Herr talman! Vi kristdemokrater har som grund
för jämställdhetspolitiken den människosyn som vi
har och som betonar alla människors lika värde. Män
och kvinnor skall självklart ha samma villkor, grun-
dade på denna ideologiska syn. Delaktighet för alla
ligger till grund för vår samhällssyn, att vi alla skall
ha lika villkor för medverkan och delaktighet i sam-
hällsbygget.
Jämställdhet handlar om representativitet och na-
turligtvis också om rättvisa i allra högsta grad. Men
jämställdhetsarbetet måste också i hög grad inriktas
på att ta itu med attityder, nedvärderande attityder,
den bristande respekt som kvinnor ibland, stundtals
också ofta, möter på arbetsplatser, inom politiken, i
organisationsvärlden och familjeliv.
Det som vi allesammans som människor i vårt
land behöver när vi växer upp och fostras är en - jag
vågar faktiskt använda det ordet - indoktrinering, så
att vi verkligen får in i ryggraden alla människors lika
värde, individens okränkbara värde, rätten till integri-
tet och i det här fallet helt oberoende av kön eller
några som helst andra skillnader.
Trovärdigheten i det politiska arbetet på jäm-
ställdhetsområdet kräver naturligtvis att vi inte bara
skapar formell jämställdhet utan att vi också bidrar till
att skapa reell jämställdhet, att vi på det praktiska
planet medverkar till att uppnå ett jämställt samhälle.
Jämställdhetsarbetet måste bli viktigt inom alla politi-
kområden där vissa områden spelar större roll än
andra, men där inget politikområde kan vara undanta-
get.
Herr talman! Ordet mainstreaming har blivit po-
pulärt. Ibland är det svårt att säga vad det riktigt bety-
der på svenska, men det skall väl stå för det sätt på
vilket vi skall arbeta för jämställdhet, att det skall
vara integrerat i allt politiskt arbete.
De två olika regeringarna har under den här man-
datperioden sagt sig vilja stå för detta arbetssätt. Ty-
värr har man ännu inte visat upp särskilt mycket resul-
tat. Resultatet står inte i proportion till det som soci-
aldemokraterna gärna vill ta åt sig när det gäller insat-
ser på jämställdhetsområdet. Vi har tyvärr sett mycket
litet av sådant. Efter maktskiftet 1994 verkade ambi-
tionerna att vara höga. Om socialdemokraterna då var
riktigt ärliga - och det har vi anledning att tro att de
var - är det något av ett misslyckande att inte ha nått
längre.
Under fyrpartiregeringens dagar hade vi den mest
engagerade, den mest målmedvetna, den mest resulta-
tinriktade jämställdhetsminister som någon regering i
vårt land någonsin har haft. Det litet märkliga i sam-
manhanget är att denna jämställdhetsminister inte var
en kvinna, utan det är den ende manlige jämställd-
hetsminister som vi har haft och han har varit den
bästa.
Detta för mig in på något som jag tycker är otro-
ligt viktigt och där samstämmigheten glädjande nog
börjar att bli större och större kring, nämligen att män
och kvinnor måste arbeta tillsammans för att uppnå
det jämställda samhället, det samhälle där alla fullt ut
är delaktiga och har samma möjligheter, rättigheter
och skyldigheter. Det är väldigt bra att det är färre
och färre som står fast vid en mer gammalmodig in-
ställning, att de förtryckta kvinnorna ensamma måste
ta sin sak i sin egen hand och genom att arbeta emot
männen lyfta sig ur sin egen situation. I stället bör vi
tillsammans män och kvinnor arbeta för detta. Mot-
sättningen mellan könen har alltså minskat och vi kan
nu tillsammans stå på barrikaderna.
I det sammanhanget vill jag säga att det för oss
kristdemokrater är viktigt att man inte ens stannar
med att lyfta fram kvinnor och män och gemensamma
insatser. I jämställdhetsarbetet är det otroligt viktigt
att vi också talar om barnen, om kvinnor, män och
barn. Det jämställda samhälle som vi ser framför oss
som en vision - vi har ju inte alls nått dit än - är ett
mjukare och varmare samhälle där de s.k. mjukare
värdena får spela en större roll än i dag. Det är också
ett barnvänligare samhälle än dagens samhälle.
Mot bakgrund av detta vill jag framhålla en reser-
vation som vi kristdemokrater har fogat till betänkan-
det. Där yrkar vi att familjestabilitet skall utgöra ett
politiskt mål i vårt land. Problemet när män och kvin-
nor inte arbetar tillsammans för allas bästa tar sig
olika uttryck. När det gäller barnen är ett stort pro-
blem de frånvarande papporna och den familjesplitt-
ring som vi ser så mycket av. Vi borde kunna vara
överens om att vi skall arbeta för att det skall bli
mindre av detta.
Herr talman! Jag beklagar att de politiska partier-
na i Sveriges riksdag inte kan vara eniga om ett sådant
politiskt mål om familjestabilitet, inte minst för bar-
nens skull. Mål är viktiga. Det är när vi sätter upp bra
mål som val av strategier och medel blir de bästa.
Men nu är det som det är, och därför har vi avgett en
egen reservation, och vi kommer att fortsätta att arbe-
ta för detta.
Herr talman! Jag vill också säga något mycket
kortfattat om sexuella trakasserier. Jag vill uttrycka
min glädje över att alltfler har börjat att lyfta fram
även studenterna när de talar om sexuella trakasserier.
Det finns nu flera motionsyrkanden på detta område
och även reservationer. Tyvärr finns det flera reser-
vationer eftersom man inte har kunnat samsats riktigt
och få en större styrka bakom.
Jag har själv flera gånger motionerat just om stu-
denternas situation och om hur deras intresse hittills
inte har tagits till vara på ett tillräckligt kraftfullt sätt.
Min senaste motion väckte jag under den allmänna
motionstiden 1996. Tidigare har det inte varit särskilt
stor förståelse för den synen, så jag gläder mig över
att fler och fler har upptäckt studenternas situation.
Jag och vi kristdemokrater kan för tillfället nöja
oss med - om det som står i betänkandet är riktigt -
att regeringen har planer på det här området. På s. 12 i
betänkandet står det: Regeringen planerar att vidta
åtgärder för att stärka studenternas ställning. Dessa
uppgifter har utskottet fått från Utbildningsdeparte-
mentet. Jag vill därför fråga den socialdemokratiske
företrädaren för utskottet: Är detta nu prioriterat inom
regeringen? Är det arbete, som utskottet i betänkandet
utlovar, på gång? I så fall skall jag låta mig nöja med
detta och sedan göra en bedömning när regeringen
verkligen kommer till skott om det räcker eller om det
behövs mer.
Jag yrkar bifall till reservation nr 20. För övrigt
står vi kristdemokrater naturligtvis bakom alla reser-
vationer som vi har avgivit.
Tiden har sprungit i väg för mig, så jag har inte
hunnit att plädera för det som står i reservation nr 20,
men det gäller att göra IT-sektorn till den första jäm-
ställda sektorn i Sverige, en ny sektor med nya möj-
ligheter om vi målmedvetet och kraftfullt går in för
det.