Herr talman! För det första tar jag inte ställning
till beräkningarna i kommittén. Vad jag tar ställning
till är att vi har en pott med pengar för vuxenutbild-
ning. Det har skolministern, och det har vi i våra
budgetar. Den potten ska räcka till alla även om de är
långa eller korta, har ett funktionshinder som har med
rörelse att göra eller ett funktionshinder som gäller
intellektuell förmåga.
Jag vill inte ens säga att det ska kopplas till skol-
form. Alla de som har gått i särskola har inte rättig-
heten i lagrummet. Skolministern kan stå här och
försvara att man har plockat bort en liten grupp av
den hela gruppen från rättigheten i lagrummet. Det
har inte med pengar att göra. Det gäller fördelningen
av de pengar som finns till förfogande.
Jag kan tycka att en 25-åring lika gärna skulle få
vara på folkhögskolan som 80-åringen. Jag tycker att
det är bra att 80-åringen får vara där. Men jag tycker
att det skulle vara minst lika bra att också en 25-åring
får det även om han har diagnostiken Aspergers
syndrom.
Det handlar om att den socialdemokratiska rege-
ringen sitter och väljer bort en grupp och bortdefinie-
rar den som delaktig i rättigheten till grundläggande
vuxenutbildning på den nivå dessa människor behö-
ver.
Oavsett om man har gått i särskola eller i vanlig
skola ska alla vid 21 års ålder när man är vuxen ha
samma rättigheter till den andra chansen i livet, den
fortsatta chansen. Den bortdefinierar ni. Det är den
jag diskuterar.
Att vi sedan har 10 kr att fördela på fem personer
eller sju personer är något helt annat. Vi vill ha sam-
ma fördelning av medlen till vuxenutbildningen till
alla.