Fru talman! För en liberal utbildningspolitik är det
en självklar utgångspunkt att människor ska ha möj-
lighet att utbilda sig efter hur samhället förändras och
efter hur varje människas intressen utvecklas. Alla
måste också kunna komplettera den utbildning de
skaffat i ungdomen för att sedan gå vidare i lärande
genom livet.
Folkpartiet föreslår i dag i sin motion att alla vux-
na ska ha rätt att komplettera till en gymnasieutbild-
ning med godkända betyg.
Hittills har besluten om vuxenutbildning i Sverige
i alltför stor utsträckning haft karaktären av tillfälliga
åtgärder beroende på arbetsmarknadsläget och det
aktuella politiska läget. Därför har många väntat
länge på en proposition med huvudsyfte att på lång
sikt säkra vuxna människors möjligheter till vuxen-
studier. Men vi liberaler har blivit besvikna på rege-
ringens proposition av flera anledningar.
Regeringen tillsatte 1995 en kunskapslyftskom-
mitté, där jag deltog som representant för Folkpartiet.
Kommitténs slutförslag som kom förra året syftar till
en helhetssyn på vuxenutbildningen för olika grupper
vuxenstuderande. Själv instämde jag visserligen inte i
alla kommitténs förslag, men helheten och inriktning-
en rådde det bred politisk enighet om. Det gällde
rätten till vuxenutbildning, funktionshindrades rätt,
rätt för utvecklingsstörda till särvux osv. Det gällde
också en bättre utvärdering av vuxenutbildningen.
Tyvärr ser vi att det helhetsgrepp som kunskaps-
lyftskommittén tog på vuxenutbildningsfrågorna har
försvagats betänkligt i regeringens proposition. En
lång rad förslag från en politiskt enig kommitté har
försvunnit när regeringen nu lägger fram sin proposi-
tion om vuxenutbildningen.
En enig kunskapslyftskommitté säger också att
grund- och gymnasieskolan måste utvecklas så att en
större andel av varje årskull än i dag lämnar grund-
och gymnasieskolan med godkända resultat. Det
krävs krafttag för att bryta den negativa trenden i
grundskolan och gymnasieskolan.
Regeringen avstår i propositionen från att kom-
mentera detta.
Fru talman! De flesta människor behöver i dag
någon form av gymnasieutbildning som utgångspunkt
för arbete eller fortsatta studier. I dagens kunskaps-
samhälle måste därför alla människor ha möjlighet att
genomgå en utbildning upp till och med gymnasieni-
vå, även om de inte skaffat sig det i ungdomen.
Folkpartiet liberalerna har som vision att en gym-
nasiebank ska utvecklas. En gymnasiebank skulle
innebära en definierad rätt till en viss mängd utbild-
ning som kan utnyttjas som ung eller vuxen.
Varje person som fyllt 20 år har i dag rätt att delta
i grundläggande vuxenutbildning, alltså motsvarande
grundskolan. Varför skulle inte den rätten finnas för
gymnasiestudier? En enig kunskapslyftskommitté
föreslog att den rätten ska gälla också för vuxenut-
bildning på gymnasienivå. Anledningen var att det i
dag är stora skillnader mellan vuxnas möjligheter att
delta i gymnasieundervisning beroende på var i Sve-
rige de bor.
Enligt Folkpartiet är det djupt orättvist att en per-
son utan gymnasieutbildning, som är beredd att med
ekonomiska uppoffringar studera, inte ska ha den
rätten, utan att det ska bero på kommunen. Därför var
huvudprincipen i kommitténs förslag riktig. Även om
regeringen av kostnadsskäl kan anse att kommitténs
förslag var för generöst, tycker vi liberaler att det är
märkligt att ett förslag lagt i fullständig politisk enig-
het totalt suddas bort. Det är vad som har hänt i rege-
ringens proposition.
Folkpartiet står, i motsats till regeringen, fortfa-
rande bakom principen om individens rätt till gymna-
sieutbildning. Enligt Folkpartiet ska, enligt lag,
kommunen kunna erbjuda alla vuxna utan genom-
gången gymnasieutbildning, åtminstone gymnasieut-
bildning för allmän högskolebehörighet samt kom-
plettering för specialbehörighet.
