bifall till reservation 1 under punkt 1.