Herr talman! Bo Lundgren upprepade inte orda-
grant det han sade i sitt första anförande: Den rygg-
radslösa säkerhetspolitikens tid är förbi. Det är den
beskrivning som görs från ett av de partier som ni i
regeringen har kommit överens med om en ny säker-
hetspolitisk beskrivning eller doktrin.
Bo Lundgren framhärdar dock i att ett medlem-
skap i Nato är ett naturligt steg och att en diskussion
om det har öppnats genom den nya säkerhetspolitiska
doktrinen. Det är som Anna Lindh säger, att nya
tolkningar görs innan bläcket på överenskommelsen
har torkat.
Om vi hade gått in i en överenskommelse hade vi
varit överens om tolkningen också. Det är jag överty-
gad om. Om vi hade gått in i en överenskommelse
hade vi gjort det därför att vi tyckte att det var bra för
Sverige. Det är ett självändamål att få breda överens-
kommelser om svensk säkerhetspolitik. Det är viktigt.
Jag säger precis som Göran Persson sade i augu-
sti: Gärna en bred överenskommelse men inte till
priset av en dålig doktrin. En doktrin som låter sig
tolkas på det sätt som Bo Lundgren tolkar den är inte
en doktrin som är hållbar. Den leder inte till säkerhet
om svenskt säkerhetspolitiskt val i framtiden i vår
omvärld.
Därför är det självklart för Vänsterpartiet att fort-
sätta att hävda alliansfriheten i framtiden och inte
bara nämna den som en historisk beskrivning av en
säkerhetspolitisk linje som tjänat oss väl.
Bo Lundgren försökte att göra en poäng av jag
talade om en poängseger för de borgerliga och att det
skulle avslöja mig. Till skillnad från Bo Lundgren
läser jag fortfarande Carl Bildts veckobrev. Där skrev
han: "Den formulering man nu kommit överens om
innebär en mycket klar poängseger för den borgerliga
synen. - - - Alldeles säkert kommer regeringen efter
denna tydliga poängseger för oppositionen att skynda
sig att förklara att frågan om NATO inte på något sätt
är aktuell". Det var en oerhörd kritik mot sin företrä-
dare, som Bo Lundgren menar avslöjar sig själv ge-
nom att användandet av de begreppen.
Lars Leijonborg menade att jag hade missat att
uttala vikten av att engagemanget för mänskliga rät-
tigheter måste leda till en vilja och ett mod att pro-
testera mot kränkningar i Kina, Nordkorea, Irak,
Libyen, Kuba m.fl. länder. Den viljan och det modet
finns här. Men i dag har vi ett säkerhetspolitiskt läge i
världen där en nation, en stat, försöker att dominera
denna värld.
En nation, en stat, försöker genom sin politiska,
ekonomiska och militära överlägsenhet att domptera
denna värld. Därför räcker det inte med att Lars Lei-
jonborg och jag är överens om att protestera mot alla
kränkningar av mänskliga rättigheter varhelst de än
sker om det inte leder till att Lars Leijonborg är be-
redd att ta avstånd från USA:s upprepade brott mot
mänskliga rättigheter.
Det tror jag att Lars Leijonborg har svårt för. Lars
Leijonborg är denna kammares mest lojala försvarare
av USA:s intressen. Han är denna kammares mest
lojala försvarare av en stat som genom åren har brutit
mot mänskliga rättigheter och t.o.m. begått brott mot
mänskligheten i Vietnam, Laos, Kampuchea, El Sal-
vador, Guatemala, Honduras, Colombia, Chile, An-
gola och Irak.
Ta avstånd, Lars Leijonborg! Visa att din utrikes-
politiska linje inte innebär ett fullständigt knäfall för
de mäktiga och starka!
Herr talman! Utrikesministern ansåg att vi borde
ha anslutit oss till en säkerhetspolitisk överenskom-
melse som hon tolkar på ett fullständigt annorlunda
sätt än övriga ingående partier, eller åtminstone Mo-
deraterna. Utrikesministern försökte också göra gäl-
lande att överenskommelsen stämmer helt överens
med den socialdemokratiska partikongressens beslut.
Det kan man bara säga till den som inte har läst den
socialdemokratiska partikongressens beslut.
Det är omöjligt att se att den oerhört välformule-
rade argumentation för alliansfriheten i framtiden
som den socialdemokratiska partikongressen ställde
sig bakom över huvud taget skulle vara överens-
stämmande med den säkerhetspolitiska doktrin som
Bo Lundgren menar innebär avskedet till den rygg-
radslösa säkerhetspolitiken. Det finns inte en till-
stymmelse till överensstämmelse.
Jag ska inte uppmana Anna Lindh att inta en mer
kritisk hållning till den europeiska unionen och att
inse det även inom EU finns inte bara starka federa-
listiska strömningar utan också de som gärna vill
bygga en supermakt i Europa. De ser den europeiska
kontinenten som en rikemanskontinent som stänger
gränser mot omvärlden.
Jag ska inte tala om för Anna Lindh vad Anna
Lindh ska tycka. Jag ska inte tala om för Socialdemo-
kraterna att de skulle tjäna på att ha en mer kritisk syn
på de krafter i Europa som vill skapa en supermakt
som inte tar internationella hänsyn och som inte age-
rar solidariskt.