Herr talman! Mycket i EU-sammanhang när det
ska fattas beslut är ganska komplicerat. Det är det
också mellan regeringen och riksdagen. Naturligtvis
är Marianne Andersson inne på något riktigt, nämli-
gen att komma in i det hela tidigare. Det är ofta
tjänstemän som förhandlar. De vet hur resonemangen
går. Det gäller också de fackutskott i riksdagen som
har hand om frågorna. Det är viktigt.
Jag ska avslöja en hemlighet! Ibland säger man i
riksdagen att man inte vet vad tjänstemännen gör. Det
är likadant för oss statsråd. Det pågår så vansinnigt
mycket. Vi såg ju hur många arbetsgrupper som fanns
när Sverige var ordförande.
Man håller inte koll på allting. Vi måste också
förvänta oss att de många ämbetsmän som sitter här
agerar i andan av den fastslagna nationella politiken.
Jag vet hur det är i riksdagen, nämligen att man
alltid är rädd att komma efter. Men det finns i Rege-
ringskansliet en mycket god vilja att informera även
om - tyvärr - den informationen då och då kommer
sent. Jag är medveten om det. Ibland får också vi
handlingarna sent, dessutom ibland på andra språk än
vi förstår. Det är komplicerat. Jag kan försäkra att det
finns en god vilja.
Vi kan naturligtvis alltid klä visioner i vackra ord.
Vad jag inte accepterar - och jag tror inte heller att
det var Marianne Anderssons mening - är en vision
om att gå kraftigt i federativ riktning. Ibland låter det
så, framför allt i diskussionerna i Bryssel. Det accep-
terar inte jag.