Fru talman! Först var det frågan om forskningen.
Vi har kanske satsat lite mer än vad Yvonne Anders-
son hade tänkt sig i fråga om Linköping. Vi har till-
sammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
anslagit 120 miljoner kronor för forskning kring lä-
rande. Det ligger på Vetenskapsrådet. Skälet är att
man vill ha en kvalitetsgaranti. Anslag ska sökas på
vanligt sätt, och sedan ska anslagen delas ut efter
kvaliteten i projekten. Dessutom finns det i den här
propositionen ett förslag om en förstärkning som går
direkt till Skolverket. Det är ingen blygsam satsning -
i varje fall inte jämfört med den som Yvonne Anders-
son förespråkar så varmt för en speciell ort som jag
kan tänka mig att Yvonne Andersson är speciellt
intresserad av.
Sedan var det de mänskliga rättigheterna. Jag hör-
de att Yvonne Andersson gick ut hårt och talade om
hyckleri - riktat mot skolministern. Det är väl lätt
hänt att man hamnar i en situation som liknar just
hyckleri om man delar ut rättigheter som man sedan
inte kan uppfylla.
I den här propositionen har iakttagits de orättfär-
digheter som finns. Vi ser dem. Jag ska inte upprepa
varför de finns där. Det stora hindret är att det saknas
personal, inte minst i särvux. Där får eleverna i dag i
snitt 2 ½ timmars undervisning i veckan av personal
som dessutom inte har speciell kompetens för det.
Det är en allvarlig eftersläpning. Det är bättre att satsa
på att utöka möjligheterna för eleverna så att det så
småningom går att med gott samvete säga att de har
rätten. Där ligger skillnaden mellan Kristdemokrater-
na och Miljöpartiet.