Fru talman! I detta betänkande behandlas en änd-
ring i jämställdhetslagen, ett förslag som har brutits ut
ur propositionen om kvinnofrid. Det innebär bl.a. ett
förtydligande av arbetsgivarens ansvar att förebygga
och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuel-
la trakasserier. Det har också väckts ett stort antal
motioner, och från alla oppositionspartier finns också
ett antal reservationer. Jag skall för min del, fru tal-
man, yrka bifall till reservationerna 3 och 11. Självfal-
let stöder jag de andra folkpartireservationerna, även
om vi inte begär omröstning på dem.
Först några reflexioner. Det liberala kravet på
jämställdhet mellan kvinnor och män utgår från re-
spekten för individens egenart. Godtycke, tradition
och diskriminering begränsar både mäns och kvinnors
livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla skall
leva och bete sig likadant. Det betyder att alla skall ha
möjlighet att utveckla sin personlighet och dess möj-
ligheter. Därför får inte jämställdhetspolitiken fortsät-
ta att mest vara en kvinnofråga. Den är i högsta grad
även männens fråga.
Könsdiskriminering har sin utgångspunkt i gene-
raliseringar om en viss grupp människors kollektiva
egenskaper och behov, oftast uppbyggd på fördomar
och kulturhistoriskt förankrade uppfattningar. Därför
är just arbetet med att skapa ett mer jämställt samhälle
en central uppgift för oss liberaler.
Folkpartiet har länge varit pådrivande i arbetet
med att förändra samhället i riktning mot att kvinnor
och män ges mer likvärdiga förutsättningar för indivi-
duell utveckling och valfrihet samt likvärdiga friheter,
rättigheter och skyldigheter såväl i arbetsliv som i
omsorg om hem och familj.
Vid varje milstolpe i jämställdhetspolitiken har li-
berala krav ofta fått drivas i kamp mot andra partier.
Inte sällan har de också varit i konflikt med socialde-
mokrater. Ibland tycks det som om socialdemokratin
har satt upp klasskampen som viktigare än könskam-
pen. Facklig makt har varit viktigare än kvinnors makt
och möjligheter. Det krävdes faktiskt en liberal jäm-
ställdhetsminister för att få fram en jämställdhetslag
som också hade bjudande plikter. Den socialdemo-
kratiska oppositionen vid det tillfället röstade ju mot.
Men steg för steg har liberala tankegångar om att föra
jämställdhetsfrågorna framåt ändå vunnit terräng.
Till tonerna av regeringens mer interna lovsång
har jämställdhetsarbetet fallit tillbaka. Jag tror att vi
här måste driva på för att försöka ändra på detta.
Regeringen söker ju ständigt stöd i statistiken om
kvinnors representation. Men det räcker inte. Aldrig
har det varit så många kvinnor i regeringen. Men det
betyder inte att man för den skull har fått ett mer
jämställt samhälle.
I regeringsförklaringen utlovas att regeringens
politik skall genomsyras av ett jämställdhetsperspek-
tiv. Ändå saknas detta i många frågor. För Folkparti-
ets del är jobben den viktigaste jämställdhetsfrågan.
Vi måste få fler jobb genom växande företag, jobb
som också kvinnor kan få lättare tillträde till.
All den utvecklingskraft som kvinnor såväl som
män står för måste släppas fram. Det måste ske genom
att man får bättre möjligheter att utbilda sig, att gå
vidare, att själv ta ansvar och att växa. Det måste
också ske genom att det skapas möjligheter att starta
företag, att använda sin entreprenörsanda, att bruka
sina idéer och att pröva sina vingar. Det skapar ut-
veckling. Det skapar nya jobb. Det skapar effektivitet
och resurssnålhet. Det skapar skatteintäkter - intäkter
som kan användas för mer service, vård och omsorg,
vilket är bra för både kvinnor, män och för våra ge-
mensamma barn.
Ökad jämställdhet är också lönsamt. Det är en-
skilda människors kompetens, uppfinningsrikedom
och arbetsvilja som är grunden för ekonomisk tillväxt.
Om man utgår från det faktum att kompetens och
yrkeskunnande är jämnt fördelade mellan könen inne-
bär det i realiteten att den kompetens som halva be-
folkningen besitter inte i tillräckligt hög utsträckning i
dag tas till vara.
Jämställdhet är ett sätt att fullt ut utnyttja samhäl-
lets begåvningspotential. I ett jämställt samhälle an-
vänds hela humankapitalet. Begåvningspotentialen
medverkar därmed till ökad produktivitet, ekonomisk
tillväxt och ett mer socialt likvärdigt samhälle. I för-
längningen ger detta också kvinnor en stark position
på arbetsmarknaden, en styrka som är positiv för
jämställdheten och som minskar risken för en generell
mobbningssituation eller för trakasserier av kvinnor.
Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften är ett
av målen. En väsentlig sak i den för de flesta av oss så
viktiga tjänstesektorn är att den kan drivas i konkur-
rens och valfrihet både för brukare och anställda. Den
kanske allra viktigaste förutsättningen för konkurrens
i tjänstesektorn är att alla de kvinnor som arbetar och
har idéer inom vård, omsorg, utbildning och service
till människor i alla åldrar verkligen får möjlighet att
förverkliga sina idéer också utanför de offentliga
monopolen. Att dessa i stället motarbetas är jäm-
ställdhetsfientligt och utvecklingshämmande.
Det måste, herr talman, löna sig att arbeta även för
småbarnsmammor. Därför måste de arbetslöshetsfäl-
lor och fattigdomsfällor vi i dag har bort. Vi vill också
ha en modern familjepolitik som bejakar delat ansvar
och som gör att det lönar sig att arbeta.
Med det här sagda, herr talman, fångas reservatio-
nen in i allt väsentligt. Jag vill också säga några ord
mer specifikt om reservation 3, som jag redan har
yrkat bifall till, i det aktuella betänkandet. Vi tycker
att det är bra att lagen om sexuella trakasserier blir
tydligare. Men samtidigt visar förslaget på en svaghet
som har rått vid regeringens arbete med propositionen
i det här avseendet. Sexuella trakasserier är ovälkom-
na, nedsättande och förnedrande för dem som drab-
bas. Ofta leder de till rädsla, osäkerhet och skuldkäns-
lor hos den som har blivit utsatt för dem. Vi kan alla
hålla med om att sexuella trakasserier alltid måste
uppmärksammas och åtgärdas.
Regeringen har dock valt att begränsa lagstiftning-
en till att enbart gälla dem som omfattas av lagen om
anställningsskydd. Folkpartiet anser inte att det är
tillräckligt, bl.a. därför att studenter inte omfattas av
den nya lagen. Varför vill inte regeringen ge studenter
samma skydd som politiska ombudsmän?
Studenter vid högskolor och universitet befinner
sig i en liknande situation som andra arbetstagare.
Detsamma gäller värnpliktiga. Det är därför viktigt att
studenters och värnpliktigas situation uppmärksam-
mas när det gäller just de sexuella trakasserierna.
Orsaken till att den nya lagen inte gäller för grupperna
studenter och värnpliktiga är ju enligt regeringens
förslag att de inte omfattas av lagen om anställnings-
skydd.
Folkpartiet vill därför att lagen när det gäller sex-
uella trakasserier skall gälla enligt förebild i arbets-
miljölagen. Då får nämligen både studenter och
värnpliktiga samma skydd som Arbetsmarknadsdepar-
tementets personal.