Fru talman! Sverige har en god tradition av att
hjälpa, stödja och samarbeta med utvecklingsländer
för att bekämpa fattigdom och svält. Huvudmålet för
Sveriges internationella bistånd är att höja de fattigas
levnadsnivå. Men jag tror att det är viktigt att vi i det
här sammanhanget inte enbart talar om att lyfta de
fattigaste folken till bättre materiellt välstånd. Ett
hållbart bistånd handlar också om en känsla av vär-
dighet och mänsklig dignitet.
Solidaritet är en av de viktigaste principerna i den
kristdemokratiska ideologin. Ordet solidaritet för-
knippas alltför ofta med vänsterrörelser, och tyvärr
handlar det många gånger om materiell välfärd och
social rättvisa. Men vi måste också visa solidaritet
med den enskilde individen, dess civila friheter och
politiska rättigheter.
Fru talman! Demokrati- och MR-biståndet är oer-
hört viktigt i det internationella utvecklingssamarbe-
tet, men prioriteras inte tillräckligt högt. Rädslan för
att lägga sig i och svårigheten att tydliggöra mål gör
att givare drar sig undan detta otydliga och svårdefi-
nierade bistånd.
I en bok som William Easterley nyligen kom ut
med påvisar han att länder med stor etnisk spännvidd
tenderar att ha mer korruption, sämre politik, sämre
ledning och sämre regeringsutövande. Varför, kan
man fråga sig. Jo, William Easterley påstår att den
grupp som har makten inte ser till nationens totala
välfärd utan bara till sin egen stams eller grupps.
Länder med många olika folkgrupper, t.ex. vissa
afrikanska länder, presterar sämre på bl.a. utbildning-
ens och hälsovårdens område. Det saknas en kon-
struktiv nationell samsyn. I en rad av afrikanska län-
der ser vi just detta, oftast med konflikter som följd,
och envåldshärskare som stannar på sin post utöver
sin tid.
Hur mycket medel och insatser har inte pumpats
in i afrikanska länder för att bygga upp hus och vägar,
för att få en fungerande infrastruktur, för att barn ska
kunna gå till skolor och för att människor ska kunna
få acceptabel hälsovård. Och visst har biståndet
hjälpt. Men det internationella biståndet är bara en
droppe i havet. Det behövs en genuin nationell ut-
vecklingspolitik som verkligen tar sig an fattigdoms-
bekämpningen.
Det har visat sig i världshistorien att demokrati
och flerpartisystem, med alla dess brister, är över-
lägsna andra politiska system för att främja ekono-
miskt välstånd, social rättvisa och respekt för mänsk-
liga rättigheter för hela befolkningen och inte enbart
en viss grupp.
När det gäller Balkan, framför allt Bosnien och
Hercegovina, har det även här givits massor av inter-
nationellt bistånd. Men alltför mycket bistånd har
varit inriktat på materiella ting som vägar, hus och
infrastruktur, och alldeles för lite på att bygga upp en
fungerande demokrati och institutioner som verkar
för mänskliga rättigheter. Korruptionen har varit
påfallande på Balkan, och mycket biståndsmedel har
inte nått fram till dem som behöver hjälpen. Därför
vänder nu vissa internationella biståndsgivare Bosni-
en ryggen.
Vi måste våga ge bistånd till demokratiska struk-
turer och till demokratiska politiska partier. Vi kan
inte enbart stödja det s.k. civila samhället och tro att
en demokratisk kultur ska växa fram snabbt. Vi måste
även stödja politiska partier med vår erfarenhet och
mer tekniskt bistånd. Sverige har i dag ett intressant
instrument i de utvecklingsmedel som ges till svenska
politiska partier för att bistå partier i u-länder i syd
och i öst. Detta bistånd har nu permanentats, men det
behöver ytterligare vitaliseras och respekteras i bi-
ståndskretsar. Demokratibiståndets status behöver
höjas.
Det är valda politiker i utvecklingsländer som kan
svara för reformer och för omsorg om fattigdomsbe-
kämpning och hållbar utveckling. Kan politiska parti-
er reformeras i riktning mot minskad fokusering på
etnisk tillhörighet, mer demokratiska ledarval, ökat
kvinnligt deltagande i politiken, mer konkreta parti-
program och ideologier som kan följas upp i termer
av genomförande; ja, då kan utvecklingsländer röra
sig i riktning mot ett gott regeringsutövande med
ansvar för dem man styr.
I Kristdemokraternas råd för demokrati och ut-
veckling jobbar vi, liksom övriga politiska partier här
i kammaren, med demokratibistånd runtom i världen.
Fru talman, låt mig här lyfta fram ett exempel.
I november och december 2001 genomförde vi
tillsammans med ett amerikanskt demokratiinstitut
flerpartiworkshops för distrikts- och lokalpolitiker
från åtta av de kenyanska partierna i sex av Kenyas
åtta provinser. Dessa landsomfattande workshops gav
ledande politiker på lokal nivå utbildning i särskilda,
för politiker viktiga, områden och gav möjlighet till
diskussioner mellan de olika partiföreträdarna om
bl.a. demokrati och partiorganisation, kommunikation
och utveckling. Dessa workshops, som nådde fler än
240 partipolitiker, planerades som ett svar på förfråg-
ningar från partiledare på lokal och nationell nivå
som efterfrågat kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå.
För första gången genomfördes ett sådant projekt på
lokal nivå i Kenya.
Vi kan ge mer av sådant här demokratibistånd.
Det går att mäta mål, och man får lägga sig i. Detta
bistånd efterfrågas kraftigt av många demokratirörel-
ser runtom i världen, och vi som sitter med i AWEPA
märker att det behövs och efterfrågas en kontakt poli-
tiker emellan och parlamentsledamöter emellan, såväl
i diktaturer som i nyblivna och utvecklade demokrati-
er. Vi måste våga stå upp och stödja dem som verkli-
gen arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i
sina respektive länder. Givare har länge avkrävt sina
samarbetsländer good governance. Det är dags nu att
mer aktivt arbeta med dem som utformar och lägger
den politiska grunden för regeringsutövandet.