Herr talman! Skolministern nämnde Olof Palme
ett par gånger i sitt anförande. När vi då är inne på
historiska storheter så tycker jag att det var synd att
skolministern inte också nämnde Folkpartiets kultur-
minister Jan-Erik Wikström. Han skrev 1977 års
folkhögskoleproposition, som faktiskt lade grunden
för den moderna folkhögskolan efter 1960-talets
vacklande kring folkbildningen.
Skolministern frågar hur Kunskapslyftskommit-
tén, som har gjort ett bakomliggande arbete, tänkte.
Hon frågar Yvonne Andersson och mig. Det hade ju
funnits stora möjligheter för skolministern att fråga
en hel del av sina egna partikamrater samt miljöpar-
tister och vänsterpartister, som trots allt tillhörde
majoriteten. De står bakom den rad av förslag som nu
har kommit bort i propositionen. Det gäller rätt till
gymnasieutbildning, rätt till särvux, teckentolkning-
ens finansiering, oberoende utvärdering och resone-
mangen om ungdomsskolan och hur den ska förbätt-
ras.
När det gäller rätten till gymnasieutbildning vill
jag påminna om att för ca 10 år sedan fick vi i skolla-
gen en formulering om att kommunerna är skyldiga
att erbjuda alla elever som inte har grundskoleutbild-
ning en sådan utbildning. Det var ett ganska lågt satt
mål redan då, men i dag är det helt uppenbart att det
är gymnasienivån som är den grundläggande nivån
för alla vuxna.
Jag vill särskilt rikta in mig på detta. Hur har
skolministern och partiet resonerat när man har släppt
detta krav?
I dag kan de flesta kommuner erbjuda alla gymna-
sieutbildning. Men har man otur och bor i en kom-
mun som vägrar att betala detta så står man där. En
grundläggande formulering om detta i lagstiftningen
skulle hjälpa de individer som i dag inte har möjlighet
att delta i en gymnasieutbildning.