Herr talman! Låt mig konstatera att Christel An-
derberg tyvärr bekräftar de ändå ganska låga förvänt-
ningar som man kanske skulle ha haft på just det här
området.
Jag hade tyckt att det hade varit kul - och låt mig
använda uttrycket kul - att i något annat sammanhang
när det gäller straffrättsliga frågor höra moderaterna
hävda just den argumentation som man använder nu.
Man säger att straffet inte spelar någon roll för frågan
om det sker brott eller förekommer andra negativa
företeelser. Tänk om moderaterna hade använt den
argumentationen i kriminalpolitiken. Det hade förvis-
so varit en ny sorts politik. Men det kanske inte alltid
hade varit den bästa.
Jag tror att påföljder påverkar. Jag tror att det
spelar roll. I den bemärkelsen är det nya lagförslaget
bättre än det gamla. Det innebär inte att vi kommer att
få bort 40 000 fall av sexuella trakasserier. Men det
innebär att fler människor som utsätts för detta kom-
mer att veta att de har lagen på sin sida. Det är inte
oväsentligt. Det är viktigt. De kommer att kunna häv-
da rätten att slippa bli kränkta i sin vardag.
Detta är inte en engångsföreteelse. Som jag tidiga-
re försökte säga är det tyvärr så att moderaterna sys-
tematiskt undviker att se de här formerna av kränk-
ning. De undviker att försöka göra någonting åt de
brister i jämställdheten som faktiskt finns i samhället.
För det är en brist i jämställdhet. Som Hans Anders-
son sade är det huvudsakligen kvinnor som drabbas,
även om män också drabbas ibland och behöver det
skydd som lagen faktiskt kan ge.
Men det handlar inte bara om detta. Det gäller in-
om område efter område. Det gäller synen på den
offentliga sektorn, synen på kvinnors behov av en väl
fungerande barnomsorg och synen på lönediskrimi-
nering. Inom område efter område undviker modera-
terna att se brister i jämställdheten och att göra något
åt dem, och det är ett problem.