Fru talman! Jag hade förmånen att få vara med i
den femåriga kunskapslyftskommittén, vars arbete är
utgångspunkten för detta betänkande. Den första
utgångspunkten var att vi skulle utreda hur vuxenut-
bildningen såg ut. Jag var själv inte riksdagsledamot
på den tiden utan hade mitt engagemang i mitt arbete
på universitetet i Linköping. Jag hade redan då upp-
täckt att det fanns en grupp som inte fick sina behov
tillgodosedda. Det var en av anledningarna till att jag
insåg att det var dags att börja arbeta politiskt lite mer
konkret. Det är därför inte förvånande att jag lyfter
fram just den fråga som för många kan ses som en
smal fråga när vi diskuterar detta betänkande. Det är
den fråga som handlar om dem som utestängs från ett
för andra självklart livsutrymme i sin livssituation.
Jag satt med i kommittén och arbetade fram slut-
betänkandet från kommittén. Och det finns så mycket
som är bra. Vi kristdemokrater har hela tiden velat att
människor ska få en förnyad chans i livet. Och det
finns mycket som är bra som vi är överens om. Och
jag ska därför inte i mitt anförande uppehålla mig vid
just dessa saker. Jag ska uppehålla mig vid det som
kanske rör mitt sinne mer än något annat.
Kunskapslyftskommittén var överens om att alla
människor oavsett funktionshinder skulle ha samma
lagliga rättigheter. Vi trodde att det var ett misstag att
det var en skillnad i lagstiftningen beroende på vilken
skolform som man hade gått i tidigare i livet. De
tunga remissinstanserna som avlämnade sina utlåtan-
den kring detta betänkande var också överens. Och då
talar jag om Skolverket, Socialstyrelsen och andra.
Likväl lägger skolministern fram en proposition där
detta är borttaget. Den socialistiska regeringen väljer
att behålla ett utanförskap i lagrummet när det gäller
dem som har en annorlunda begåvning, för dem som
inte är inpassade i den likhetssyn som i dag ska råda i
vårt samhälle.
För kristdemokraterna har alla samma värde oav-
sett begåvning, intresse och läggning. Det är den
grundläggande tanken i den värdegrund som också
skolan ska stå för. Vi kan därför inte stillatigande
följa att riksdagen enligt vår mening i och med da-
gens votering bryter mot mänskliga rättigheter genom
att diskriminera en liten grupp människor som har
annorlunda begåvning än de flesta andra. De elever
som har gått i särskola får inte rätt till grundläggande
vuxenutbildning enligt det beslut som riksdagen för-
väntas fatta i dag.
Detta är mycket allvarligt, därför att antalet elever
som börjar i särskolan har ökat med 60 % under de
senaste åren. Och en vanlig förklaring är att den van-
liga skolan inte har pengar att erbjuda barnen det stöd
som behövs. Särskolan kan bättre möta elevens speci-
fika behov. Och detta är en bra skolform för alla dem
som inte kan inpassas i den här likhetsideologin som
den vanliga grundskolan bygger på, vilket gör att vi
vänder oss emot detta. Vi vill ha en mer flexibel skola
som passar fler. Men nu blir särskolan en grym ut-
slagningsmaskin om inte människor som har gått i
den har samma rättigheter som andra. Föräldrar och
lärare som är med om att placera eleven i särskolan
kanske inte är medvetna om att eleven i och med
detta inte får samma rättigheter som andra medborga-
re i samhället. I stället definieras denna grupp bort.
Och det vanliga alternativet är faktiskt att erbjuda
pension, dvs. ett livslångt bidragsberoende.
Låt mig få ta Anders som ett exempel. Han hörde
av sig till mig. Han får vara en representant för dem
som utestängs från ett vanligt liv. Han fick diagnosen
Aspergers syndrom. Han har gått i särskola och vill
utbilda sig inom media på en folkhögskola. Han kom
inte in, eftersom han inte hade gymnasiekompetens.
Han sökte till komvux på två ställen men fick nej på
grund av att han hade gått i särskola. Han sökte till
särvux men fick beskedet att han var för intelligent. I
stället får han nu 23 år gammal sjukpension. En ung
människa fylld med framtidstro och fullt arbetsduglig
utestängs från samhället och erbjuds livslångt bi-
dragsberättigande.
I ett samhälle måste det få finnas plats för alla
människor, oavsett vilka olikheter som finns. Där ska
alla utifrån sina förutsättningar få samma möjligheter.
