Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande -
och vidhåller den uppfattningen - att både män och
kvinnor är fast i stereotyper, fast i de problem som
finns i det icke jämställda samhället. Det gäller även
det som Lennart Rohdin var inne på, nämligen män-
nens ansvar för familjen. Det är inte bara ett ansvar,
utan det är också en möjlighet och en rättighet. Många
män stängs också ute från det positiva det faktiskt
innebär att ta ansvar för familjen. Jag tror inte att vi är
oense om det.
Lennart Rohdin fastade på den fråga som också
Hans Andersson var inne på, nämligen att det finns en
politisk samstämmighet om inriktningen - med vissa
undantag, som jag redogjorde för tidigare. Man kan
diskutera hur snabbt det går. När Lennart Rohdin
använder ordet "fortfarande" i nästan alla uppräk-
ningar av problemen i samhället, signalerar han att vi
kanske inte klarat att bemästra alla jämställdhets-
problem som finns i samhället. Det är en riktig analys.
Frågan gäller förändringarnas takt och balansen mel-
lan å ena sidan lagstiftningen och å andra sidan sam-
hällsutvecklingen i stort. Där är vi inte oense.
Jag måste dock ta upp en sak som jag reagerar
mot. Jag har noterat att det varit en del av argumenta-
tionen från ledande folkpartister vid ett antal tillfällen,
och nu ansluter sig Lennart Rohdin till dem. Det är
synsättet att jämställdheten skulle ha prioriterats ned
på grund av att jämställdhetsministern råkar befinna
sig på ett annat departement än tidigare. I Lennart
Rohdins verklighetsbeskrivning kompletterades reso-
nemanget med att jämställdhetsministern råkat vara
frånvarande vid några debatter, som ytterligare ett
exempel på hur jämställdheten har prioriterats ned i
verkligheten.
Jag tycker att det vore viktigare, bättre och mer
rätt att diskutera substantiella frågor. Jag försökte
göra det i mitt inlägg genom att peka på ett antal om-
råden där jag tror att jämställdheten faktiskt har för-
bättrats och inte försämrats. Det borde vara viktigare
än var en minister råkar vara placerad organisatoriskt.