Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag skall sva-
ra. Christel Anderberg gillar inte att frågan om att
skärpa lagstiftningen avseende sexuella trakasserier
väckts. Därför argumenterar hon om någonting som
hon uppfattar som vanligare förekommande. Så kan
man självfallet göra. Jag vet inte hur vanligt det är
med rasistiska tillmälen, etnisk diskriminering osv. i
undersökningar. Det har i många sammanhang varit
svårt att visa. Men genom människor i den verkliga
världen, i vilken jag och de flesta svenskar lever,
märker vi att detta är ett problem och att systematiska
mönster i vårt samhälle illustreras. Precis så är det
med sexuella trakasserier.
Det är oerhört många kvinnor som varit med om
detta och vittnat om detta i en mängd olika situatio-
ner, många under så lång tid att de nästan tagit för
givet att så här skall det vara och accepterat en under-
tryckt roll, accepterat tillmälen som inte borde accep-
teras. Detta är en process där vi bör förändra för att få
likställighet mellan kvinnor och män, och då måste vi
ta människors subjektiva upplevelser på allvar.
Argumentationen att det här inte är ett tillräckligt
problem är för mig en felaktig argumentation. Jag är
helt övertygad om att det här är ett absolut tillräckligt
problem för att det politiska systemet skall försöka
göra någonting åt det. Att göra någonting åt det nu
därför att det uppmärksammas av så många uppfattar
Christel Anderberg som politiskt korrekt. Ja, det må
hon göra, men vi i Vänsterpartiet har drivit detta år ut
och år in då det sannerligen inte var politiskt korrekt.
Vi blev utsatta för en hel del löje för att ha tagit upp
frågor som Christel Anderberg och många andra upp-
fattade som perifera. Men det handlar om grundläg-
gande likställighet i samhället och rättvisa. Det hand-
lar i grunden om mänskliga rättigheter.