Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att vi i
de allra flesta frågor har en samsyn när det gäller
utrikespolitiken i Sveriges riksdag. Det gäller även i
många frågor som behandlar mänskliga rättigheter,
som ministern tog upp i deklarationen. Därför behö-
ver vi inte gå in på alla de här frågorna. Det finns en
stor enighet.
Fru talman! I den utrikespolitiska debatten för två
år sedan sade jag att vi i Centerpartiet såg att ordet
"neutralitet" förlorat sin relevans i den tid vi levde i
då. Det väckte en del uppmärksamhet eftersom vi
förknippats så starkt med neutralitetspolitiken. Vi har
därefter vid två stämmor fattat beslut om en förnyad
säkerhetspolitik. Jag är glad att i dag kunna konstate-
ra att vi fått en ny säkerhetspolitisk doktrin i Sverige,
en doktrin med bred uppslutning. Jag kan också kon-
statera att Centerpartiet utifrån våra stämmobeslut
kunnat vara pådrivande för att få fram formuleringar
som fått denna breda uppslutning, vilken visar att
partierna tar ansvar för att få en moderniserad säker-
hetspolitisk doktrin.
Vi har jobbat hårt med det här. Regeringen har
faktiskt varit ganska passiv. Nyligen hörde vi att det
kanske inte blir någon uppgörelse före valet. Förut-
sättningarna inför förhandlingarna för vår del var
alliansfriheten, samverkan och försvarsförmågan
samt en bred uppgörelse. En bred uppgörelse är
mycket viktig inom detta fundamentalt viktiga politi-
kområde.
Formuleringen att alliansfriheten "har tjänat oss
väl" beskriver faktum - så är det. Den ger inga abso-
luta låsningar och trauman inför framtiden. Men det
är viktigt att poängtera att detta inte innebär någon
omedelbar diskussion om Natoanslutning. Ska det bli
någon ändring i det avseendet måste Sverige fatta
beslut om en ny doktrin.
Jag tycker att detta är ganska bra. Alliansfriheten
kan fortsatt tjäna flera syften, inte minst när det gäller
vår relation till Ryssland. Men jag tror också att det
har ett värde att det finns ett land som röner stor re-
spekt i världen som står utanför Nato, när USA upp-
visar allt större maktfullkomlighet och agerar som en
solitär på världsarenan.
Vi vet att Folkpartiet har en annan uppfattning
och står utanför denna uppgörelse. Jag tror ändå att
det är något oförsiktigt av Lars Leijonborg att tro att
denna uppgörelse ska ha mycket kort livslängd.
Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet står utanför vi-
sar bara att de har en helt annan syn på internationellt
samarbete än en överväldigande majoritet i Sveriges
riksdag. Min stilla undran blir bara: Hur ska regering-
en kunna samarbeta med dessa partier nästa mandat-
period när åsikterna skiljer i de fundamentalt viktiga
frågorna om fred, säkerhet och internationellt samar-
bete? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan
från Anna Lindh.
Fru talman! En av mina första tankar den 11 sep-
tember var: Detta kommer att drabba de fattigaste
människorna i världen mest. Verkligheten visar att
det blivit just så. Krympande tillväxt i i-länderna ger
ännu mer krympande tillväxt i u-länderna. Enligt
Världsbankens Mats Karlsson blir följden av terror-
dåden att 10 miljoner färre människor kommer att
kunna lämna fattigdomen och att 20 000-40 000 fler
barn kommer att dö.
Världen har blivit osäkrare det senaste året. Det
beror inte enbart på vad som hände i USA den 11
september; det finns fler orsaker.
En bidragande orsak till den ökande osäkerheten
är den politik USA:s ledning för. Bushadministratio-
nen hade från början en mycket arrogant inställning
till omvärlden - nej till Kyotoprotokoll och interna-
tionell brottmålsdomstol, ensidigt uppsägande av
ABM-avtalet, för att ta några exempel. USA skulle se
till egenintresset och inte bry sig om världsproblemen
i övrigt. Den hållningen avbröts den 11 september
eftersom man då behövde bygga koalitioner i kampen
mot terrorism - helt riktigt, naturligtvis. Det blev
också en bred koalition. Omvärlden ställde upp - en
del kanske mot löften om ersättningar och om överse-
ende med deras interna övergrepp på mänskliga rät-
tigheter, t.ex. i Kashmir, Tjetjenien, Mellanöstern och
Tibet. Sven Bergström kommer att ta upp Tibetfrågan
och en del generella MR-frågor senare i den här de-
batten.
Vi ser nu resultatet: Talibanregimen har fallit, en
ny regering finns i Kabul, förhållandena för kvinnor-
na är något bättre och en massiv internationell huma-
nitär hjälpinsats sker i Afghanistan. Det är bra. Folket
där har fått och kommer att få det något bättre. På
köpet har USA säkrat väg för oljan i Centralasien att
nå kusten och komma vidare till USA.
