Fru talman! Sofia Jonsson tar upp assistansersätt-
ningen. Lagstiftningen är glasklar. Vi har t.o.m. fått
råd för tillämpningen av den, där man säger att de
som har en assistansersättning normalt även ska be-
viljas denna av sin försäkringskassa. Men vi bör göra
en bedömning från fall till fall. I det stycket där vi
låser fast allting skiljer vi också ut några. Jag menar
att vi har lämnat det och sagt att vi ska ha en ramlag-
stiftning som ger möjlighet att bedöma med klokskap,
kompetens och erfarenhet.
Återigen konstaterar vi att vi behöver göra or-
dentliga förbättringar för de funktionshindrade. Vi
bör göra ordentliga förbättringar för dem som ska in i
särvux. Men vi ser också framför oss hur det ska gå
till och vad som fordras för det, inte att man klipper
till med en lagstiftning i ett ögonblick som innebär en
skyldighet för kommunerna att göra det, som innebär
att kommunerna inte kommer att klara av det. Då kan
vi tvista om var den resan skulle ha börjat.
Jag tycker att vi nu borde vara överens om att
konstatera att det som finns i det här förslaget innebär
en ordentlig ambition och också ett krav på att man
nu ska ta sig an den här uppgiften. Vi förväntar oss att
det sker en utbyggnad och en planering i kommuner-
na för att möta de behov som finns.