Fru talman! I dagens debatt om vuxnas lärande
vill jag ta utgångspunkten i backspegeln, i vår egen
historia - vad bildning, kunskap och lärande kan ha
betytt för den enskilde vuxne och för samhället. Det
var när människor gick samman som folkbildning och
folkrörelser startade. Verktyget självorganisering och
självbildning gjorde det möjligt att se sammanhang
och helhet samt mål och mening. Möjligheten till
allmän bildning, kunskap och nytt lärande gjorde att
fler och fler kom att aktivt bidra till att omvandla vårt
svenska samhälle från ett av Europas fattigaste till ett
av världens materiellt sett rikaste länder med jämlik-
het, trygghet och välfärd.
För många innebar detta en klassresa bort från
fattigdom och nöd till ett aktivt deltagande i sam-
hällsbygget. Så kan vi påminnas om hur vår unika s.k.
mellanmålsdemokrati skapades med aktiva människor
som skolades i folkrörelser och som kom att påverka
och utveckla samhället.
När så det formella lärandet och utbildningen
kraftigt expanderar och når alltfler är det fortfarande
ett bildningsideal som präglas mycket av folkrörelse
och folkbildning. Detta finns i grunden och bildar
pelare för utbildningsexpansionen.
Det är med detta arv och med denna historia som
Kunskapslyftet ser dagens ljus där målen är tre.
Det ena är delaktighet, att de människor som stod
utanför samhället verkligen skulle få chansen att
komma in. Det andra är att det skulle bli möjligt att få
chans till vidare utbildning, till en yrkesutbildning,
till en högskoleutbildning. Och det tredje är naturligt-
vis möjlighet till ett arbete.
Efter nästan fem år med Kunskapslyftet har vi nått
denna fantastiska nivå på nästan en miljon människor
som har fått möjlighet att vara med i Kunskapslyftet.
Det är den största enskilda satsningen någonsin på
vuxnas lärande.
Yvonne Andersson! Anders lär vara med i vux-
enutbildningen i dag.
Det är många utbildningsanordnare som har fun-
nits med under resans gång, under de här fem åren
som snart är till ända. Det är många fler än kommunal
vuxenutbildning. Det är folkbildning och en lång rad
av utbildningsanordnare runtom i landet.
En undersökning som gjordes för ett tag sedan vi-
sar att 90 % av deltagarna är nöjda eller mycket nöjda
med sin egen utbildning. Tre av fyra som har gått
igenom utbildningen har gått till vidare studier, till
yrkesutbildning eller till högskolestudier, eller till ett
arbete. Detta står i kontrast till moderaternas syn och
det som moderaterna förde fram när Kunskapslyftet
sjösattes, då man försökte göra gällande att vi med
Kunskapslyftet skulle dölja arbetslösheten. Det är väl
så, Lars Hjertén, att ni moderater aldrig har velat ha
något kunskapslyft. Det är väl också så egentligen att
ni aldrig har varit varma förespråkare för en vuxenut-
bildning med det breda anslag som vi har stått för.
Internationellt är det spännande, därför att man
med spänning och nyfikenhet har tittat på det vi gör i
Kunskapslyftet. Man har sagt oss: Hur vågar ni göra
detta nu, när ni har sådana ekonomiska bekymmer?
Det hade vi ju i början av 90-talet. Men vi gjorde det
av två skäl, dels därför att vi hade ambitionen att
återigen få in de människor som stod utanför sam-
hället, dels därför att vi såg framför oss att vi i början
av det här århundradet skulle gå in i en situation där
vi hade brist på arbetskraft om vi inte gjorde något.
Det är klart att det för oss ideologiskt också
handlar om insikten att den största enskilda faktorn
för ett jämlikare samhälle är att människor får en
chans till kunskap och lärande. Allra ytterst handlar
det för oss om solidaritet och om demokrati.
När vi nu växlar över från Kunskapslyftet till
vuxnas lärande 2003 blir det till en fast verksamhet i
en storlek som vi nästan inte kunde drömma om för
några år sedan, att få se denna jättesatsning bli per-
manent.
Det blir en oerhört flexibel verksamhet. Man ska
utgå från helt andra möjligheter att välja tid och rum
för sin utbildning. Man kan varva den med arbete,
man kan läsa i en takt som varierar från heltid, till att
bara läsa någon timma eller några dagar i veckan.
Men det handlar också om att kunna kombinera
nivåer i utbildningen. Vi menar att vi nu öppnar för
att man ska kunna läsa en kurs på grundskolenivå,
något ämne på gymnasiesidan eller varför inte någon
del som handlar om yrkesutbildning eller är på hög-
skolenivå. Det är en spännande möjlighet som nu
öppnar sig på allvar.
Det är individperspektivet som gäller, men också
samhällsperspektivet och samhällsansvaret för just
detta. Då handlar det naturligtvis om att utgå från den
enskildes behov. Det står mycket om det i det här
betänkandet och i underlaget till reformen. Vi ska
utgå från enskilt behov, ta fasta på de önskemål som
finns och ge individen ett beslutsunderlag, Lars
Hjertén, som gör att den enskilde kan ta ställning till
vad som behövs. Men vi ska göra det utifrån ett
kommunalt stöd, där hjälp och vägledning finns och
där det finns ordentliga möjligheter.