Terrorismen är inte utrotad men väl försvagad.
Kampen mot terrorismen är givetvis mycket viktig.
Den måste föras i hela världen. Det jag menar är att
den kampen måste föras på två plan. Dels genom att
bekämpa terrorismens kärna, hjärnorna bakom terro-
rismen, och möta den terrorism som grundar sig på
religiösa föreställningar på ett särskilt sätt. Dels måste
den rika delen av världen ta den ökande fattigdomen
på allvar och ta strategiska steg på vägen mot att nå
millenniemålen om halverad fattigdom, minskade
sjukdomar och ökad utbildning.
Ni hör hur det låter: Halverad fattigdom - när hal-
va jordens befolkning lever på mindre än 20 kr om
dagen. Givetvis ska målet vara att utrota fattigdomen.
Millenniemålen är steg på vägen.
Vi har inte råd med en orättvis värld. Då hotar ter-
rorism och en osäker tillvaro för alla. Hjärnorna bak-
om terrorismen bryr sig inte om de fattiga, inte om
mänskliga rättigheter, inte om att kvinnors mest ele-
mentära rättigheter förtrycks - tvärtom. De vet att
fattiga och marginaliserade människor är lätta offer
för deras rekrytering och hatpropaganda.
Det fanns stora förhoppningar om att den 11 sep-
tember skulle få USA att inse att även denna stormakt
är en del i världen och har ett särskilt ansvar för att
minska klyftorna, minska fattigdomen och bidra till
uppbyggnad av demokrati och förbättrade mänskliga
rättigheter.
I julas skrev Maud Olofsson ett öppet brev till
president Bush. Det lyder så här:
"Efter den 11 september har världen förändrats.
Min uppmaning till dig är att ta ledningen i arbetet
med att ge FN en starkare ställning och tydligare roll
för att förhindra krig, terrorism och svält. Världen
förväntar sig att du och USA tar ett särskilt ansvar för
att minska klyftorna i världen. Det gäller fattigdoms-
bekämpning, rättvis handel, tryggad livsmedelsför-
sörjning och många flera frågor. Vi är många runt om
i världen som bejakar freden och som skulle stötta dig
och USA i detta viktiga arbete."
Det hade varit bra om Bush hade läst Maud Olofs-
sons brev och många andras brev i samma riktning.
Tyvärr har han nog inte gjort det, i varje fall har han
inte brytt sig. För att säkerställa demokrati och
mänskliga rättigheter behöver vi ett USA som står
upp för och tillsammans med omvärlden arbetar för
detta.
Men nu visar USA återigen i högre grad att man i
kraft av sin överlägsna militära styrka tänker agera
världspolis på egen hand och fortsätta kampen mot
terrorism genom att angripa "ondskans axelmakter",
Iran, Irak och Nordkorea.
Colin Powell, som ansetts som en duva i Bushad-
ministrationen, säger ungefär så här: Vi kommer att
agera även om våra vänner inte gillar det. Det är
oroande. När vännerna inte gillar det kan man undra
hur ovännerna ska reagera. Koalitionen mot terroris-
men är inte så stark.
Det gäller också behandlingen av fångarna på Gu-
antanamo Bay på Kuba. Internationella Röda korset
har kritiserat USA för att de inte definierar fångarna
som krigsfångar. Skulle de ses som krigsfångar skulle
de ha rätt till en advokat och rätt att överklaga. Sam-
ma sak gäller FN:s sanktionslista över misstänkta
terrorister som drabbat tre svenskar. Oavsett skuld-
frågan har alla rättighet att få sin sak prövad. Denna
rätt har kränkts. Det är bra att Sverige har reagerat till
slut. Jag tycker att det borde ha skett tidigare och med
större kraft. Det är viktigt att Sverige fortsätter att
agera och lägger in större kraft i det.
Fru talman! Kritiska röster höjs mot USA:s age-
rande från många håll, t.ex. från EU-kommissionären
Chris Patten. Enligt en artikel i The Guardian säger
Carl Bildt att USA verkar bli den som ensam bedö-
mer om vapeninsatser ska göras och utför dem själv,
medan man lämnar den svåra uppgiften att bygga
samhällen och peacekeeping, fredsskapande åtgärder,
till Europa. Det är viktigt att Sverige på alla sätt vi
kan, genom EU, FN och bilateralt, försöker påverka
USA att ta ansvar för och samarbeta om demokrati,
mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning.
Inte minst gäller det ansvar för den förfärande situa-
tionen i Mellanöstern.
Jag har fört fram mycket kritik mot USA, men det
beror på att det är den stormakt som vi har och de
måste ta sitt ansvar.