När det gäller studerande med funktionshinder
tycker vi liberaler att det är viktigt att de kan få det
stöd de behöver för att kunna studera på sina egna
villkor. De brister som finns i utbildningen för elever
med funktionshinder måste avhjälpas så snart som
möjligt.
Vuxna hörselskadade t.ex. är en grupp som möter
många hinder i utbildningen. För att en studerande
ska kunna var fullt delaktig i undervisningen måste
han eller hon få ta del av föreläsningar, ställa frågor
och kommunicera med sin lärare. Det gäller natur-
ligtvis döva och hörselskadade lika mycket som and-
ra. Problemet har hittills varit att det har varit för dyrt
för en utbildningsanordnare att bekosta de teckentol-
kar som behövs. Därför föreslår Folkpartiet, i likhet
med kunskapslyftskommittén, att staten ska finansiera
kostnaderna för utbildningstolkning. Finansieringen
av denna reform ska ske genom att medel förs över
från kommunbidragen till ett samlat anslag för ut-
bildningstolkning.
Ett annat allvarligt problem är att kommuner inte
alltid betalar för elever med funktionshinder som
väljer att studera på folkhögskola eller i studieför-
bund. Det måste naturligtvis bli möjligt för alla vux-
enstuderande att välja om de vill utbilda sig i den
kommunala vuxenutbildningen, på en folkhögskola
eller någon annan skola.
Därför föreslår vi i Folkpartiet, liksom kunskaps-
lyftskommittén, att studerande i behov av särskilt stöd
ska ges rätt till en fördjupad studieplan. I den ska
målen för studierna anges, och det ska tydliggöras
vilka särskilda stödinsatser eller särskilda anpass-
ningar som den studerande kan behöva. Det kan
handla om stödundervisning, hjälpmedel eller särskil-
da läromedel.
Vi liberaler har tidigare många gånger sagt att
funktionshindrades rätt till personlig assistans har
begränsats på senare år, dels för att medlen har dra-
gits ned, dels för att kommunerna gör en snävare
bedömning än tidigare.
Många funktionshindrade har fått sin rätt till per-
sonlig assistans omprövad. För de människor som det
handlar om har det delvis blivit en återgång till situa-
tionen före Bengt Westerbergs handikappreform, då
människor var beroende av den enskilda kommunens
välvilja.
Folkpartiet föreslår i motionen att funktionshind-
rade ska få större möjligheter till assistans, inte bara i
hemmet utan också när de arbetar och studerar.
Regeringen skriver att mycket talar för att alla
vuxna utvecklingsstörda ska ha rätt att delta i särvux,
liknande den rättighet som i dag finns för vuxna när
det gäller grundskolestudier. Ändå avstår regeringen
från att följa upp kunskapslyftskommitténs förslag
om att införa en sådan rättighet.
Utvecklingsstörda behöver mer stimulans än and-
ra för att upprätthålla den kunskap som de en gång
förvärvat. Att just deras rätt till vuxenutbildning då
ska vara mindre finner vi liberaler mycket svårt att
förstå. Folkpartiet föreslår därför att regeringen åter-
kommer till riksdagen med ett förslag till lagstiftning
om individers rätt till särvux.
Fru talman! Valet att studera som vuxen måste ut-
gå från individen. Om individen väljer komvux, folk-
högskola, studieförbund eller en privat utbildning må
vara hans eller hennes ensak. Regeringen uttrycker
visserligen i propositionen sin acceptans för olika
anordnare av vuxenutbildning men begränsar sig till
att tala om entreprenad, dvs. att kommunen tecknar
avtal med t.ex. en privat vuxenutbildare och förlägger
utbildningen dit. Men då blir det inte individen utan
kommunen som beslutar om vilken utbildning en
människa ska välja. Vi liberaler tycker att den enskil-
da eleven ska välja skola. Därför föreslår vi ett sys-
tem som motsvarar reglerna för de fristående gymna-
sieskolorna. Först då får den enskilde möjlighet att
välja sin utbildning.