För detta behövs en infrastruktur. Vi har nu sagt
att det redan nästa år ska göras en engångssatsning
genom att kommunerna får 350 miljoner för att bygga
upp en infrastruktur. Det handlar om kompetens i
kommunerna. Det handlar också om att kommunerna
ska kunna samverka. Det handlar om en samverkan
med myndigheter och organisationer, med folkbild-
ningen, med en lång rad av utbildningsanordnare, och
varför inte också samverkan med högskolan på den
egna orten.
Reformen innehåller två stora väsentliga delar
som dominerar. Det är dels målen, dels strategin.
Målen är naturligtvis hämtade från Kunskapslyftet.
De är hämtade från det jag tidigare beskrev här, men
kanske med lite andra formuleringar. Det står bl.a. att
kunskap och lärande ska främja personlig utveckling,
demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sys-
selsättning. Det är ett brett anslag.
Strategin handlar naturligtvis om infrastrukturen,
som jag nyss nämnde, men det handlar också om
några saker till som jag vill kommentera. Det handlar
om att ge möjlighet till ett nytt studiestöd för att re-
krytera dem som är i störst behov, så att de ska kunna
läsa heltid, läsa deltid eller bedriva kortare studier.
Stödet är på alltifrån 7 200 kr i månaden på heltid till
8 800 kr beroende på ekonomiska förhållanden före
studierna. Och det ska kunna ges besked om detta
från kommunerna i samband med att man får besked
om utbildningsplats. Det är också något vi lärt av
erfarenheterna.
Lagförslag om detta kommer till hösten.
Den uppsökande verksamheten förstärker vi med
ytterligare 10 miljoner till de organisationer som är
bäst på att bedriva uppsökande verksamhet, de som
har den fina kontakten och kan driva detta i bra sam-
verkan med kommunerna.
Funktionshindrade ska få ett bättre stöd. Det är
klart. Vi är också medvetna om och ser alldeles tyd-
ligt att det finns brister. Men bristerna handlar fram-
för allt om kunskap och attityd. Då måste vi stärka
den sidan i en kompetensutveckling. Därför har vi
gett ett flerårigt uppdrag till Statens institut för sär-
skilt utbildningsstöd, som ska jobba med detta.
Dessutom har den nya myndigheten för special-
pedagogiska frågor fått i uppdrag att jobba med de
här frågorna.
Särvux bygger vi ut med drygt 7 miljoner. Det
bedömer vi som en realistisk utbyggnad, som ger
möjlighet att stärka förutsättningarna för den grup-
pen. Det handlar faktiskt om att göra det utifrån en
kommunal planering som handlar om att också re-
krytera personal.
På den gymnasiala nivån sker en hel del spännan-
de förändringar utifrån Kunskapslyftet. Vi breddar
utbildningen. Den behöver inte motsvara det som
gymnasieskolan ger. Det här ska kunna träda i kraft
redan 2002. Det innebär att möjligheterna ökar i jäm-
förelse med vad Kunskapslyftet erbjöd, ett bredare
anslag.
Vi gör också förbättringar av sfi. Vi ska nå även
dem som har varit länge i landet inte bara dem som
kommer hit som nyinflyttade. Vi ger chans till fler
kurser med bättre anpassning till deltagarnas förut-
sättningar och behov. Även detta ska kunna genomfö-
ras 2002.
Vi stärker folkbildningen med 12 miljoner för att
också de folkhögskolestuderande ska få del av IT-
satsningen. Det innebär resurser till lärarna på folk-
högskolorna. Och vi permanentar och satsar på folk-
bildningen med 7 000 nya platser.
Det här innebär inte en ambition att slutligt lägga
fast vuxenutbildningen för all framtid. Det är komp-
lext och vi lever i ett föränderligt samhälle. Men det
är ett anslag på en oerhört viktig permanent verksam-
het. Det finns alltså anledning att komma tillbaka och
det kommer vi också att göra. Det handlar om valide-
ring, det handlar om vägledning, i det korta perspek-
tivet kanske om att återkomma hit till kammaren.
Framtiden är spännande. Det visar den resa vi nu
anträtt. Vi knyter nu an till vuxnas lärande från vag-
gan till graven. Jag ser framför mig den 82-åring som
gick på Tollare folkhögskola för några år sedan. En
journalist frågade: Varför går du här? Det har varit
min dröm i hela mitt liv att få gå här och läsa, säger
han. Varför har du inte gjort det förr då? Jag har inte
haft råd. Men nu har jag pension och nu gör jag det.
Därefter berättar han med inlevelse och verkligen
liv i blicken hur han möter alla dem som går på folk-
högskolan som är 25, 27 och 30 år och hur diskussio-
nerna leder till ett oerhört rikt liv. Lärandets väg från
vaggan till graven har vi nu på ett spännande sätt
beträtt, tycker jag.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slaget i betänkande 15 och avslag på samtliga motio-
ner och reservationer.