Fru talman! Sedan millenniemålen sattes upp för
snart två år sedan har egentligen inte mycket gått åt
rätt håll. I många länder med aidsepidemi och krig
ökar i stället fattigdomen. Människor tvingas lämna
sina hem. Föräldrar, lärare och andra yrkesutövare,
som jordbrukare, dör. Maten produceras inte, hungern
ökar, vilket FAO nu varnar för. Barnen får inte un-
dervisning, och gamla mor- och farföräldrar tvingas
ansvara för barnen när föräldrarna dött.
De andra målen är också avlägsna, som att alla
barn ska gå i grundskola, att jämställdhet mellan
könen ska öka och kvinnors möjligheter förbättras, att
barna- och mödradödligheten år 2015 ska vara en
tredjedel jämfört med 1990, att alla som behöver ska
få tillgång till hälsoservice för reproduktiv hälsa och
att varje land ska tillämpa en strategi för hållbar ut-
veckling senast 2005.
Förhoppningarna inför den internationella konfe-
rensen Finansiering för utveckling som hålls i Mon-
terrey i mars är stora. För första gången går FN,
Bretton Woods-institutionerna och näringslivet sam-
man för att utforma strategier för finansiell utveck-
ling. I förberedelserna har man enats om ett underlag
inför konferensen. Det är ju bra. Vi hoppas alla att
den här konferensen ska leda till handling och inte
bara bli ord på papper, att den ska utforma realistiska
strategier för fattigdomsbekämpning. Samma sak
gäller de andra FN-konferenserna i år, t.ex. barn-
toppmötet och mötena om hållbar utveckling och
livsmedelssäkerhet.
Medlen för att nå millenniemålen är rättvisare
handelssystem. Sverige måste fortsätta att driva de
frågorna. Det gäller också att arbeta för bättre handel
inom och mellan u-länder. Det handlar om demokrati,
fungerande institutioner, skuldavskrivningar, fred och
säkerhet, god styrelse, jämställdhet och respekt för
mänskliga rättigheter. Det råder enighet om detta här
i Sverige. Vi menar att människors kapacitet måste
utvecklas. Biståndspolitiken måste ges en sådan in-
riktning att människor i mottagarländerna ges lång-
siktiga förutsättningar att lösa fattigdomsproblemen.
Centerpartiets motto i den svenska politiken "Lika
villkor - livskraft, livskvalitet och självbestämman-
de" har lika stor bäring när det gäller vår biståndspo-
litik och våra internationella relationer som när det
gäller politiken här hemma. Vår politik för att minska
de regionala och sociala klyftorna likaså.
Fru talman! Till slut ska jag säga något om jord-
bruket, livsmedelsproduktionen och landsbygdsut-
veckling. Vi vet att jordbruket och livsmedelspro-
duktionen är avgörande för all utveckling. Det finns
inget land som haft en bred och snabb utveckling utan
att först ha utvecklat den egna jordbrukssektorn. Det
går inte att bygga välstånd på tom mage.
I en rapport, Rural Poverty Report 2001 - Utma-
ningen att få slut på fattigdomen på landsbygden, från
FN:s internationella jordbruksfond hävdas att lands-
bygds- och jordbruksutvecklingen måste få högre
prioritet om fattigdomsmålet ska kunna uppnås. Det
handlar såväl om jordbrukspolitik som om handel
inom och mellan u-länder och givetvis mellan i-
länder och u-länder.
Då har kvinnorna en alldeles särskild roll. Den
måste stärkas om Afrika och andra fattiga länder ska
ha möjlighet att ta sig ur fattigdomen. Trots att kvin-
norna ofta saknar rätten till mark och tillgång till
vitala servicefunktioner som kredit, träning och ut-
bildning spelar de en mycket stor roll när det gäller
livsmedelssäkerhet och produktion. Kvinnor produce-
rar genomsnittligt mer än hälften av all mat, i Afrika
upp till 80 %, i Asien 60 %. Kvinnor äger 2 % av
jorden och erhåller 1 % av alla jordbrukskrediter.
Antalet kvinnor som lever i fattigdom har fördubblats
sedan 1970.
Biståndspolitiken måste få den inriktning som jag
beskrivit: mer av partnerskap, mer av krav på demo-
krati och mänskliga rättigheter mer strategi för att ge
människor möjlighet att själva ta sig ur fattigdom och
vanmakt. Kvinnornas roll i utvecklingen måste öka,
och starka åtgärder mot kvinnoförtryck vidtas.
Det är en illusion att tro att detta kan ske med
minskat bistånd. Mer pengar behövs. Sverige bör öka
biståndet och även arbeta för att förmå övriga länder
att öka sitt bistånd. Vi måste arbeta hårdare för att
åstadkomma detta. Beräkningar visar att biståndet
från de rika länderna måste fördubblas till ca 1 100
miljarder för att nå målet att halvera fattigdomen till
år 2015.