Herr talman! Först säger Christel Anderberg att
den här lagen inte innebär någon stor förändring för
dem som är utsatta för trakasserier. Å andra sidan
hävdar hon att det kommer att innebära mycket
krångel för arbetsgivarna att ta hand om detta. Det
kommer att innebära nya lagar och regleringar som
förbjuder en massa saker. Jag får inte den ekvationen
att gå ihop. Jag kan inte säga: Å ena sidan spelar inte
detta någon roll, å andra sidan innebär det en massa
nya arbetsuppgifter. Jag tror inte att många andra
heller får den moderata argumentationen att gå ihop.
Det är klart att parterna spelar roll. Det är bra att
parterna tar ansvar. Det är bra att parterna gör saker.
Men det friskriver inte oss från vårt ansvar.
Det är ju också så, om man skall vara ärlig, att
parterna, i alla fall arbetstagarorganisationerna, vad
jag vet inte har opponerat sig mot denna lagstiftning.
Man tycker att det är en bra och nödvändig skärpning
av jämställdhetslagen.
Jag får inget svar på de andra synpunkterna när
det gäller moderat jämställdhetspolitik. Jag tror att det
hade varit bra om det hade varit fler kvinnor i den
moderata riksdagsgruppen. Jag tror att det möjligtvis
förskjuter perspektivet. Nu skall inte jag hävda att
Christel Anderberg motsvarar någonting annat än det
hon brukar kalla oss för, nämligen radikala statsfe-
minister. Men det är ganska långt från det hon brukar
kalla oss, kan jag konstatera.
Jag tror faktiskt att en oroande faktor är att mode-
raterna är ett sådant stort parti i det som skulle kunna
bli en alternativ regering. Det är ett problem för mo-
deraterna, men det är också ett problem för de andra
partierna i den tilltänkta koalitionen. Det vore en fara
om den politik som moderaterna står för när det gäller
jämställdhet också skulle bli ett regeringsalternativ.
Jag hoppas och tror att det inte är så.