Herr talman! Jag väntade mig egentligen inte att
Martin Nilsson, med sin bakgrund i tidigare arbete
kring de här frågorna, skulle ha en annan uppfattning
än den jag framförde när det gällde männens situation
och de svårigheter som män också möter för att kunna
leva upp till sitt ansvar för hem och familj. Men jag
försökte påpeka att problemet är att det så sällan
kommer fram i debatten. Det är en bit av jämställd-
hetsdebatten som fortfarande i stort sett bara har bör-
jat. Den behöver också föras in. Bristen på jämställd-
het drabbar både män och kvinnor.
Sedan håller jag med Martin Nilsson om att den
avgörande frågan egentligen inte är var jämställdheten
sköts i Regeringskansliet. Men när vi ser att jäm-
ställdhetsdebatten försvinner från den offentliga de-
batten och när vi ser att regeringens företrädare i den
debatten är så frånvarande är det klart att vi ställer oss
frågan vad detta beror på. Tidigare låg frågan i Stats-
rådsberedningen. Under den borgerliga regeringen
med Bengt Westerberg var det vice statsministern
som hade hand om de här frågorna.
Det kunde möjligen påverka möjligheterna att
delta i debatten. I de frågor som jag tog upp, t.ex.
synen på män och fysiskt och sexuellt våld, saknas en
jämställdhetsminister som går in och gör klart att vi
inte har en annan generell syn på män än vi har på
kvinnor och människor i allmänhet. Det saknas en
jämställdhetsminister som kan göra klart att det är lika
angeläget med kvinnor och män i hem, skola och
förskola. Den debatt som förs riskerar att ge helt fel-
aktiga signaler. Jag önskar att Martin Nilsson i sin
nästa replik också håller med mig om att det är
mycket farliga signaler som nu går ut till de unga
osäkra män som står inför att bilda familj, skaffa barn
eller välja att jobba i skola och förskola.