Fru talman! Det är väl riktigt som många har på-
pekat att den här propositionen ska ses i perspektiv av
det livslånga lärandet. Den heter vuxnas lärande, och
det är lite missvisande, eftersom den egentligen
handlar om själva grundvillkoret för ett livslångt
lärande, att alla har tillgång till de baskunskaper som
behövs för att man ska kunna delta i ett lärande som
pågår hela livet, alltså kunskaper som ges i grund-
skolan och på gymnasiet.
Det är en mycket viktig proposition i den bemär-
kelsen att man nu gör en rejäl satsning för att få med
så många som möjligt när det gäller att de ska få
tillgång till kunskaper på grundskole- och gymnasie-
nivå. Kunskapslyftet har naturligtvis betytt väldigt
mycket. Det kom relativt raskt i en tid när det behöv-
des väl med tanke på arbetslösheten. Skälet för att
Kunskapslyftet inrättades var naturligtvis inte bara
arbetslösheten, men det här kom vid rätt tidpunkt. Att
satsa på utbildning i tider av arbetslöshet är bra. Nu
gäller det att följa upp det här, så att alla kommer
med. De som inte har studievana tidigare känner sig
osäkra och tar inte på eget initiativ för sig. De ska nu
få möjlighet att komma med också, och det är väl det
viktigaste i den här propositionen. Därför satsar man
också både pengar och regelverk på att ha en aktivt
uppsökande verksamhet. Man lägger in pengar för ett
särskilt studiemedelssystem, så att man kan starta sina
studier under en kort tid, upp till 50 veckor, utan att ta
ett ekonomiskt språng över i det okända, någonting
som är av stor betydelse för dem som inte har varit
med i utbildningssystemet tidigare. Det här är viktiga
och bra åtgärder som kommer till.
Den grupp som inte har tillgång till grundskola
och gymnasium består naturligtvis delvis av äldre
som gick sin utbildning när gymnasieutbildningen
inte var tillgänglig, eller så gick de en kortare gymna-
sieutbildning. Det är viktigt att de kommer in i sys-
temet. Det är också funktionshindrade som inte har
haft det stöd från samhället som har gjort det möjligt
att ta del av grundutbildningen, basutbildningen. Och
det är naturligtvis invandrare som inte har fått en
tillräckligt bra utbildning när det gäller svenska, själ-
va grunden för att man ska kunna delta i det svenska
utbildningssystemet och det livslånga lärandet.
På alla de här punkterna finns det alltså förslag i
propositionen. Det är välkommet. Många kan ha
önskat sig att detta skulle ha kommit tidigare, men vi
vet väl vilka problem som utbildningsväsendet i stort
har haft att brottas med efter nedskärningarna i början
av 90-talet. Det är en successiv uppbyggnad som
pågår, framför allt med sikte på de grupper som har
fått betala priset för nedskärningarna. I barn- och
ungdomsskolan är det elever med behov av särskilt
stöd. Nedskärningarna om 20 % av personalen i bör-
jan av 90-talet drabbade huvudsakligen den stödper-
sonal som fanns ute på skolorna tidigare, skolpedago-
ger, skolpsykologer osv. Det fick också till följd att
utbildningen av de här kategorierna minskade. Vi fick
naturligtvis inte någon ökning av specialpedagogut-
bildningen när antalet tjänster minskade så drastiskt.
Det var tvärtom; den minskade.
Det här har vi att brottas med. Det är väl bra om vi
i stor enighet kan ställa upp bakom de förslag som nu
successivt kommer för att man ska hinna i kapp, läg-
ga till rätta och ta hand om de grupper som har drab-
bats - orättmätigt.
Jag ska inte läsa upp listan. Det är elva tunga för-
slag på förbättringar från forskning kring vuxenut-
bildningen till ändringar av systemet för svenska för
invandrare - med individanpassad utbildning så att
man kan få en svenskutbildning som passar de förut-
sättningar man har. Nils-Erik Söderqvist har redogjort
för dessa bitar.
Jag ska kort bemöta kritiken - som har hamnat lite
snett. Vi får inte någon riktigt bra belysning av hu-
vuddelarna av förslaget från oppositionens sida. Man
har ensidigt hakat upp sig på en punkt. De mer breda
frågorna berördes lite grann.
Lars Hjertén tog upp frågan om verklig valfrihet.
Det här är egentligen inte rätta tillfället att tala om
verklig valfrihet, i varje fall inte i något kritiskt avse-
ende. Vi ska inte ha samma valfrihet för alla. Här är
det fråga om mycket mer än så. Här går vi ut aktivt
för att hjälpa dem som inte tar för sig av den verkliga
valfriheten - uppsökande verksamhet, resurser till
just dessa personer. Det räcker inte med bara valfri-
het. Det måste också finnas en viss hjälpsamhet för
att vissa grupper ska komma med. Vi vill ha alla med
i det livslånga lärandet.
Sedan var Lars Hjertén rädd för att konkurrensen
mellan folkbildningen och kommunernas egna verk-
samhet, komvux, skulle göra att folkbildningen kom
på undantag. Han sade att det finns risk för att man
gynnar den egna utbildningen, den kommunala sko-
lan, på folkbildningens bekostnad. Det är intressant
när något sådant kommer från moderaterna. Jag vet
inte vad risken skulle bestå i. Vill Lars Hjertén upp-
häva det kommunala självbestämmandet? Eller tar
Lars Hjertén starkt avstånd från det som händer i
Stockholm? Tendensen är inte tydlig i att värna den
kommunala skolan när de borgerliga, med modera-
terna i spetsen, har makten.
Jag förstår inte riktigt Ulf Nilssons farhåga att det
skulle vara någon orättvisa i att studiestödet för vuxna
som inte har kommit in i utbildningssystemet skulle
få vara lite starkare än vad det normalt är, dvs. att
lånedelen inte är lika stor som för de andra studie-
medlen. Jag fick nästan intrycket av att Ulf Nilsson
vill ta bort den biten. Det är en viktig del just för den
gruppen av personer, dvs. att våga ta det första steget
för den som inte har fått tillfälle att studera, som inte
vågar, inte riktigt litar på sin egen kraft. Det är viktigt
att ta bort den lilla ekonomiska uppoffring som måste
göras. Det är ett steg i rätt riktning snarare än i fel
riktning.
Sofia Jonsson återupprepade förslaget om ett fri-
stående kvalitetsinstitut. Det ska vi diskutera i ett
annat sammanhang. Just här är vi i en utvecklings-
process där Skolverket, med de många uppföljnings-
uppdrag som verket har fått, kan klara den relativt
väl. Det är inte så att själva valideringen är bort-
glömd. Den finns med på många ställen. Snarare
finns den på för många ställen med tanke på Skolver-
kets omfattning.
Jag tycker att det här är ett bra förslag. Jag ställer
mig bakom det. Vi har varit med i utformningen av
förslaget. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.