Fru talman! De avskyvärda terrordåden för drygt
fem månader sedan visar att hotet mot fred och sä-
kerhet har ändrat karaktär. Det är i dag tydligare än
någonsin att det är i solidarisk samverkan med andra
länder som vi bemöter framtida hot mot vår säkerhet.
Först när det internationella samfundet står enat kan
vi försvara det öppna och demokratiska samhället
med all kraft.
Uppgörelsen mellan oss moderater, Kristdemo-
kraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna har
gett en modern och öppen beskrivning av svensk
säkerhetspolitik. Vi lämnar den gamla neutralitetspo-
litiken bakom oss. Sverige kan inte stå neutralt om ett
grannland, ett medlemsland i den europeiska unionen
eller ett kandidatland utsätts för hot eller angrepp.
Beskrivningen utgår från våra förpliktelser inom
Förenta nationerna och solidariteten inom den euro-
peiska unionen och där konstateras att hot mot freden
och vår säkerhet bäst kan avvärjas i gemenskap och
samverkan med andra länder. Formuleringarna ligger
väl i linje med det borgerliga förslaget från augusti
förra året.
Med denna grund bör vi nu utnyttja tillfället att
föra en öppen debatt om hur vi tillsammans med
andra länder kan bygga en säkrare framtid.
Den ryggradslösa säkerhetspolitikens tid är förbi.
Det är inte tabu att tala om Nato som Europas själv-
klara militära ryggrad. För Europas säkerhet är det av
avgörande betydelse att det transatlantiska bandet inte
försvagas. Det förutsätter ömsesidig respekt. Ett
medlemskap i Nato är ett naturligt nästa steg på vä-
gen mot ett ökat internationellt samarbete - en väg
som har varit Sveriges väg sedan början av 90-talet.
Sverige måste ha beredskap för att ta ett gemen-
samt ansvar för Europas säkerhet. Men i dag är våra
försvarssatsningar så små att vi inte klarar oss särskilt
bra vare sig på hemmaplan eller på bortaplan.
Det är nästintill genant att Sverige i dag inte har
kapacitet att medverka i fler fredsfrämjande åtgärder.
I tidskriften The Economist listades för en tid sedan
ett antal länder som anses ha god förmåga att bidra
till fredsfrämjande operationer. Med på listan var bl.a.
Norge, Danmark och Finland - inte Sverige.
Finlands försvarsminister sade i ett tal i Stock-
holm förra veckan att Finland nu går i riktning mot ett
Natomedlemskap. Inom några år kan därför Sverige
komma att stå isolerat i Norden som det enda landet
utanför den transatlantiska säkerhetsgemenskapen.
Det är viktigt att ha klart för sig att ett Natomed-
lemskap på sikt kan komma att handla mindre om
säkerhet för Sverige än om solidaritet och inflytande.
Vi kan välja att vara med och påverka när de eu-
ropeiska säkerhetsstrukturerna vidareutvecklas. Vi
kan också välja att stå vid sidan av. Men valet borde
vara enkelt.
Fru talman! Vi står inför en historisk höst. Två
stora steg framåt tas på vägen mot Europas enande.
I Prag i november inbjuds sannolikt de tre baltiska
staterna tillsammans med andra östländer att bli Na-
tomedlemmar. Vi moderater har under fem år uttalat
stött en sådan utveckling. Det är glädjande att också
regeringen nu inser att detta stärker säkerheten i Ös-
tersjöregionen.
För att ytterligare förstärka samarbetet kring Ös-
tersjön bör vi dessutom arbeta för att de tre baltiska
länderna så snabbt som möjligt kan bli fullvärdiga
medlemmar i Nordiska rådet.
Nästa historiska steg tas i Köpenhamn i december,
då beslutet om att utvidga den europeiska unionen
fattas. EU- och Natoutvidgningen innebär en historisk
möjlighet att knyta samman hela Europa. Befolkning-
en i länderna i den europeiska unionen är redan i dag
större än USA:s. Till denna familj kan nu komma att
läggas ytterligare tio medlemmar.
Det får inte finnas någon tvekan. Tidtabellen
måste hållas. Kandidatländerna måste kunna se ljuset
i slutet av tunneln. Sverige måste vara drivande för att
EU fullt ut tar detta historiska steg.
Under ett halvt sekel har den europeiska unionen
gjort Europa till frihetens, fredens och demokratins
kontinent.
