Herr talman! I dag behandlar vi betänkandet om
en skärpning av jämställdhetslagen bl.a. vad gäller
sexuella trakasserier. Vi välkomnar det i Miljöpartiet.
Det har vi väntat på länge. Vi vet att jämställdhetsla-
gen gäller arbetslivet och således inte omfattar studen-
ter på högskolor och universitet. Därför har vi före-
slagit att lagen även skall gälla på högskolor, såsom
arbetsmiljölagen. Vi vet att 21 % av studerande - det
gäller kvinnor - på jordbruksskolors agronomutbild-
ningar trakasseras sexuellt. Det är i högsta grad oac-
ceptabelt. Vi skulle vilja att man ställde sig bakom en
skärpning här också.
Vi har föreslagit, liksom Vänsterpartiet, att defini-
tionen av begreppet sexuella trakasserier inte skall
vara sådan att "sexuell natur" skall komma först utan
att ovälkommet uppträdande på grund av kön skall
placeras först, liksom inom EU och många andra
länder. Vi välkomnar att utskottet ställer sig bakom
detta. Det är viktigt.
På stora arbetsplatser kan det vara svårt att veta
vem som är ansvarig för frågan om sexuella trakasse-
rier. Vi tycker att stora arbetsplatser borde utse en
person till vilken man kan vända sig när det gäller
sexuella trakasserier. Det är naturligtvis ett väldigt
känsligt ämne att berätta om. Det kanske skulle vara
lättare om man kunde vända sig till en speciell person
som har tystnadsplikt. Det har även remissinstanser
föreslagit.
Upprättande av jämställdhetsplaner gäller företag
med fler än tio anställda. Vi tycker att man på arbets-
platser med färre än tio anställda åtminstone borde
upprätta en jämställdhetspolicy som kan förevisa vad
som gäller på arbetsplatsen. Det tycker vi skall regle-
ras.
Vi har vidare föreslagit att det förutom skadestånd
skall utgå ekonomiskt skadestånd i de fall där man har
fått uppsöka läkare eller behövt vård för att man blivit
utsatt för sexuella trakasserier. Detta avstyrks av ut-
skottet.
I övrigt har vi väckt en kommittémotion där vi
bl.a. vill att man skall synliggöra skillnaderna. Det
vore ett första steg mot jämställdhet. Vi vill att alla
statliga utredningar skall redovisa könsuppdelad sta-
tistik. Under våren 1997 gjordes en uppföljning som
visade att endast 33 % av totalt 193 utredningar hade
ett jämställdhetsperspektiv. Likaså tycker vi att rege-
ringen skall göra konsekvensanalyser för kvinnor
respektive män när den presenterar förslag till sociala
nedskärningar. Beslut inom socialpolitiken drabbar
ofta kvinnor mer orättvist än män. Det är fortfarande
finanspolitiken som avgör det hela. Under de senaste
årens ekonomiska kris har det varit lätt att hänvisa till
budgetsaneringen, som har varit överordnad allt an-
nat. I bästa fall har man kanske känt till att besluten
fått oönskade effekter för jämställdheten, men man
har ändå känt sig tvungen att genomföra dem. Jag
frågar mig varför förhållandet mellan finanspolitiken
och socialpolitiken inte analyseras i ett könsperspek-
tiv.
Precis som Hans Andersson från Vänsterpartiet
tog upp handlar det också om löneskillnader mellan
kvinnor och män. Det är viktigt. En fungerande ar-
betsvärdering är viktig för att kunna bli ett instrument
för att justera de orimliga löneskillnaderna.
Vi betonar arbetstidslagstiftningens betydelse för
jämställdheten. Miljöpartiet anser att det i nuläget är
den angelägnaste reformen för att komma till rätta
med arbetslösheten. Det är en viktig jämställdhetsfrå-
ga att korta arbetstiden. En kortare arbetsvecka ger
ökade möjligheter för både kvinnor och män att nå
balans i livet vad gäller arbete, fritid och familjeliv.
Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor
till stor del arbetar deltid innebär en arbetstidsför-
kortning ett effektivt sätt att omfördela arbete från
män till kvinnor. Andelen deltidsarbetslösa kvinnor
har fördubblats sedan 1990. De flesta av dessa kvin-
nor arbetar inom vård och omsorg. Att vara arbetslös
handlar om ekonomisk otrygghet med en känsla av
utanförskap, av att inte klara av kraven och inte göra
rätt för sig. En mycket bättre fördelningspolitik vore
att dela på jobben i stället för på pengarna. De som
har jobb arbetar allt hårdare och betalar alltmer för
dem som inte har arbete. Hårt stressande arbete med-
för att tiden inte räcker till för både jobb, familj och
sociala förpliktelser.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 5, 9 och 30 i betänkandet.