Rätten för individen att välja utbildning ska själv-
fallet även gälla dem som studerar svenska för in-
vandrare. Decentralisering av utbildningen behövs
liksom fler anordnare av kurser. Det behövs ett sys-
tem liknande skolpengen; ett särskilt belopp som
följer eleven till den utbildning som han eller hon
väljer. Egen makt är nyckelordet för en lyckad integ-
ration.
I en vuxenutbildning med mångfald har naturligt-
vis studieförbund och folkhögskolor en självklar roll.
Folkbildningen är en viktig del i vår demokrati. Stu-
dieförbund och folkhögskolor har bl.a. en lång tradi-
tion av att speciellt rikta sig till grupper som är i be-
hov av särskilt stöd, t.ex. dyslektiker och funktions-
hindrade. Genom sin närhet till deltagarna har studie-
förbund och folkhögskolor visat sig speciellt kapabla
att anpassa verksamheten pedagogiskt och ämnes-
mässigt till individens behov. Det är viktigt att folk-
bildningen får behålla sitt oberoende.
Regeringens proposition innehåller förslag om
mål och strategier för vuxnas lärande. Vi liberaler
förutsätter att dessa mål inte skrivs in i förordningen
om statsbidrag till folkbildningen, eftersom staten
enbart ska ange syften med sitt stöd, medan folkbild-
ningen själv beslutar om målen för sin verksamhet.
Fru talman! Regeringen föreslår att vuxna över 25
år ska kunna få hela studiestödet som bidrag och att
de som haft extra hög inkomst dessutom ska kunna få
ett förhöjt studiemedel helt i form av bidrag. Enligt
Folkpartiet innebär detta en orättvisa gentemot dem
som väljer att studera före 25 års ålder. Vuxenutbild-
ningen är i första hand en fråga om utbildningspolitik
och inte arbetsmarknadspolitik. Det är en annan sak
med arbetsmarknadsstöd för utbildning i bristyrken.
Det kan naturligtvis vara aktuellt att ge fullt bidrag
till en person som accepterar en utbildning som staten
har bestämt. Men när individen själv har rätt att välja
utbildning är det naturligt att grundprincipen för stu-
diestödet ska gälla lika för alla studerande, oavsett
ålder och tidigare inkomst, dvs. en lånedel och en
bidragsdel.
Vi liberaler säger därför nej till regeringens för-
slag till studiefinansiering och föreslår i stället att
totalbeloppet för alla studerande höjs med 200 kr per
månad. Samtidigt föreslår Folkpartiet att studerande
över 25 år på motsvarande grundskolenivå ska kunna
få en högre bidragsdel som motsvarar 80 % av studi-
emedlet. Vuxenstuderande på gymnasienivå ska kun-
na erbjudas 60 % av studiemedlet i bidrag.
Vuxenstuderande med barn har en särskilt utsatt
situation. Att förena föräldraansvaret med vuxenstu-
dier är mycket krävande. Om någon stor grupp borde
gynnas i studiestödssystemet så är det just småbarns-
föräldrar. Särskilt ensamstående föräldrar, oftast
kvinnor, möter förutom ekonomiska svårigheter ock-
så stora praktiska hinder, t.ex. sjuka barn under en
intensiv studietermin. Ensamstående föräldrar, och då
särskilt mammor, avbryter ofta sina studier. Riksda-
gen har redan tidigare beslutat om att studerande över
25 år ska ha möjlighet till särskilda tilläggslån. Folk-
partiet föreslår att denna rätt, förutom till funktions-
hindrade, i första hand ska erbjudas småbarnsföräld-
rar.
Fru talman! Vuxenutbildningens framtid är fortfa-
rande osäker och kanske beroende av konjunkturer.
Någon riktig helhetssyn får vi inte med dagens beslut.
Till att börja med måste en rätt till viss utbildning för
alla införas. Alla borde också få mer makt att själva
bestämma var någonstans de vill få denna utbildning.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 5
under punkt 5 och till reservation 4 under punkt 22.