Den bärande idén bakom detta är, och har varit,
den fria rörligheten över nationsgränser, att bryta
barriärer mellan människor och mellan företag och
knyta samman ekonomier och länder på ett sådant sätt
att krig och konflikter blir omöjliga. I en tid av terro-
risthot och ekonomisk osäkerhet är det värt att på-
minna om att denna grundläggande princip hittills
aldrig har naggats i kanten. Den fria rörligheten bör
gälla från första dagen för samtliga nya medlemslän-
der.
Sverige, Europa och världen behöver inte mindre
utan mer frihet.
Ett konkret exempel är unionens tullar mot fattiga
länder. Det har gjorts en del, men mycket mer behö-
ver göras. Jag skulle önska att Sverige hade en rege-
ring som vågade lyfta fram denna fråga som en av de
absolut viktigaste.
Om vi menar allvar med att hjälpa människor i
fattiga länder kan vi inte fortsätta att neka dem det
viktigaste verktyget för att förbättra sin situation. Om
solidariteten med människor i fattiga länder ska vara
mer än vackra ord måste EU öppna sina gränser för
varor och tjänster från hela världen.
Med en borgerlig regering ska Sverige vara en
starkare röst för frihandel.
Sverige behöver en regering som inte är nöjd med
att sitta på Europasamarbetets avbytarbänk utan som
finns med när sammanträdena pågår och när beslut i
realiteten fattas - en regering som vill och vågar ta
initiativ i avgörande framtidsfrågor.
Det finns nu anledning för oss att ställa ett antal
grundläggande frågor kring Sveriges framtida roll i
Europa - och att se till att de också får ett svar. Utan
ett tydligt ledarskap, som handlar mer om hårt arbete
och aktiva insatser än om fototillfällen, kommer dessa
frågor att förbli obesvarade.
Sverige måste lämna avbytarbänken. Vi måste lä-
ra av historien. Men vi måste också ha förmågan att
möta framtiden med öppna ögon.
Det gäller att ta till vara de möjligheter som EU-
medlemskapet erbjuder. Vårt inflytande över Europa-
samarbetet stärks om vi uppfattas som en konstruktiv
partner. Det är inte genom att tillämpa en "vänta-och-
se-politik" som vi vinner respekt och inflytande i
kretsen inom den europeiska unionen.
Tvärtom måste varje medlemsland uppvisa poli-
tiskt ledarskap och ställa upp för andra. Det handlar
om att ta gemensamt ansvar och om att anta utma-
ningar i en union som bygger på, och som kommer att
fortsätta att bygga på, gemensamma värderingar.
I dag delar 300 miljoner européer i tolv länder
samma valuta. Det blir ännu lättare att röra sig över
gränser. Euron stärker samhörigheten och befäster
därmed freden. Det blir lättare att jämföra priser och
lättare att köpa och sälja varor i och från andra länder.
Konkurrensen skärps och priserna sjunker.
Sverige skulle ha varit med från början, men So-
cialdemokraterna vågade inte. Partiets enighet sattes
före Europas fortsatta enande och Sveriges möjlighe-
ter. Opinionssiffror sattes före större inflytande, bättre
villkor för företagande och lägre priser för hushållen.
Trots att det vore bra för människor i Sverige att
införa euron blir väntan lång.
Och ännu finns det inget datum för när denna
väntan kan ta slut. I början av året pressades Social-
demokraterna till att presentera en tänkbar tidtabell
för en svenskt införande av euron. Men när detta
välkomnades av flera borgerliga partier satte man sig
återigen på avbytarbänken.
Det bästa vore att hålla en folkomröstning i höst,
efter valet till riksdagen. Om det inte går måste en
omröstning hållas senast nästa vår, för annars riskerar
införandet av euron i Sverige att ytterligare försenas.
Fru talman! Debatten om Europas framtid har nu
på allvar inletts. Det är en debatt som berör medbor-
garna i både medlemsländer och kandidatländer.
Min förhoppning är att slutresultatet ska säker-
ställa att ett utvidgat EU kan fungera effektivt samti-
digt som samarbetets centrala delar skyddas. Men det
är också en process som bör sträva efter att minska
klyftan mellan institutionerna och medborgarna.
