Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag
håller med om det som Yvonne Andersson sade. Jag
tycker att hon på ett tydligt sätt klargjorde problema-
tiken och ställde många viktiga frågor kring den.
Är det inte så att vi i ett demokratiskt samhälle
som säger sig stå för rättvisa ska ge människor lika
rättigheter och lika möjligheter? Är det inte det som
Nils-Erik Söderqvist och hans parti brukar säga? Var
det inte så vi diskuterade i debatten i går vad gällde
korttidsstudier? Det är en rättvisefråga, sade man då,
och det handlar om lika rättigheter och möjligheter
för alla. Men i dag har man en annan ståndpunkt och
säger att några ska ha rättigheter och andra får kom-
ma vid sidan om. Jag tycker att det är en väldigt
märklig ståndpunkt.
Min fråga gäller en annan sak som är förknippad
med de funktionshindrade, och det är den personliga
assistansen. Om man vill gå en vuxenutbildning, och
det ska ses som en del av det vardagliga livet att det
finns möjligheter för den funktionshindrade att gå en
vuxenutbildning, ska man då inte ha rätt till sin per-
sonliga assistent, som får följa med på den utbildning
som man ska gå?