Anders är en av väldigt många enskilda människor
som inte får plats och - vill jag återigen säga - defi-
nieras bort på grund av en speciell art av funktions-
hinder.
Jag kan inte som politiker i modern tid acceptera
att vi diskriminerar en grupp på grund av begåvning
med annorlunda profil. Det är inte ett hot mot mänsk-
liga rättigheter, det är ett brott. Vad är det som säger
att just vår idé om vad som ska finnas inom det s.k.
normala är det som stämmer? Ge mig svar på hur ett
normalt svenskt barn är och vilka normala förhållan-
den som finns. Finns begreppet det normala i dag,
eller är det så att vi definierar bort något som vi
kommer att skämmas för i framtiden, om 50 år? Då
vill åtminstone jag finnas bland dem som försökte
förändra det här.
Inte nog med att särskoleelever inte kommer in i
porten till nya möjligheter utan är stängda utanför. De
som går i särskola har inte heller likvärdiga villkor,
och då ska vi veta att i själva verket är det fråga om
människor som har en annorlunda begåvningsprofil,
kanske begåvningar som du och jag saknar.
De studerande som avslutar sina studier på särvux
får inget slutbetyg. Slutbetyget upplevs ofta som en
återkoppling på den ansträngning som gjorts för att
lära. Det torde vara rimligt att det är lika viktigt för en
elev med en annorlunda begåvningsprofil som går i
särskola att få en återkoppling i form av ett slutbetyg.
På den utbildning som motsvarar gymnasie-
särskolan ges inte undervisning i alla ämnen som
finns det nationella motsvarande programmet, utan
där tar man bort idrott och hälsa. Är det rimligt? Just
dessa ämnen är väldigt viktiga för någon som går på
särskolan. I särvux ges inte utbildning i naturkunskap,
naturen som är den naturligaste av alla miljöer för att
t.ex. för en utvecklingsstörd. Men den kunskapen ges
inte där. Elever i särskola har inte samma rätt till
skolskjuts som andra elever, eftersom skolskjutsen är
kopplad till studiehjälp, och det har inte en särskole-
elev. Hemspråk finns inte i särvux på grundsärskole-
nivå. Att utvecklingsstörda förhindras kunskaper i sitt
hemspråk kan inte försvaras.
Fru talman! Enligt regeringens egna beräkningar i
propositionen är det 45 000 medborgare som borde
kunna erbjudas särvux. Det är 4 000 som får det.
Någon uttryckte det att det inte finns pengar, men
pengarna till vuxenutbildning ska väl fördelas till alla
vuxna medborgare? De är väl inte till för alla utom
just gruppen med funktionshinder?
Det här är en orättvisa som vi inte accepterar. Vi
har från Kristdemokraternas sida med folk både från
utbildningsutskottet och från socialutskottet försökt
lyfta fram detta. Men människor definieras bort och
placeras i en grupp till livslångt bidragsberättigande,
människor som är intresserade av att få sin plats i
samhället, få utveckla sin kompetens via utbildning
och på arbetsplatser, bara de får det stöd som de be-
höver. Det är samhällets plikt att ge det stödet, inte att
tvinga bort människor och utestänga dem från arbets-
förhållanden där de kan försörja sig själva när de vill
och kan det.
Fru talman! Skolminister Ingegerd Wärnersson
hade förra året som värdegrundsår. Vi från Kristde-
mokraterna tyckte att det var en jättebra satsning, den
värdegrund som vi har varit överens om. Men nu när
hon själv måste handla efter värdegrunden och sätts
på prov vacklar skolministern. Det är skolministern
som är ansvarig för propositionen och är ansvarig för
det förslag som regeringen har lagt fram.
I ett antal debatter har vi från vårt håll, jag inte
minst, krävt att skolministern ska ta sitt ansvar utifrån
den demokratiska värdegrund som skolan vilar på. En
enig parlamentarisk kommitté har föreslagit detta,
men likväl är inte skolministern beredd att ta det.
Därmed lever Ingegerd Wärnersson själv inte upp till
de värden som hon talar om under värdegrundsåret. I
stället bryter hon medvetet mot de mänskliga rättig-
heterna och diskriminerar en grupp medborgare. Det
är dags att alla som beslutar om andra människors
möjligheter till liv i samhället gör det utifrån den
värdegrund som vi är överens om, nämligen alla
människors lika värde och lika rättigheter i lagens
mening, möjligheter att leva ett liv och få ett livsrum i
vårt samhälle.
Fru talman! Jag ställer mig bakom samtliga reser-
vationer som Kristdemokraterna har. För tids vinning
yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 5.