En förutsättning för att detta ska lyckas är att vi
tydliggör avgränsningen mellan EU:s ansvarsområ-
den och de enskilda medlemsländernas. En central
uppgift för EU är att utöka och förbättra funktionen i
den gemensamma marknaden genom utvidgning av
unionen och genom att utvidga den gränslösa mark-
naden till fler områden. Det gäller framför allt trans-
porter, banktjänster, utbildning och sjukvård.
Unionen måste också agera för att offentliga mo-
nopol inom områden som elektricitet, telekommuni-
kation, posttjänster och järnvägar bryts upp.
Vi bör alltid noga tänka oss för innan nya uppgif-
ter läggs på det europeiska planet. Men när väl EU
fått nytt ansvar måste unionen kunna fullfölja sin
uppgift. Detta gäller inte minst EU:s roll inom kris-
hantering i framtiden.
En viktig fråga i framtidsdebatten kommer att va-
ra hur EU:s globala roll inom utrikes- och säkerhets-
politiken kan stärkas ytterligare. När EU talar med en
röst ökar möjligheterna att spela en viktig roll på
olika håll i världen.
Detta gäller inte minst i Mellanöstern, där EU kan
stödja och komplettera USA:s insatser. Alla an-
strängningar måste till för att bryta den onda cirkel
som skapats av våld och terror. Både israeler och
palestinier måste göra sitt yttersta för att fredsför-
handlingarna snarast återupptas.
Fru talman! Den afrikanska kontinenten måste få
en tydligare plats i den europeiska politiken. I dag
lever 150 miljoner afrikaner i yttersta fattigdom. Mer
än 120 000 afrikanska barnsoldater tvingas delta i
aktiv krigföring. Aidsepidemin kräver miljoner och
åter miljoner liv.
Vi får inte vara passiva. Vi måste ta vårt ansvar.
Fattigdomen kan och ska utrotas. Det vilar ett tungt
ansvar på den europeiska unionen och på Sverige att
hjälpa. Det viktigaste är handel och investeringar. Det
är så människor i land efter land av egen kraft lämnat
fattigdomen bakom sig.
Men ibland krävs mer än så. Senast 2004 bör en
total skuldavskrivning för de fattigaste låginkomst-
länder som är högt skuldsatta genomföras. Huvudde-
len av dessa länder finns i Afrika.
Allt bistånd måste ges med ansvar. Skuldavskriv-
ningen ska kombineras med villkor.
Vi måste våga ställa ökade krav på regeringar att
respektera mänskliga rättigheter, införa näringsfrihet,
främja frihandel, skapa fungerande rättsväsenden och
bekämpa korruption.
Att ursäkta vanstyre är att göra människor i Afrika
en björntjänst. Det gäller att få ledare att inse att sta-
bila demokratier är den bästa garantin för ekonomisk
utveckling och därmed för välstånd.
Ett av de värsta exemplen på motsatsen ser vi i
dag i Zimbabwe. År efter år gav det internationella
samfundet - inte minst Sverige - okritiskt nya lån och
bidrag till landet. Alltför sent reagerade Sverige och
omvärlden på avsaknaden av reformer för frihet och
demokrati.
Efter 22 år vid makten har Robert Mugabe kid-
nappat den demokratiska processen och för nu landet
allt närmare avgrundens rand. Trots sanktionshot från
EU lär valen nästa månad bli allt annat än fria och
demokratiska.
Om det är någonstans det länge krävts konfliktfö-
rebyggande insatser så är det just i Zimbabwe. Det
gäller att agera innan ridån går ned för landet.
Fru talman! I regeringens deklaration sägs att Sve-
riges internationella arbete inte bara kräver engage-
mang utan också resurser. Samtidigt stänger Social-
demokraterna systematiskt ambassader i Latinameri-
ka.
Regeringen säger att den vill stärka relationerna
mellan Europa och de muslimska länderna. Samtidigt
stänger Socialdemokraterna flera ambassader i arab-
världen.
Om regeringen menar allvar med att spela en in-
ternationell roll och föra en politik för mänskliga
rättigheter även utanför vårt lands gränser kan vi inte
begränsa våra kontaktytor med omvärlden.
Fru talman! Vi har i dag större möjligheter än nå-
gonsin att vara med och påverka Europas utveckling
och också utvecklingen i andra delar av världen. Det
bygger på att politiskt ledarskap kombineras med
både mod och visioner. Först då kommer Sverige att
kunna spela en verklig roll på den globala scenen.
(Applåder)