Herr talman! Det är inte alls så, Hans Andersson,
att jag själv eller Moderata samlingspartiet bestrider
att det finns ett problem med sexuella trakasserier. Vi
diskuterar gärna det problemet men vad vi vill disku-
tera är åtgärder som rimligen kan leda till en bättre
tingens ordning. Vi är inte intresserade av att sitta här
och diskutera symbolhandlingar. I mitt anförande sade
jag att det redan i ett antal lagar finns förbud mot
sexuella trakasserier. JämO och Arbetarskyddsstyrel-
sen har redan tillsynen över att de lagarna efterlevs.
Vilka är de brister i den nuvarande lagstiftningen
som vi måste komma till rätta med? Inte någon har i
samband med det här lagstiftningsärendet pekat på en
enda punkt där det finns brister. Om det nu finns
brister i den nuvarande lagstiftningen, är då det här
förslaget ägnat att åtgärda de bristerna? Nej, så är det
inte. Ingen - vare sig regeringen eller majoriteten i
utskottet, och inte heller de talare som hittills varit
uppe i debatten - har kunnat peka på ett enda konkret
inslag i den här lagstiftningen som fyller någon lucka.
Jag tror att könsmaktsperspektivet i viss mån fun-
gerar som skygglappar. Sexuella trakasserier är fak-
tiskt inte så våldsamt omfattande som regeringen och
Hans Andersson vill göra gällande.
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde 1985 en stor under-
sökning. Det visade sig att sexuella trakasserier an-
gavs i 1 % av svaren. Vanlig mobbning utan sexuella
inslag var åtta gånger vanligare. Varför gör ni ingen-
ting åt mobbningen?