Herr talman! Jag har hållit på länge med dessa
frågor. När det gäller studenter, utbildningsväsendet
och arbetslivet har jag varit med i diskussioner sedan
år 1992 kring jämställdhetsfrågor. Varje gång har
man sagt: Når vi inte fram med andra metoder får vi
kanske ta upp en diskussion.
Jag tar Martin Nilsson på orden. Jag tror att vi får
ta en rejäl diskussion om hur vi kan få en effektiv
diskrimineringsbekämpning inom utbildningsväsen-
det. Det är ett mycket stort känt problem.
Könsblindheten i lagstiftning och i politik är ett så
stort ämne att jag inte hinner kommentera det mer här.
Vi har lagt fram en mängd förslag som knyter an till
vår ståndpunkt i flera olika avseenden.
Låt mig bara notera att jag såg en rapport från LO
om kvinnolöner. LO gör ju en kön- och klassanalys
årligen. Det kan vara viktigt att läsa in den till proto-
kollet. De LO-kvinnor som arbetar heltid har inkoms-
ter som motsvarar 84 % av männens. För TCO gäller
siffran 78 % och för SACO 76 %. I toppen hittar jag
SACO-män och därefter TCO-män, i botten hittar jag
LO-kvinnor och snäppet ovanför TCO-kvinnor.
Vi har en köns- och klasstrappa. Kön och klass
samverkar och ökar orättvisorna. När vi lägger fram
operativa förslag för att gagna en utveckling mot
jämställdhet får vi år efter år höra: Ja, men inte nu.
Nej, inte så starkt. Parterna får försöka klara detta.
Ingen kan vara en starkare försvarare av avtalsfri-
het och parternas fria ställning på arbetsmarknaden än
jag. Men inte till priset av att man bryter mot mänsk-
liga rättigheter, och inte till priset av att man bryter
mot Svea Rikes lag. Tänk om och kom med oss i en
effektiv bekämpning av lönediskriminering, Martin
Nilsson!