Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag
delar den uppfattning som flera har framfört här i
debatten om att det är viktigt med substans i jäm-
ställdhetsarbetet och att takten i jämställdhetsarbetet
är viktig. Vi gjorde låglönesatsningar även 1976 när
jag var fackligt aktiv. Vi uttalade inte så tydligt att det
var riktat till kvinnor eftersom det råkade vara så att
alla lågavlönade var just kvinnor. Det är ändå 22 år
sedan, och man hade gjort låglönesatsningar innan
dess också. Det är viktigt med takten.
Jag tänkte prata litet grand om bilden av kvinnan i
medierna nu. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Bei-
jing i september 1995 antogs ett handlingsprogram,
Plattform för aktion. En av de punkter som antogs var
just kvinnor och medier. Där betonades mediernas
och det globala kommunikationssystemets genomslag
vad gäller opinionsbildning och möjligheter att belysa
kvinnors villkor. De stereotypa beskrivningarna av
kvinnor och män i medierna uppmärksammades sär-
skilt, och man tryckte på behovet av att spegla kvin-
nors och mäns olika roller i samhället. Vikten av fler
kvinnor i beslutsfattande positioner inom medierna
betonades också.
Slutsatsen som världens länder enades kring under
det här medieavsnittet var att man vill, självfallet med
hänvisning till pressfriheten, att regeringarna uppma-
nar medierna att vidta självsanerande åtgärder.
Nu är det också viktigt att komma ihåg att när vi
talar om medier i dag är det svårt att precisera vad vi
egentligen menar. Man kan ju läsa tidningar via Inter-
net. Den digitala tekniken öppnar nya dörrar för att
förmedla rörliga bilder. Vi vet dock att en bild säger
mer än tusen ord.
I min motion har jag ställt frågan på vilket sätt re-
geringen uppmanar och uppmuntrar till självsanering i
alla dessa mediesammanhang vad avser just bilden av
kvinnan i medierna.
Herr talman! Jag vill tacka för svaret på motionen.
Jag skall ta med mig svaret när jag bjuds in av olika
kvinnoorganisationer för att debattera uppföljningen
av FN:s kvinnokonferens. Svaret är: Inga särskilda
åtgärder behövs nu vad avser uppföljning av FN-
konferensen. Så var det med det.
Vän av ordning kan då ställa följande fråga: När
behöver åtgärder vidtas? Är det nästa år eller om tio
år?
Miljöpartiet har motionerat inom ett specifikt om-
råde, nämligen bilden av kvinnan i medierna. Utskot-
tet hänvisar då till radio- och TV-lagen. Bra, det tack-
ar vi för. Jag vet det. Jag har själv varit med och sett
till att det numera står att vikten av jämställdhet mel-
lan könen skall beaktas. Utskottet anger också att
pressen antagit etiska riktlinjer och att regeringen
beviljat projektmedel. Det är bra. Så nu behövs inget
mer göras då?
Jag tycker att de enstaka motioner som tar upp
krav på uppföljning och kräver aktivitet har behand-
lats nonchalant av utskottet. Det mest pinsamma är att
det är så få motioner. Det är tre motioner. Men med
en sådan här självgod behandling kan jag förstå att det
politiska intresset svalnar.
Ett av mina yrkanden, herr talman, är att riksdagen
skall begära att regeringen återkommer med besked
om vilka positiva förändringar som erhållits utifrån
den handlingsplan som Sverige har godkänt. Då sva-
rar utskottet att det inte behövs, eftersom det inte
finns några absoluta krav på tidsplan för när länderna
på nationell nivå skall genomföra sina åtgärder - ett
häpnadsväckande svar!
Jag saknar också Mona Sahlin vid rodret. Jag hör-
de att någon uttryckte det tidigare. Hon var med och
ledde regeringens delegation i Beijing. Vi i den
svenska delegationen kunde vara stolta över att vara
med och representera världens mest jämställda parla-
ment. Men nu - nej.
Fru talman! Vet ni att kemi och biologi alltid har
lockat kvinnor? Vet ni att det på högskoleutbildningar
inom områden som miljö och naturresurser går dub-
belt så många kvinnor som män? Nej, det vet ni inte,
för den bilden av kvinnor ges inte. Vet ni att kvinnors
erfarenheter helt saknas i samhällsplaneringen i dag?
Ja, det vet ni förmodligen. Det framgår med förkros-
sande tydlighet om man försöker ta sig ned till Centra-
len härifrån. Men vet ni att det nu finns en strategi för
resursmobilisering framtagen för att kunna få in kvin-
nors erfarenhet när det gäller regional tillväxt, villkor
och möjligheter - rita om kartan, helt enkelt? Jag tror
att det är få som vet om det i dag. Det stämmer nämli-
gen inte med den allra vanligaste bilden av kvinnan -
kvinnan som offer.
Slutligen, fru talman, vill jag säga ett ord om den
bild av kvinnan som Kvinnomaktsutredningen ger.
Jag påstår att dessa 13 volymer på ett mycket tydligt
sätt eliminerar bilden av det jämställda Sverige, även
om nu Martin Nilsson politiskt vill någonting annat.
I tidningen Ny Kvinnokraft sammanfattas utred-
ningsresultaten med några strecksatser:
- Sverige är inte ett jämställt land.
- Arbetslivet fungerar inte rationellt.
- Könskvotering är vanlig - inom parentes sagt
alltid till männens fördel.
- Män är som korkar - de flyter alltid upp.
- Det är bättre att satsa på könsbyte än på utbild-
ning.
- Offentliga sektorn exploaterar kvinnor.
Den bilden av kvinnan vill jag förstärka med en
kort information om att svenska företag styrs av män
- 97 % av ledamöter i börsnoterade företags styrelser
är män, och det finns en kvinna som vd bland 229
börsnoterade företag.
Jag påstår att bilden av kvinnan bidrar till hur
kvinnors kompetens tas till vara i samhällsbygget, hur
vi tar för oss och hur vi blir mottagna. Och så anser
arbetsmarknadsutskottet att ingenting behöver göras
just nu. Suck!
För att nu inte Martin Nilsson skall resa sig och
säga att jag är generell och dömer ut för mycket vill
jag bara säga att det i dagens Aftonbladet finns 32
bilder av män, 5 av kvinnor och 7 blandade. I Expres-
sen finns det 45 bilder av män, 21 av kvinnor och 9
blandade. Då har jag inte räknat med sporten. Sedan
kan vi diskutera hur vi finns med på de bilderna, men
nu har min taletid gått ut. Tack!