Herr talman! Jag ska först säga något om säker-
hetspolitiken. Enskilda partier må sträva efter Nato-
medlemskap i framtiden. Men uppgörelsen som vi har
gjort och beskrivningen som vi är överens om handlar
inte om Natomedlemskap. Och det är bra att vi är
överens om det.
Till Lars Leijonborg vill jag säga att han i sin upp-
räkning glömmer Finland, Österrike och Irland som
icke Natoländer. Det är viktigt att komma ihåg att de
länder som vill gå med i Nato har en helt annan histo-
risk bakgrund än vad vi har. Det gäller t.ex. de baltis-
ka länderna. De fruktar att historien ska upprepa sig.
Den situationen har inte vi. Vi har en mycket mer
positiv situation, och vi ska därför inte heller förändra
vårt läge.
Sedan menar Lars Leijonborg att Nato bara inne-
bär ett moraliskt åtagande att ställa upp. Men själva
grundvalen för en militärallians är ju just att det ska
vara bindande och förpliktande försvarsgarantier.
Jag tycker också att Lars Leijonborg ger en alltför
optimistisk bild av kärnvapensituationen i världen.
Bl.a. beroende på USA:s nej till provstoppsavtal och
ja till missilförsvar är läget värre än det som Lars
Leijonborg beskriver. Ingen i regeringen har heller
talat positivt om det kärnvapenparaply som är en del
av Nato utan tvärtom menat att det faktiskt är ett av
våra skäl mot ett Natomedlemskap.
Jag tycker nog att jag har större rätt att tolka den
socialdemokratiska partikongressen än Lars Ohly.
Den socialdemokratiska partikongressen ställde sig
bakom militär alliansfrihet. Den överenskommelse
som vi nu har gjort handlar just om att vi är militärt
alliansfria. Den ger oss en fortsatt militär alliansfri-
het. Den ger en neutralitetsoption. Den talar om inter-
nationell samverkan. Den trycker också på samverkan
inom EU.
Det är klart att Vänsterpartiet och Miljöpartiet får
tycka vad de vill om EU. Men jag vill ändå fråga er:
Vad är alternativet? Det är EU som nu tar över och
leder polisinsatserna i Bosnien, som eventuellt får ta
över i Makedonien och som garanterar den palestins-
ka myndighetens överlevnad. Det är EU som kan
garantera FN resurser både för civil och för militär
krishantering. Det är EU som ingår avtal med de
fattigaste länderna om tullfrihet för alla varor utom
vapen. Det är EU - detta säger jag också till Marian-
ne Samuelsson - som har drivit klimatfrågorna och
miljöfrågorna globalt. Jag vill också lägga till att vi
ser även vattenfrågorna som mycket viktiga, både när
det gäller att förebygga konflikter och som viktiga
miljöfrågor.
EU är också aktivt i Afrika, liksom Sverige, bila-
teralt. Det handlar om ett fortsatt ekonomiskt stöd och
bistånd och rättvisare handel med Afrika. Det handlar
om ett politiskt partnerskap med Afrika. Det var där-
för som vi hade nio afrikanska ministrar här för unge-
fär en månad sedan.
Det handlar om krishantering. Därför är svenska
diplomater aktiva både i Västafrika och i Kongo. Det
handlar om konfliktförebyggande. Därför binder vi
ihop den konferens som vi har här i sommar med en
senare motsvarande konferens i Afrika. Det handlar
om aidsbekämpning. Därför ger vi 600 miljoner un-
der tre år till aidsbekämpning.
Avslutningsvis vill jag till Holger Gustafsson och
Marianne Andersson, som tar upp flera viktiga exem-
pel på förtryck och brott mot mänskliga rättigheter,
säga att det är väldigt farligt om vi glömmer att på-
minna om brott mot mänskliga rättigheter och låter
länder i stället tala om terroristbekämpning. Vi får
inte glömma brotten i Tjetjenien av Ryssland. Vi får
inte glömma brotten mot kurderna i Turkiet. Vi måste
fortsätta att driva på för mänskliga rättigheter i alla
dessa fall. Vi måste också fortsätta att driva på för
rättssäkerheten. Jag beklagar att vi inte ser en domstol
i Kambodja. Vi kommer att fortsätta att arbeta för det.
Vi kommer att fortsätta att driva på för en internatio-
nell brottmålsdomstol. Mänskliga rättigheter handlar
om ekonomisk rättvisa, men de handlar också om
juridisk rättvisa.