Herr talman! Sveriges säkerhetspolitiska linje har
tjänat oss väl. Det hade varit till fördel för Sverige om
vi hade varit mer klara i öppenheten om vad den
faktiskt har inneburit genom decennierna i både det
ena och andra avseendet.
Det är synd att den historiska beskrivningen av
vad som har skett under perioden 1969-89 av någon
anledning dröjer till efter valet. Man kunde förutse att
den inte skulle klaras inom tidsramarna.
Lars Ohly beskriver uppgörelsen om säkerhetspo-
litiken som en poängseger. Därmed avslöjar han mest
sig själv. För Vänsterpartiet är det uppenbarligen
frågan om ett politiskt spel. För mig är det självklart
att sträva efter en bred politisk enighet kring säker-
hetspolitiken. För ett land som Sverige är det önsk-
värt.
Den beskrivning vi nu har fått är öppen och mo-
dern. Men den innehåller inte mer och inte mindre än
vad den innehåller. För det första slår den fast att
säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter.
Det får konsekvenser. Det är bra. Det är synd att den
utredning som ska titta på vad det innebär för försva-
ret av Sverige i bred mening inte har den breda repre-
sentation och den möjlighet att komma fram till åt-
gärder som jag skulle önska. Det finns anledning för
regeringen att fundera kring det. Det får konsekvenser
för såväl strukturen och inriktningen som omfattning-
en av det militära och det civila försvaret.
För det andra slår uppgörelsen fast att framtida
säkerhet byggs i samverkan med andra länder. Den
pekar på EU:s grundläggande betydelse. Det är vik-
tigt och bra och innebär många steg framåt om vi
jämför med situationen för bara ett decennium sedan.
För det tredje låser den inte dörren för en kon-
struktiv debatt om vår säkerhetspolitik och dess ut-
veckling i takt med de förändringar som sker i vår
omvärld. För mig är det en självklar strävan att nå
bred enighet och folklig legitimitet för framtida för-
ändringar. Det är lika självklart för mig att delta i
debatten och skapa opinion. För oss moderater är det
ett nästa naturligt steg att Sverige blir medlem i Nato.
Vänsterpartiet mäler sig ur den utrikespolitiska
samhörigheten och har egentligen gjort det under lång
tid. Det är klarare och tydligare nu. Det finns en insikt
hos i stort sett var och en i Sverige, tror jag, om att
den samverkan som byggs inom den europeiska
unionen som syftar till fred genom samverkan och
genom att riva gränser och barriärer är grunden, den
fredliga grunden för vår säkerhet. Men Vänsterpartiet
är emot.
Förenta nationerna och dess säkerhetsråd ställer
sig bakom rätten för Förenta staterna att försvara sig
och världen mot terrorattacker nu och i framtiden. Då
ifrågasätter man t.o.m. FN:s säkerhetsråds rätt att
självt besluta om sina egna regler. När det inte passar
Vänsterpartiet i det ideologiskt snäva perspektiv man
har tar man avstånd från både det ena och det andra.
Då mäler man sig ur. Man hör inte hemma i vår ge-
menskap i det avseendet.
Det är bra om Anna Lindh nu tänker ägna sig åt
en mycket aktiv Europapolitik. Sedan vi väl fick
förändringen 1990 med ett krispaket och Socialde-
mokraterna skiftade inriktning har det tyvärr varit lite
si och så med det helhjärtade.
Ordförandeskapet fungerade i stort sett bra. Jag
skulle ha kunnat vänta mig ytterligare initiativ. Men
om vi ser på vad Sverige gör och inte gör är det klart
att vi borde ha infört euron tidigare. Den är bra i
grunden, för den ger ökat inflytande. Den är bra där-
för att den leder till bättre villkor för företagande.
Den är bra därför att den leder till lägre priser genom
bättre konkurrens. Det har er kongress sagt. Men
varför dröja med det som är bra för Sverige? Varför
inte snabbt ta en folkomröstning och se till att vi kan
gå vidare på vägen mot det som är bra för Sverige,
enligt både er och vår uppfattning?
För mig är det oerhört viktigt att vi för en debatt
som är konstruktiv, både i Europa och i Sverige, när
det gäller invandringspolitik och integration. Vi
måste se alla de människor som har kommit till Sve-
rige för att söka skydd från förtryck och våldsamheter
som en fantastisk tillgång, som möjligheter i stället
för problem. Men då gäller det att vi driver en politik
som ger dem möjlighet att av egen kraft skapa för-
sörjning, en politik som ger jobb och gör att dessa
möjligheter utnyttjas. Det är på detta konstruktiva sätt
som vi ska driva en debatt i Sverige om integration,
inte på det svåra och mer svarta sätt som man gör det
i en del andra länder.
Utrikesministern tog inte upp en del av de ämnen
som jag tog upp, som jag tycker är viktiga. Vi vill
sträva efter en skuldavskrivning senast 2004 fullt ut
för de fattigaste länderna under förutsättning att de
motsvarar en del krav som man har rimlig rätt att
ställa. Det vore bra om vi kunde enas om det.
Herr talman! Mitt anförande borde ha fått utri-
kesministern att förstå att även jag inser att det finns
en värld långt utanför den europeiska unionens nuva-
rande och framtida gränser. Det har jag gjort under
lång tid. Det är därför jag har velat ha ett medlemskap
i EU. Det ger oss större möjlighet att påverka.
Vad tänker regeringen göra, Anna Lindh, för att vi
ska kunna ta upp den problematik som faktiskt för-
svinner i takt med att bilderna på TV-rutan inte längre
finns, problemen med svälten, övergreppen och
mycket annat i Afrika? Det behövs en Afrikapolitik,
både i Europa och i Sverige.