Fru talman! Jag vill klara ut med en gång att Sve-
rige har ställt sig bakom de standardregler som FN
har ställt upp för att tillförsäkra människor med funk-
tionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Vi står
bakom det. Men vi gör det utifrån en realistisk be-
dömning av hur vi beträder vägen och hur vi ska klara
upp det.
Vad Yvonne Andersson gör är att säga att alla ska
få del av detta. Ni pratar inte bara om särvux och
funktionshindrade, utan ni pratar över huvud taget om
rättighetslagstiftning: Alla ska få möjligheter. Ni
pratar om en finansiering som innebär att ni ska ge
alla som saknar ordentlig utbildning på gymnasiesi-
dan en sådan rättighet med studiemedel som är full-
ständigt orealistisk. Hur ska det gå till, när det inte
finns en enda anvisning av pengar i exempelvis vår-
budgeten? Där finns inte ett ord sagt om vuxenutbild-
ningssatsningen, som jag kan se. Hur ska budgeten
med plus och minus gå ihop? Det är orealistiskt.
Dessutom förvärras det ytterligare av att ni också
ska ge er på att förbättra de studiemedel som nu trä-
der i kraft den 1 juli. Hela vägen är det alltså en ofi-
nansierad verksamhet.
Sedan är frågan: Rättigheten till vad? Det är inte
så enkelt. Vi bör problematisera och reflektera över
vad rättigheten innebär. Det handlar både om att få
möjlighet till ny kunskap och om att bibehålla den
kunskap man har fått tidigare. När det gäller just
funktionshindrade, men framför allt särvux, är det
inte fullt så enkelt. Vi behöver skaffa kompetens och
kunskap och tränga in djupare i det här, men bereda
vägen på ett realistiskt sätt.