Fru talman! Åtta ledamöter från fem partier i riks-
dagens kulturutskott har anmält frågan om hur rege-
ringen har förberett förslaget till riksdagen om flytt-
ning av tre Stockholmsmuseer till Göteborg. De vill
att vi skall granska om Marita Ulvskog har uppfyllt
kraven i grundlagen om att förslag som lämnas till
riksdagen skall vara förberedda på ett visst sätt. Det är
mycket ovanligt att så många ledamöter i ett utskott
vänder sig till KU för att få ett ärende inom det egna
utskottets område granskat. I själva verket kan jag
inte erinra mig något liknande fall.
I grundlagen sägs att behövliga upplysningar skall
inhämtas från berörda myndigheter och att enskilda
och sammanslutningar skall få tillfälle att yttra sig
över förslagen, det som kallas remisstvång. Dessutom
finns ett MBL-avtal i regeringen, som reglerar hur de
fackliga organisationerna skall informeras före rege-
ringens beslut.
Det är dessa konstitutionella och administrativa
frågor som vännerna i kulturutskottet vill ha granska-
de, inte frågan om att flytta tre museer. Det ärendet
klarar folk i kulturutskottet av själva. Därför finns det
inte någon som helst anledning att här i dag diskutera
den frågan.
Granskningen visar klart och tydligt att alla de
regler som gäller för beredning av förslag från rege-
ringen har kringgåtts. Beredningen har därmed haft
sådana brister att Marita Ulvskog inte kan undgå
kritik för den. Denna slutsats, som fem av utskottets
partier drar, är den enda rimliga.
Att, som socialdemokraterna och Centerpartiet
gör, komma fram till att beredningen skett i den i
regeringsformen föreskrivna ordningen är en farlig
och falsk slutsats. Den är farlig därför att det kan få
betydande konsekvenser i framtiden. Den sänder
signaler till regeringen om att det inte behövs någon
utredning, att det inte behövs något remissförfarande,
att det inte behövs några yttranden från berörda myn-
digheter och att det inte behövs någon information
enligt MBL-avtal till fackliga organisationer. Man kan
ägna sig åt en totalt hemlig beredning av förslag som
skall lämnas till riksdagen. Slutsatsen är falsk, därför
att inga av de moment som är föreskrivna i regelver-
ket har använts eller följts upp över huvud taget.
I det här ärendet har socialdemokrater och center-
partister enligt min mening inte levt upp till sin roll
som seriösa granskare. Att socialdemokraterna inte
vill kritisera ett eget statsråd kan man ju möjligen
förstå, även om man inte accepterar det. Men vad har
Centerpartiet i den byken att göra? Vad är bakgrun-
den till den osjälvständighet som här uppenbarar sig?
Är det verkligen hela Centerpartiets uppfattning som
Birgitta Hambraeus representerar? Centerpartisten i
kulturutskottet har ju varit med på anmälan till konsti-
tutionsutskottet. Har samarbetet med regeringen i
ekonomiska frågor så till den milda grad förvridit
huvudena på centerpartister att de inte längre kan
tänka själva, eller är det, ännu värre, så att de inte
tänker alls?
Birgitta Hambraeus måste här i dag punkt för
punkt redovisa på vilket sätt Marita Ulvskog har upp-
fyllt regeringsformens krav på beredning och MBL-
avtalets regler. Frågan är för allvarlig för att några
undanflykter skall kunna accepteras. Detta gäller
naturligtvis också socialdemokraternas talesman Ni-
kos Papadopoulos.
Fru talman! Jag vill ge Vänsterpartiet en eloge i
det här sammanhanget. Kenneth Kvist har förmått att
skilja på sakfrågan och den formella beredningsfrå-
gan, som vi har att behandla i konstitutionsutskottet.
Trots att Vänsterpartiet har träffat en uppgörelse med
socialdemokraterna i själva sakfrågan om hur musei-
flyttfrågan skall hanteras, har Kenneth Kvist förmått
att göra en självständig prövning av själva bered-
ningsfrågan.
Min uppfattning är att det grundlagsstridiga ar-
betssättet har skett planerat och systematiskt från
Marita Ulvskogs sida. De som berördes av beslutet
skulle hållas oinformerade ända fram till den tidpunkt
då förslaget inte gick att hålla hemligt längre, dvs.
timmarna före Marita Ulvskogs presskonferens där
kulturpropositionen presenterades.
Granskningen visar också att Marita Ulvskog vil-
selett allmänheten och riksdagen. Den beskrivning
som hon numera gör av förslaget stämmer inte med
den beskrivning hon tidigare gjort bl.a. vid en fråge-
stund här i riksdagen. Hon drar sig inte heller för att
skylla ifrån sig och anklaga museichefer för att ha
missuppfattat den information som de så småningom
fick.
Fru talman! Jag har faktiskt sällan sett en sådan
förslagenhet från en minister när det gäller att förneka
det uppenbara. Vid utfrågningen förnekade Marita
Ulvskog vad hon hade sagt här i riksdagen, trots att
det finns protokoll så att man kan läsa precis vad som
har sagts. Och jag måste säga att jag till viss del hyser
viss beundran för Marita Ulvskog för den kyla som
hon förmår att presentera. Dessa sista kommentarer
har självklart inte något direkt med granskningen att
göra, utan är mer en personlig uppfattning om hur en
del statsråd kan agera i olika sammanhang.
Jag yrkar bifall till reservation nr 9.