Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Utrikespolitisk debatt

MURAD ARTIN (v), 2002-02-13 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Mellanöstern och länderna öster

därom har under senare år hamnat i världspolitikens

centrum. De flesta av dem är f.d. kolonier. Kolonial-

makterna var inte intresserade av demokrati. De var

intresserade av koloniernas ekonomiska tillgångar.

Efter avkoloniseringen bildades nya stater. Det

blev självfallet inga demokratier. Vi fick stater som

Irak, Iran, Jordanien, Syrien, Afghanistan och Pakis-

tan. Några av dem håller sig med en demokratisk

fasad, men i själva verket är det andra maktstrukturer

som avgör den politiska, sociala och ekonomiska

utvecklingen.

Kolonialmakternas dominans har efter det kalla

kriget avlösts av USA:s dominans. I USA:s politik

har viljan att dominera varit viktigare än demokratin.

Man har spelat utrikespolitiska spel där kontroll och

herravälde varit det viktigaste.

Vad ska man säga om att USA först har Irak som

bundsförvant i kriget med Iran? När Saddam Hussein

under denna tid gasar ihjäl 5 000 kurder i staden Ha-

labja vägrar USA att i FN fördöma denna förbrytelse.

Några år senare blir Irak en av USA:s värsta fiender

och utnämns till skurkstat.

Det handlar om ett spel om makt och herravälde -

inte om demokrati kontra diktatur. Hur många dikta-

turer har för övrigt inte USA stött på sin bakgård

Latinamerika?

Herr talman! I Mellanöstern bildades 1947 staten

Israel. Under decennier har Israel och Palestina ut-

gjort en källa till konflikter i Mellanöstern. I dag är

den israeliska staten beväpnad till tänderna med den

modernaste utrustningen. Man är militärt vida över-

lägsen grannländerna. Man ockuperar palestinska

områden. Man bygger bosättningar på ockuperad

mark. Som ockupant uppträder man föraktfullt och

brutalt mot palestinierna, raserar deras bostäder och

inrättar civila och militära installationer på palestinsk

mark. Man uppträder som om man kommit för att

stanna och ta över. Man förstör och skjuter sönder

den bräckliga infrastruktur som den palestinska myn-

digheten byggt upp.

Sharonregeringen har omringat palestiniernas le-

dare Yasir Arafat och i praktiken gjort honom till sin

fånge. Samtidigt predikar israeliska talesmän oupp-

hörligen om att Yasir Arafat måste stoppa själv-

mordsbombare och terrorister. Hur ska han kunna

göra det när man isolerat honom från sitt eget folk?

Vad den israeliska staten gjort är att man inlett ett

krig mot det palestinska folket. De militära aktioner

Ariel Sharon genomfört är inte något steg på vägen

mot fred eller mot en fredsprocess. Snarare börjar det

likna ett försök till en ny fördrivning av palestinierna

- ett försök till etnisk rensning.

Även israeliska soldater och officerare börjar få

nog av Sharons politik och vägrar ställa upp på alla

folkrättsbrott och på förföljelser av palestinierna.

Herr talman! När situationen går så långt som till

att man flygbombar palestinska myndigheter mitt i ett

bostadsområde i Gaza växer sig bara en riktning

bland palestinierna stark - den som representeras av

Hamas, Hizbollah och Islamiska Jihad. De funda-

mentalistiska riktningarna bland palestinierna blir

starka - de som får sin uppmuntran från Iran. De som

försvagas är de bland palestinierna som Arafat repre-

senterar.

Samtidigt är det en skam att de arabländer som

säger sig stödja palestiniernas sak inte förmår ge det

stöd och det bistånd de utlovat. Ekonomiskt bistånd

har uteblivit, och det palestinska stödet ges inte sällan

samtidigt som man sneglar på USA, som är den vikti-

gaste importören av arabvärldens olja.

Vilka tänker sig Sharon förhandla med i framti-

den, om hans syfte är att förhandla, när Arafats linje

på olika sätt försvagats? Ska det till slut bara bli för-

handlingar med Islamiska Jihad och Hamas? Den

sortens folk förhandlar knappast. Det vet alla. Det vet

Sharon.

Alla vet också att Sharon inte skulle kunna göra

det han gör utan stöd från USA och president Bush.

Bush gör som Sharon. Han manar Arafat att få bort

självmordsbombarna och terroristerna. Han manar

den misshandlade till besinning.

Självfallet vet jag att självmordsbomber och ter-

rorhandlingar aldrig leder till något gott. Det är ett

fruktlöst sätt att försvara sina rättigheter. Det är en

sak att bekämpa terrorister, men en helt annan är att

bekämpa terrorism.

Att döda eller infånga några terrorister kräver na-

turligtvis vissa insatser. Lyckas man med den upp-

giften har man för den skull inte bekämpat terroris-

men eller själva källan och den ursprungliga orsaken

till terrorn. Att bekämpa terrorismen som fenomen

kräver stora insatser. Det är helt andra insatser än en

serie militära ingripanden.

Man kan inte ha en så enkel syn på världen och

människorna att man bara utpekar vissa människor

som ondskefulla och som terrorister. Det finns orsa-

ker till att människor begår onda gärningar. Det är

under dessa förhållanden ondskan växer. Det är soci-

ala missförhållanden och missförhållanden sprungna

ur förtryck. Det är förhållanden som kränker männi-

skor. Det är missförhållanden som i andra ändan har

sin grund i en makthunger och en strävan efter domi-

nans och herravälde. Det finns t.o.m. en önskan om

och vilja till världsherravälde.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

MURAD ARTIN (v): Utrikespolitisk debatt (2002-02-13) — PRESS0