Herr talman! Vi är alla emot kärnvapen, men det
är populistiskt att använda kärnvapenargumentet mot
Nato. Det är väl inte den svenska regeringens upp-
fattning att Nato ensidigt ska avrusta vad gäller dess
kärnvapen så länge som t.ex. de ryska och kinesiska
kärnvapnen finns kvar. De är ju en del av den säker-
hetsarkitektur som regeringen själv nämner i utrikes-
deklarationen.
Jag har självfallet mycket kritik mot USA på olika
punkter. Det gäller då både vad de gjort i historien
och deras nuvarande agerande. När det gäller t.ex.
Kyotoprotokollet skulle jag önska att de var mer
engagerade i det globala samarbetet. Jag är också på
många punkter mycket kritisk Europeiska unionen,
t.ex. mot dess flyktingpolitik, dess jordbrukspolitik
och dess tullpolitik gentemot u-länderna.
Men just det faktum att man är kritisk kan ju ock-
så tala för ett medlemskap. Det gäller i allra högsta
grad i just Natofrågan. Jag har en mer positiv syn på
USA:s insatser under 1900-talets historia än Lars
Ohly, men det är klart att man kan tänka sig ett scena-
rio där USA vill agera på egen hand och Sverige och
övriga Europa bedömer det som olyckligt. I den situ-
ationen är det en klar fördel att USA deltar i ett så tätt
och förtroendefullt samarbete som någonsin är möj-
ligt med de europeiska demokratierna. För mig har
Sverige en självklar plats i det samarbetet. Det skulle
vara bättre för oss själva, och det skulle vara bättre
också för resten av världen.
Det förs nu en mycket intensivare Natodebatt i
både Finland och Österrike än som är fallet i Sverige,
även om utrikesministern formellt har rätt om de båda
ländernas nuvarande position. Jag skulle önska att vi
fick en lika vital Natodebatt som de länderna. Möjli-
gen har denna utrikesdebatt varit startpunkten för en
sådan.