Herr talman! I dag känner många kvinnor sig
svikna, inte bara av politikerna, utan också av journa-
listerna och feministerna. Vart tog alla vackra ord om
jämställdhet vägen? Det skriver Petra Ulmanen i en
nyligen utkommen debattbok. Den är egentligen en
uppgörelse med hur jämställdhetsfrågorna hanterats
av socialdemokraterna sedan regeringsskiftet 1994 -
och särskilt sedan statsminister Göran Persson flytta-
de ansvaret för jämställdhetsfrågorna från Statsråds-
beredningen till ett fackdepartement.
Sveriges mest jämställda riksdag har inte direkt
lett till någon sprudlande aktivitet i riksdagens jäm-
ställdhetsdebatter, och det beror inte på att jämställd-
heten tagit några jättekliv framåt under de här åren.
Vare sig i budgetdebatten den 17 december eller i
dagens debatt har vi något ansvarigt statsråd som
deltagare. Det är givetvis ingen skillnad mot hur det
brukat vara i många andra debatter den här mandat-
perioden. Men det tyder ju inte heller på att jäm-
ställdheten skulle vara någon påtaglig profilfråga för
ministären Persson valåret 1998.
För oss som deltagit aktivt i jämställdhetsdebatten
sedan den kom i gång på allvar under 60-talet, är det
givet att konstatera att väldigt mycket har hänt. Det är
mycket som förändrat förutsättningarna för män och
kvinnor att gestalta sin tillvaro utifrån sina personliga
utgångspunkter som självständiga individer, och inte
utifrån de roller som samhälle och omgivning uttalat
eller omedvetet förväntar sig av dem. Trots det blir
jag oroad över att utskottsmajoriteten förefaller vara
så nöjd över utvecklingen.
Engagerade motioner får under avsnittet Mål och
inriktning för jämställdhetsarbetet till svar: Deras
synpunkter "är inte kontroversiella" och "dessa frågor
är tillgodosedda genom den utveckling och det arbete
som pågår". Jag ser för min del inte alls med lika stor
tillförsikt på det samhälle som mina två döttrar nu är
på väg ut i.
Herr talman! Jag tror mig inte om att vid den här
tidpunkten i dagens debatt kunna åstadkomma någon
förändring, men jag vill ändå lyfta fram en aspekt från
min motion om män och jämställdhet som ingen nap-
pade på i debatten i december. Om ett par veckor får
jag för övrigt tillfälle att återkomma i en debatt med
jämställdhetsministern här i kammaren.
Trots de många välkomna framstegen är det
mycket långt kvar till det jämställda samhället. Det är
ett samhälle där inte allt görs lika och i samma ut-
sträckning, men där individen kan göra ett eget,
självständigt val. I ett jämställt samhälle måste inte
50 % av sjuksköterskorna vara män och 50 % av
bilmekanikerna vara kvinnor. Men dagens könsbund-
na yrkesval hos våra ungdomar är i hög grad fortfa-
rande ett resultat av yttre förväntningar och förebil-
der. Vägen är fortfarande lång till jämställdhet för den
enskilde individen, men först då blir kön en oväsent-
lig tillhörighet, som gör varje individ unik.
Men fortfarande tvingas väldigt många kvinnor
kämpa mot fördomar och diskriminerande attityder
för att kunna hävda sin rätt till lika rättigheter och lika
lön. En nästan lika stor representation i politiska för-
samlingar har hittills inte gett samma ansvar och infly-
tande. Här krävs förändringar av arbetsformer och
prioriteringar.
Det som gör det fortsatta jämställdhetsarbetet så
mycket svårare är naturligtvis att vi med politiska
åtgärder och förändrad lagstiftning kommit väldigt
nära ett till formen jämställt samhälle. Det motsäger
inte på något sätt Hans Anderssons resonemang om
könsblindhet. Det lät klokt. Det är väldigt lätt att säga
att alla nu har lika rätt, men väldigt många kvinnor vet
av egen erfarenhet att det inte räcker.
Många kvinnor känner vanmakt inför oförstående
- kanske framför allt män - som förnekar att kvinnor i
dag, trots formell jämställdhet, fortfarande är utsatta
för subtila utestängningsmekanismer såväl i arbetsliv
som i samhälle och politik, eftersom dessa fortfarande
präglas av manliga synsätt och värderingar, som varit
och är normbildande. Kvinnor - och även vi män -
kan med all rätt hävda att kvinnliga synsätt och vär-
deringar har mycket att tillföra på dessa områden.
Men, herr talman, på samma sätt kan män känna
vanmakt när de i sin tur får höra att allt skulle bli bra
med jämställdheten om bara män tog sitt ansvar för
hem och familj. Till denna uppfattning ansluter sig
utskottet - om det alls har förstått. Man konstaterar
bara: "Inte minst är männens roll viktig när det gäller
ansvaret för hem och familj." Det ligger väldigt nära
denna generella syn att se bristen på jämställdhet som
ett resultat i första hand av männens svek inför hem
och familj. Och visst har många av oss män svikit,
men det är långt ifrån hela verkligheten.
Det är, precis som för kvinnor, inte bara en fråga
om formellt lika rätt och ansvar. I det moderna sam-
hället utestängs många män lika subtilt genom tradi-
tionellt kvinnliga synsätt och värderingar från att delta
i hem och i sociala relationer utifrån sina förutsätt-
ningar. Män borde på samma sätt kunna hävda att de
med sina utgångspunkter har mycket att tillföra på det
området.
Jämställdhet förutsätter att den som har makt och
ansvar delar med sig såväl i hemmet som i arbetslivet
och politiken. Men det är inte alltid en fråga som
löses med politiska beslut, även om jag är övertygad
om att t.ex. ett jämnare uttag av föräldraledigheten
skulle vara ett viktigt bidrag i det arbetet.
Till de snart kanske inte ens särskilt subtila ute-
stängningsmekanismer vad gäller män i förhållande
till barn och familj hör dessutom det alltmer utbredda
ifrågasättandet av mäns förhållande till fysiskt och
sexuellt våld.
Om man skall pröva varje man som önskar arbeta
med barn i skola och förskola, om man skall kring-
gärda frågan om generellt delad vårdnad med allsköns
försiktighetsåtgärder, om man med statsmedel under-
stödjer opinionsbildning som utpekar varje man som
potentiell våldtäktsman och hustrumisshandlare, om
man som regeringen ser kvinnovåld i ett perspektiv av
den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvin-
nor - då sänder man ut signaler som kommer att göra
målet om ökad jämställdhet också i fråga om mäns
förhållande till barn och familj fortsatt avlägset.